[Prs] Yehet och Kkaebsong [Prs]

”Åh, det vet jag minsann redan”, försäkrade nittonåringen och sköt ut hakan en aning. ”Du borde också skaffa dig några, eller sätta i smycken om du nu redan har hål”, fortsatte han och drog på munnen. Långsamt vände han sig om och betraktade Hideo med hungriga ögon. Natsume var ingenting i jämförelse med den äldre, varesig han var het eller ej. Det lilla leendet på läpparna växte sig större och han lutade sig betydligt närmare den andre, så pass nära att deras läppar nästan snuddade vid varandra.
”Du ser betydligt bättre ut än mig”, sade han tyst och spände blicken i Hideos respektive.

Tänderna gnager försiktigt i underläppen, det är ju bra iallafall.. att Natsume vet hur attraktiv han är. Dödligt attraktiv.
"Jag har ett i vardera öra, och ett här.." Hideo höjer fingret och pekar mot nässnibben. "Men är inte så komfortabel med att sticka ut." Förklarar han och rycker lätt på axlarna. Nej, kanske piercingar är mer populära internationellt, men i Japan är det väldigt få killar som bär smycken i ansiktet. Hideo tyckte att han såg skitsnygg ut i det, och det gjorde även de män han sålt sin kropp till, men nu känna det alldeles för vågat, främmande. Kanske pågrund av hur Kotaro fått honom att tvivla på sig själv. De märka ögonen sjunker ner i Natsumes medan deras läppar bara är någon centimeter ifrån varandra. Usch, vilken inverkan den yngre har på honom. "Jag misstycker."

Grejen med Natsume var att han sket i vad Hideo själv tyckte om det där. I hans ögon var den äldre så lockande att det nästan gjorde ont att hålla sig borta. Samtidigt vågade han inte bli allt för närgången heller, eftersom det verkade sätta igång någon ytterst märklig kemiskreaktion inom nittonåringen. Både en naturlig någorlunda naturlig och så det där andra. Den första kunde han leva med, men den andra? Så jävla irriterande och frånstötande.
”Du gör mig så förbaskat..alltså jag vet inte ens hur jag ska förklara det, men det är i alla fall ditt fel. Så pass mycket vet jag”, knorrade Natsume och pillade lite med en av Hideos mörka lockar. ”Det är ju för fan plågsamt, hela mitt huvud typ protesterar”, fortsatte han gnällande och såg löjligt missnöjd ut. Återigen putade underläppen och ögonen var smala som springor. Väldigt plågsamt, minst sagt,

I problemen Natsume tar upp kan tjugoåringen känna igen sig väldigt väl. Eller ja, han behöver inte gå igenom en skiftning som gör jävligt ont.. Men han kan känna igen det andra, hur nittonåringen får honom att känna med att bara kolla på honom.
"Vad är det ditt huvud protesterar emot?" Frågar Hideo med lätt rynkade ögonbryn, medan händerna glider över det tatuerade ansiktet, kupar hans kinder. Tillslut glider de ner mot hans axlar där de fäster sig, trummar försiktigt på den bara huden.

”Tja, det gör ont för att du bokstavligen driver mig till vansinne”, förklarade Natsume tyst och lät fingrarna stryka över den andres kinder. ”Ha..det känns verkligen som att jag håller på att bli galen”, viskade han efter ytterligare några sekunder och föll framåt med huvudet. Nacken knakade olycksbådande till men ingenting hände efter det. Seså Natsume, lugna ner dig va? Det går ju jättebra, du har inte typ tvingat dig på honom än, vilket defintivt måste kunna ses som ett framsteg. Men vad skulle då hända när den där viljestyrkan försvann? Skulle det sluta illa då? Han ville ju verkligen inte det, inte alls.

Bli galen? Hideo vet inte om han ska ta det som en komplimang eller om han allvarligt borde bli orolig. Att Natsume ska behöva gå igenom något sådant varje gång de är intima går inte. Nej, det kan han inte tillåta.
"Men det gör du inte.. Du måste vara rättvis mot dig själv, du har inte haft mänsklig kontakt på väldigt länge." Viskar tjugoåringen och flyttar sig försiktigt närmare den yngre. Är det tillåtet? Det är svårt att hindra sig själv när ens kropp bokstavligen skriker efter uppmärksamhet, och endast Natsumes. Försiktigt lämnar så han en fjäderlätt kyss på den andres nacke, för att fortsätta uppåt. "Funkar det?"

”Äsch, jag säger ju att det inte är därför. Det är du som påverkar mig på det här sättet, dumbom”, svarade Natsume och började hårt gnaga sig själv i underläppen. Kontroll, Natsume, kontroll. Du kan om du vill och du vet mycket väl att du inte vill förstöra det här tillfället. Men ändå lyckades nittonåringen flämta till varefter han greppade tag om den andres händer.
”Jag vet inte..kanske?” Mumlade han och betraktade den äldre med osäkra ögon, som flackade fram och tillbaka. ”Det enda jag vet helt säkert är att jag vill ha dig”, fortsatte han och tog den andres ansikte mellan sina händer. Sedan tog han ett djupt andetag och pressade läpparna mot Hideos, utan att tillåta sig själv varken andas in eller ut.

Kanske Hideo är en dumbom när det kommer till förhållanden, Kotaro är ett prima exempel. Men han vill inte att den andre ska känna sig tvungen, det känns helt enkelt inte rätt överhuvudtaget.
"Jag borde inte gå så snabbt dem, jag vet.. Men det är ditt fel." Mumlar tjugoåringen med rynkade ögonbryn. Han borde hålla sig i skinnet, Natsume kommer ju få så förskräckligt ont annars. Ändå värmer orden den andre säger extremt mycket, att han vill ha honom.. Jo. Utan att tänka efter besvarar han den påflugna kyssen, som känns precis lika underbar som deras första. "Du behöver inte, förlåt, vi skulle ta det långsamt fram."

De borde ta det långsamt, rättare sagt. Men det var tyvärr inte så det fungerade för Natsume, som mer än gärna ville dra med sig Hideo in i sovrummet.
”Jo, jag vet..men du är så lockande att det inte går att hålla tassarna borta”, morrade nittonårongen och pressade bryta ner Hideo mot golvet. ”Sluta klaga, det är ditt fel lika mycket som det är mitt fel”, fortsatte han bestämt och studerade de underbara läpparna, sedan ögonen och ansiktet rent generellt. Jo, Hideo var allt vacker, det var då ett som var säkert. En riktig ögonsten för den andre, som återigen var tvungen att halvt om halvt gnaga sönder sin läpp.
”Det är nog jag som ska be om ursäkt, eller hur? För allt det här är ju rent tekniskt sett mitt fel.”

Med ryggen mot golvet stirrar Hideo upp mot den yngre, inte med skräck eller oro i ögonen, utan med lust. Usch.
"Jo, det är bådas fel." Instämmer han och gnager sig i underläppen innan han drar Natsume intill sig. Han är tillräckligt uppmärksam för att se hur nittonåringen biter sönder sin underläpp, precis som Hideo själv brukar göra.. Men han orkar inte påpeka det nu, nej, det finns nämligen viktigare saker att ta itu med för närvarandet. Även om Natsume gjort illa sin arm, och Hideos öga gör något så hemskt ont, så låter han inte det förstöra. "Det är inte ditt fel, verkligen inte." Han lämnar än en kyss på de beroendeframkallande läpparna.