rollspelare & wolfy prs

Nico ryckte på axlarna. Han hade inte gjort det för att känna sig som en räddare i nöden, han hade bara velat sätta sin mor på plats. Det var ju i slutändan inte hon som hade makten utan hans far. Nu skulle det dock vara bra att ha drottningen på sin sida ändå - han försökte inte säga något annat.
”Vet du hur allvarligt sjuk din far är?” frågade han för att byta samtalsämne. Hon skulle inte bli ombedd att komma om det inte började bli frågan om liv och död.

"Nån slags feber som inte lagt sig, han har några örter som bromsat upp det men nu hjälper det inte längre. Dom misstänker att han inte har mer än någon vecka eller två kvar." Estelle tittade ut genom fönstret, det var inte hennes favoritämne att samtala om men hon förstod hans nyfikenhet. Hon vände blicken mot honom och log svagt. "Min far har aldrig riktigt varit min far, utan han tyckte det var viktigare att vara min kung." Hon tyckte att han skulle veta det i förväg så han inte blev förvånad av kungens beteende gentemot hans dotter när de väl var framme.

”Åtminstone kommer du få ta avsked från honom.” Nico log snett mot henne. Det var kanske en mycket klen tröst men det skulle nog kännas bättre, oavsett hennes relation till hennes far, att få säga farväl istället för att komma fram för sent. Han vände blicken ut genom fönstret och satt tyst en lång stund. ”Hurdan är din mor?” frågade han nyfiket, värre än hans mor kunde väl skottarnas nuvarande drottning inte vara.

”Min mor är den bästa människan jag någonsi kommer att träffa. Hon sätter aldrig sina egna behov före nån annans, jag kommer lämna Skottland i hennes händer tills jag kan åka dit igen för att vara drottning.” Sade hon och kollade på prinsen. Det betydde mycket att få den rollen som hon tänkt ge sin mor men hon tvekade inte alls utan det valet var självklart för henne.

Han nickade långsamt och tänkte fundersamt igenom hennes ord. Det krävdes väldigt mycket för att lita så mycket på en annan person. Nu när han tänkte efter så fanns det inte en person han litade på till hundra procent. Men å andra sidan var han fortfarande väldigt ung. Han hade gott om tid att hitta den personen.
”Bra för dig.” Nico vilade sin blick på henne några långa ögonblick innan han såg ut genom fönstret igen.

Estelle log svagt och suckade uttråkat, ville gärna komma fram till hamnen. Hon hann knappt sluta ögonen innan de stannade och lukten av havet slog emot. Hon log stort och tittade ut genom fönstret.
”Är du säker på att du vill följa med?” Hon granskade noggrant prinsen, han kanske hade ryckts med och ångrat sig en aning.

Hennes uttråkade suck roade honom en aning. Om hon kände så efter en kort resa med häst och vagn så ville han inte veta hur uttråkad hon skulle vara på fartyget. Då dörren till vagnen öppnades klev han ut innan han erbjöd prinsessan sin hand.
”Jag skulle inte stå här om jag inte var säker på den saken,” svarade han med ett självsäkert leende.

Estelle tog hans hand och klev försiktigt ut från vagnen. Hon granskade honom noggrant, letade efter minsta tecken på tvekan men log smått då hon inte hittade något.
”Okej, om du säger det så.” Log hon och kramade lätt om hans hand med sin innan hon släppte den. Hon log svagt då hon såg det skotska fartyget en bit längre ifrån hamnen, de hade inte särskilt stort försprång men de skulle fixa en säker rutt till slottet så de behövde inte mer än så.

Han släppte taget om hennes hand då hon stod med fötterna på marken och såg sig om. Trots att han bara skulle lämna landet för högst ett par veckor, så skulle han ändå komma att sakna sitt hem mycket. Nu kunde han dock på ett bättre sätt förstå Estelle och allt hon behövde ge upp bara för att hon var kvinna.
”Redo?” frågade han och nickade mot det franska fartyget som stod klart för avfärd.

Estelle log mot honom och nickade lite innan hon började gå mot fartyget, hade aldrig varit gladare över att åka båt. Hon hälsade vänligt på kaptenen och rynkade på pannan åt hur många soldater det var ombord. Det kändes nästan som ett krigsfartyg men hon sa inget om det, kändes inte som rätt sak för henne att nämna.