The Hunters [PRIVAT Zora & Jullan bullan]

anton såg på lucy
-får jag en minut ensam emd honom bara?
fårgae ahn lugt till henne
-kan t över
sa han


logan log
-coryy påpekar. varför berättar du inte saker för mig?
frågade han

Lucy gav Anton grejerna och lämnade nu.

Corey vred sig bort från Anton.

” vad menar du?” Frågade luna.

Anton suckar och satt sig ner bredvid hinim
-vi hade en grabb som dig förr här. tyvär kunde jag inte hjälpa ohonm
sa han lugnt och suckar
-han avled. jag försöker skydda dig
sa han lugnt


logan suckar
-dina föräldrar
sahan

” jag behöver inte din hjälp” muttrade corey.
”Jag har klarat mig själv i 10 år” sa han.

Luna såg på honom.
” du vet att jag inte pratar om dem” sa hon.

Anton flinar till
-10 år av ren tur. Skulle du kunnat slåss skulle du spöat Mary
Sa hab lugnt

Logsn nickar
Kag ver men ändå
Sa hon

” du vet inget om mig” sa corey kort.

” och varför ska jag bara berätta allt för dig,du frågar aldrig mig något” sa luna tyst.

Anton föina
- det ska fy inte heller med du måste veta jag må vara hård men jag e det föe ert bästa
Sa hab


Logsn log
Jag bars vill inte gräva och såra dig
Sa hab

Corey såg på Anton.
” du gjorde det inte för folks bästa , du gör det bara för att du inte har några känslor” sa han tyst.

Luna såg på logan.
” när du lär dig fråga saker så kan du komma till mig” sa hon tyst och började rita igen. Hon var trött på att logan alltid var så instängd i sig själv.

Anton suckar
-inga känslor? Jag har visst men stänger av föe slippa
Sa hab

Logsn suckar
-jag hae frågat dog förr men du vinkar bort
Sa hin

”Vampyrjägarna är bland dem mest fruktade jägarna och dem visar känslor förutom under strid” sa corey.

”Du frågade när jag inte kände dig bra” sa luna.