Jullan Bullan & Hufflepuffisen prs

"Jag säger inte att det är slut" sa han lite mjukare när han såg hur mycket hon grät. "Jag behöver bara vara själv och tänka lite" sa han och torkade några av hennes tårar med armen.
Vad han egentligen behövde visste han inte alls, det bara kändes konstigt att fortsätta med henne som om ingenting hade hänt. Han behövde luft, han behövde andas.

Meg snyftade till och såg på honom.
” kan säga till pappa att han för hitta någon annan som kan ta min plats” snyftade hon fram.

Adam skakade på huvudet och omfamnade henne sedan och strök hennes sakta över ryggen.
"Nej, Meg. Gör inte det. Vi kommer att lösa det, vi löser allt tillsammans. Det kom bara som en liten chock" sade han till henne.

” jag ångra det verkligen” snyftade Meg fram.

Adam nickade bara. Annars hade han inte ens funderat på om de skulle fortsätta vara ett par.

Meg gömde huvudet hos honom och grät.

Adam fortsatte att krama henne.
"Såja. Gråt inte. Det hade kommit fram förr eller senare ändå" sa han.

Meg torkade bort sina tårar.
”förlåt” sa hon tyst.

Adam skakade på huvudet, men kunde inte riktigt säga att det inte spelade någon roll. För det gjorde det ju.
"Tänk inte på det nu" sa han bara istället. "Vi har en lång dag framför oss om vi ska hitta kristallen sen."

Meg nickade mot honom.