Privat VA (rollspelare och Uniconrnhorn)

Grace skakade på huvudet.
"Det är lugnt, jag fryser inte så mycket" sa hon och ryckte på axlarna. Hon hade ändå en långärmad tröja på sig, och det var inte speciellt kallt ute heller.
"Vart ska vi?" frågade hon och log.

Calvin nickade lite och började gå, han visste inte riktigt utan kände mest för att ta en promenad dit hans ben tog honom.
"Jag vet inte." log han och såg på henne lite snabbt. "Vart vill du?"

Grace ryckte på axlarna och följde efter honom.
"Någonstans trevligt" sa hon och skrattade till. Hon ville göra något roligt, inte sitta och tänka på gårdagen, som hon gjorde så fort hon inte pratade eller gjorde någonting annat. Hon såg bara beskyddaren med staketet genom kroppen och hur hon hade kunnat rädda honom.

Han nickade lite och började gå mot parken han hade drömt om. Han log lite för sig själv, han hade alltid gått dit med sin mamma när han varit liten.
"Okej, berätta något om dig som ingen vet." log han och kollade på henne.

Grace följde efter honom, och undrade vart de skulle. Grace bet sig i läppen. Berätta något som ingen visste. Hade detta varit för en vecka sedan hade hon aldrig sagt något, hon hade inte ens tittat på Calvin. Det var ganska galet hur mycket som kunde förändras på kort tid. Hon tog ett djupt andetag.
"Ibland önskar jag att jag inte var kunglig" sa hon och tittade på ett träd. Det var sant, speciellt nu. Fasaden som hon var tvungen att hålla uppe var hemsk, speciellt när hon mådde så dåligt som hon gjorde. Visst, hon gillade politik och hon kunde se sig själv som drottning en dag, men pressen var något så galet stort att hon ibland inte mäktade med det.
"Din tur" sa hon snabbt.

"Jag önskar att jag inte kände en plikt att skydda er. Jag vill vara vanlig, bo här med min mamma och bara vara en vanlig tonåring." sade han och ryckte på axlarna. Han la händerna i sina fickor och log nöjt när de var vid parken, han satte sig vid samma bänk som han suttit på i drömmen och log brett när han såg att allt var likadant som han mindes det.

Grace tittade sig runt i parken. Det var samma som Calvin hade drömt om, men det kunde hon ju inte säga att hon visste. Hon satte sig ner bredvid honom.
"Det behöver du ju inte göra. Du kan ju hoppa av skolan och flytta hit" sa hon och tittade på honom.

"Nej för jag känner ju plikten att beskydda moroi. Jag önskar att jag inte hade skolats in med det tänket, att få tänka fritt liksom." sade han och ryckte lätt på axlarna.

Grace funderade en stund. Hon hade aldrig tänkt på att ändra på sättet som det var, just för det alltid hade varit så, och fungerat.
"Jag vet att det har varit uppe för diskussion någon gång, att Moroi kan hjälpa dhampirererna med sin magi, men det blev nedröstat väldigt fort, och nämns aldrig igen" sa hon och ryckte på axlarna.

"Det kan missbrukas." sade Calvin och ryckte på axlarna. "Vissa dhampirer hade inte känt sig trygga i sin roll då." sade han ärligt då det var vad han hade hört.