Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara såg hans bilick och lyfte bara ett ögonbryn som vad nu?
-Sara inte Miss wood. låter som en gamling med eet namnet
sa hon envist direkt och lyssnar och peka på hans syster ny
-hon tivngade mig!
sa hon direkt och såg direkt på honom. hon hade uteslutit stolen för Lucas skull för hon ka tro att Melinda annars skulle kört rejält med hoonm om hon fick veta. hon hade läst av hans ansitke han inte var berädd på detta, tyst kolade hon runt snabbt oc hsen åter på honom igne och sen på boken lugnt.
-Vilken bok läser du då?
frågde hon lugnt och la huvudet på sne nu av nyfikenhet, hon tyckte om läsa och kudne inte låta bli bli nyfiken på boken mitt i det seriösa snacket. Hon kunde göra så mitt i något seriöst bara bli oseriös helt plötsligt. Sara kunde inte häjla det men det var en del av ehnne.

Lucas vände på boken i sitt knä så att Sara kunde se dess omslag.
– Brott och straff av Fjodor Dostojevskij.
svarade han kort på hennes fråga om vilken bok han läste och gav sedan Melinda en snabb gest med huvudet för att visa att det var dags för henne att gå nu.
Melinda slog ihop händerna och började sakta backa mot utgången.
– Nämen.. då är det väl dags för mig att kila.. Försök vara snälla mot varandra nu!
sa hon roat, skyndade sig bort till dörren och gick ut.

SAra lyssnar och rynkar pannan, hon hade inte fattat vad det var för bok. hon letade i huvudet efter en bekant titel men väcktes ur tankarna när Melinda sa sitt och såg direkt på henne direkt. hon log lurigt till
-du märker om han ligger med en bok på golvet.
sa hon nu lugnt till henne på skoj. Hon såg sen på Lucas snabbt nu.
-Du e verkligne inte på humör
sa hon nu när dem blev lämnade ensamma. Hon hade ett lite öga på vart han befann sig där i förtåljen, mer ja hur hans ansitke gjorde för tecken. hon hade lärt sig dem flesta tecken på hans ilska.

Utan att släppa Saras blick så la ifrån sig boken på det lilla bordet som stod mellan fåtöljerna. Sedan lutade han sig tillbaka mot ryggstödet igen och knäppte händerna.
– Jag är mest förvånad över att du vågade dig hit igen.
sa han roat och fick fram ett litet leende.
– Tänk om jag håller dig kvar i ytterligare än månad..
Egentligen var han glad över att se Sara. Dagen hade varit lång men flera långdragna möten.

Sara följde hans lila rörelse och flinar kort till av hans ord. Hon skakar lätt på huvudet av hans ord att hon vågade sig hit. Hon såg på honom nu igen.
-Att våga sig hit e inget problem, och håll du kvar mig en måand till kommer jag säkert ut på andra vis än boken. SEn tror inte du håller kvar mig p.g.a you like me
sa hon retligt och stod nu framför honom och petar till han i pannan på skoj. Hon tänkte lite grann innan ho försikgit satt isg i hans knä.
-Sen du e inte så läskig längre Mr. DeMora.
sa hon retligt och såg på honom. Hon var på sånt humör hon kudne vara så när hon hade arit orolig över något och sen släpa det

Lucas flyttade händerna så att Sara enkelt kunde sätta sig på hans knän och la sedan armarna varsamt omkring henne. Han kände doften av hennes hår.
– Men det kanske är anledningen till varför jag behåller dig här hos mig...
sa han charmigt när hon påstod att han gillade henne och flyttade sedan bak en hårslinga för att kunna se på henne bättre.

Sara lyssnar på hnom och log till när han faktiskt aktade händerna och sedan flyttade en hårslinga från hennes ansikte. hon såg på honom snabbt och log till mot hoonm.
-Jaså? låsa in mig här igen för kunna ha sin lila ögonsten hos sig igen? eller e det där trotsa min pappas regler att jag inte ska gå utnaför hans kontroller. Och visa att du e smartare än han tror?
frågade hon och tänkte li grann. hon rättade till sig så dem faktiskt nu satt ansikte mot ansikte bara. gjorde ju ont i nacken att vrida på skallen.
-Sen om jag erbjuder dig jag stannar dig här iantt e du nöjd då?
retas hon nu och såg in i hans ögon.

Lucas skrattade till.
– Ja, tro vad din far skulle säga om han såg dig nu.
sa han och när Sara rättade till sig så dem satt ansikte mot ansikte så flyttade även han sina armar. Lucas la ena handen bakom hennes rygg för att hon inte skulle ramla ner, och med den andra handen började han sakta dra tummen över hennes fingrar och sen handrygg. Hon var fortfarande lite kall efter att ha varit utomhus.
– Men eftersom du är här måste det betyda att du tycker om mig? .. vad var det du kallade dig själv.. min lilla ögonsten?
Sa han lite retsamt, lyfte upp hennes hand och log när hon erbjöd sig att stanna kvar över natten.
– Det gör mig nöjd, Sara.. Dessvärre, har min syster tagit över ditt rum... Vilket innebär att du får stanna med mig.
Han kysste handen ömt och för ett kort ögonblick var allt stilla.

Sara lyssnar på honom och flinar lite grann.
-Min far skulle velat sätta ett skott i pannan på dig direkt om han visste vart jag var just nu.
sa hon envist och följde hans minsta rörelse. hon flinar till när han var retsam och hon såg på honom retligt.
-Kanske det, du lyckades faktikst få mig på fall trots allt den tiden så. och stanna hos dig e bättre än ensam
sa hon retligt och lät han kyssa hennes hand. hon tänkte lite grann om hon skulle göra det eller inte? Hon lyssnade först av omgivnignen men inget som syntes direkt och var försikig innan hon tog undan sin hand frpn honom och gav honom en kyss på munnen nu. Hon retades lite Lucas men hon gjorde endast så mot folk hon visste hon kan det med.

Lucas var snabb med att besvara kyssen. Pressade sina läppar mot hennes, samtidigt som han tryckte henne närmare intill sig. Helst av allt ville hann stanna såhär, men var sedan först med att avbryta kyssen, öppnade ögonen och mötte Saras blick. För ett tag satt de stilla, nära, enstaka centimeter från varandra. Andades varandras luft. Ett snett litet leende letade sig in över hans läppar.
– Låt honom försöka..
sa han lite stöddigt , lyfte sin hand och strök håret från hennes panna.. Inte en chans att han skulle låta Jonas Wood hindra honom från att vara nära Sara. Det skulle krävas mycket för att få honom att släppa taget om henne nu.
– Och stanna här så länge du vill.
sa han till slut, gripen av hennes charm.