Jakten i norr(PJ) [privat Allyson, WeasleyHufflepuff & LunaLovegood123]

Jag blev överlycklig då chokladkakorna kom. Jag visste att om jag blev chokladgalen skulle ingen stoppa muig för mina planer. Jag byggde hjulen och wolah den var klar.
"Ska det inte REGNA CHOKLAD!!??" skrek jag det sista p¨Will.
"Jo men hur?" frågade Will surt.
"Du ska ju ta smält choklad och lite vatten i en hink sen kastar du det i himlen och det regnar." sade jag som om det var det enklaste att komma på.
"Jaha så dum att jag inte tänkte på det." muttrade Will och smälte lite choklad och la lite vatten.
Efter en liten stund kom det choklad.
"EVREKA EVREKA!" skrek jag och hoppade på chokladmototcykeln. "HOPPA PÅ!"
Både Will och Emma satte sig på motorcykeln.
"Kan du köra på den här?" frågade Emma oroligt.
"Jäpp allt med choklad kan jag." sade jag och började köra motorcykeln.
Det lyckaDES.

Ally var knäppare än vanligt och jag ville börja skratta högt. Men jag visste att det var bättre att vara tyst.
" Det här är inte kul!" skrek jag och klamrande fast mig vid Wilma som såg ut att tycka att det var livet. Jag satt längst bak på motorcykeln och var hela tiden orolig att jag skulle ramla av. Min rädsla var så fånig, jag kunde lätt bli åksjuk även om det kanske inte märktes.
" Det här är livet!" skrek Ally och slickade på handtaget. Nej hon får inte äta upp cykeln.
" Sluta äta och fokusera på vägen istället," befallde jag och hon såg surt på mig.
" Lite kul måste man väl få ha?" sa hon och gjorde hundvalpsögon.
" Ehm vi är typ framme nu," sa Wilma som varit ovanligt tyst under resan. Hon pekade mot isporten och jag kände en rysning gå igenom kroppen. Wilma såg rädd ut och jag förstod henne, det var här hon hade svikit alla sina vänner. Jag var också rädd, jag ville inte hamna i fängelsehålan igen. Det var bara Ally som var glad, utan och märka det så hade hon stannat motorcykeln och nu satt hon och åt upp handtaget och sjöng intromelodin till Pokémon men hade ändrat allt till choklad istället.

Jag drog ut på det hela när jag skulle hoppat av motorcykeln.
Ally hade nu ätit upp båda handtagen och sjöng ännu högre än förut.
Hen tänkte visst inte på att det lät ganska kraxigt när hen sjöng Pokémon i Chokladveriant. Men jag brydde mig inte särskilt mycket om det eftersom att jag antagligen sjöng mycket värre.
Till slut hoppade jag av fordonet-när jag hade fattat att Ally inte skulle göra det om hen inte behövde.
Men det behövde vi alla.
Emma sköt upp isporten och huttrade till.
Vi gick samma ringliga väg som jag förut lett Henne till fängelsehålo...Nej jag skulle inte tänka på det.

Jag följde efter de medan jag åt motorcykelnshandtag och sjöng Pokèmon i Chokladvariant.
"Tyst Al!" Sade Em och Will.
Jag höll tyst men dansade någon slags baldans jag sätt på TV med någon osynlig människa. Jag hörde skäll och vände mig om. Jag såg skelettbulldogarna.
"Tjena Bengtar vi har ett bättre val en H... Kronos." Sade jag.
"Jaså vad har ni." Sade en Begnt.
"Vad sade han?" Frågade Em.
"Bengt sade Jaså vad har ni." Sade jag glatt.
"Vi har pommes frits och röda bollar som luktar och smakar pommes." Sade Em.
"Kronos har inte gett iss såna så visst." Sade en annan Begnt.
"God, Will har något att säga." Sade jag.
"Kan ni inte låtsas vara med Kronos så att han inte märker att vi är här?" Frågade Will.

Det verkade för bra för att vara sant, Bengthundarna ville vara på vår sida. Jag såg på Ally och Wilma som såg glada ut över att ha hundarna på vår sida, men det var något som inte stämde.
" Ehm Ally, kommer du ihåg att du skulle låtsas tillhöra Kronos?" frågade jag och Ally nickade, det var ett farligt spel jag tänkte spela nu.
" Ja, fast du tyckte att det var en dum idé," sa hon och jag ville skrika det tycker jag fortfarande! Men jag höll masken och sa.
" Tiderna förändras, men vill du verkligen riskera ditt liv?" Jag såg på henne, hoppades att hon skulle säga nej.
" Ja, det är för en bra sak," sa Ally
" Men Ally han kommer upptäcka dig direkt!" utbrast Wilma som såg nervös ut vid tanken att en av hennes kompisar skulle låtsas tillhöra Kronos.
" Det är en risk vi måste ta," sa Ally och försökte le. Jag visste att hon försökte muntra upp oss, men jag visste hur många brister det fanns i planen.
" Men vad händer om han tvingar dig att döda oss?" frågade jag skrämt och såg nervöst på Ally. Jag var orolig att Kronos skulle känna av vår närvaro och dyka upp och ta med sig oss.
" Det finns ett sett," sa Ally " ett sätt som Hadesbarn kan använda. Det är en farlig risk och jag skulle helst inte vilja försöka." Jag hade aldrig hört Ally låta så allvarlig och jag visste att det var på allvar nu.

Jag som nu var sprallig av orolighet tittade vädjande på mina vänner.
"Ally... låt honom inte övertala dig på riltigt"
De tittade frågande på mig. Jag blundade två sekunder och tittade sedan på dem.
"På något sätt kommer han att fatta. Du får inte vara för uppenbar.
Det jag menar är att du kan gå in där och komma ut förblindad av hat mot gudarna. Han använder ditt hat emot dig."
Jag undvek att säga Kronos namn. Det gjorde mig skakig och just nu ville jag försöka vara så säker som möjligt.
"Ja är bra skådespelare så jag kommer klara mig. Och herr blondin tönten kommer inte förblinda mig." Sa Ally och lade till när hon såg våra osäkra miner "ryck upp er solstrålar!"
"Jag fattar inte varför du kallar honom blondin han är ju brunett" muttrade jag.
"Hörni. Jag tror att det är dags nu" sa Emma ogillande och vi var framme.

"Okej, Bengtar kan ni gå till er position där Kronos ville ha er och stanna där till vi kommer till strid." Sade jag och log mot de.
"Okej." Sade alla och de stack.
"Är ni redo?" Frågade Will nervöst.
"Jäpp." Sade jag och EM nickade.
Vi tog våra vapen och öppnade dörren.
"Tjena herr Blonis." Sade jag spydigt.
"Black hur vpga..." Började Blonis.
"Shut up Blonis du ger oss en huvudverk när du går och pratar din äckliga tjur." Sade jag hånande.
"Al." Sade Em och Will varnande.
"Du borde lyssna på dina vänner Black." Sade Blonis.
"JAG LYSSNAR INTE PÅ NÅGON OCH DE ÄR INTE MINA VÄNNER!" Skrek jag rasande.
Jag vet mitt skådespeleri är awesome.

Jag visste att Ally var ute på farligt vatten. Trots att jag visste att det inte skulle funka så försökte jag läsa Kronos tankar. Det blev samma som förra gången " våga inte ens försöka!"
Han såg vinnande på mig och trodde nog att han såg snygg ut. Han såg granskande på Ally och försökte avgöra om hon ljög eller inte.
" Bevisa det," sa Kronos plötsligt och ställde sig framför Ally, som inte böjde sig efter hans blick. " Slå ner dem så de svimmar sen tar du dem till fängelsehålan." Jag såg hur Ally rös till men det var nog bara jag som såg det. Hon gick fram och ställde sig framför Wilma, jag såg hur hon viskade något ut sin mungipa sen gav hon Wilma en hård smäll som fick henne att trilla ihop. Ally ställde sig framför mig, jag tyckte mig se tårar under hennes mask. Jag hörde hur hon viskade.
" Förlåt Em, men jag är tvungen för att planen ska funka," jag visste att det var sant och försökte vara så avslappnad som möjligt. Eftersom då skulle smällen inte göra lika ont. Jag såg hennes knytnäve blixtra förbi och slå mig i huvudet. Jag kände hur alla muskler stängdes av och jag trillade ihop i en ynklig hög på golvet.

Smällen hade varit stenhård även om jag var beträdd på det.
Försiktigt öppnade jag ögonen och för en sekund snurrade allt runt omkring så som en TARDIS.
Mörkret gjorde mig lika skrämd som vanligt. Om Emma var i närheten kunde hon läsa mina tankar. 'Em?' Tänkte jag och ett stön hördes. Försiktigt hasade jag åt det hållet stönet hördes.
Mitt hjärta tog ett skutt när jag rörde vid någon.
"Emma?!" Viskade jag men det lät mest som en flämtning.
"Mm. Ja" svarade hon tyst.
Ally hade verkligen tagit i för jag kände fortfarande vart hrn hade smällt till mig. Oron slog mig direkt när jag tänkte på hen.
"Är du okej Wilma?" Frågade Emma.
"Nej. Jag är allt annat än okej"

(jag skriver hur hur ni hamnade för )

"Ta de till fängelsehålorna." Sade Kronos.
"Är du döv eller Blonis jag tar INTE ORDER FRÅN NÅGON!" Skrek jag.
"Jag hörde det men jag tycker du ska det nu." Hånade Kronos och tog sina händer och försökte styra mig men det gick inte.
"Hah du tror det funkar eller, jag har lärt mig att inte bli styrd din..." Sade jag men Kronos avbröt mig.
"Intressant, du är ett kraftfullare halvblod en Luke." Sade han och log kallt.
"Det är jag inte. Luke dödade dig även sitt hat mot gudarna " sade jag och blängde på Kronos.
"Det var på grund av Percy Jackson jag ska döda honom när jag störtat Halvblodslägret och du ska vara vid min sida." Sade han självsäkert.
Jag försökte inte rysa utan log skadeglatt.
"Störta halvblodslägret låter som en bra idé." Mumlade jag.
"Om du vill se det bli min anhängare." Sade Kronos.
"Deal." Sade jag och tog En och Will till fängelsehålorna.
Jag la de försiktigt på bänkarna och stängde dörren men låste den inte.