kawaiiposes och Majis lilla egna privatroll! Mohaha!

David gick förbi för att hämta dricka och jag sa i hyfsad hög ton:
"Ana, jag har inte sagt det tillräckligt förrut, men du är så vacker!"
David stannade upp och började stirra på oss storögd och med en stor ilska. Avundsjukan hade ökat med 100%. Han började närma sig oss igen.

"Ååå Arthy, du är ju för gullig!!" Sa jag och puttade honom lite löst på axeln. "Du är ju helt klart den stiligaste killen på skolan!"

"Haha, aww!" sa jag och satte mina händer bakom hennes midja och drog in henne i en kram och gungade lite.
Då kom David fram.
"Hejsan era små turturduvor..."

[kan inte hon typ reagera på att han verkar ha en fin bringa? xD Haha, han spelar ju i quidditch-laget ]

[ Hahahahaah perfekt asså XD]

Arthur drog in mig i en kram och jag trycktes mot hans vältränade bringa.
" Hejsan era små turturduvor..." hörde jag David säga bakom oss och jag totalt ignorerade honom.

"Nämen goddag David, jag såg dig inte, din mes!" sa jag och fortsatte hålla Anastasia nära.
"Mes?" frågade han.
"Ja, det är ju också en fågel... Trodde vi körde på att kalla varanda för olika fåglar... Men okej... Men ja, ville du nåt speciellt? Som du kanske kunde se så var Ana och jag mitt uppe i en konversation..."
"Konversation säger du..." sa David väldigt skeptiskt.

" Ja, du ser väl att vi snackar här eller är du helt blind för uppenbara saker?" Sa jag fortfarande med ansiktet begravt i Arthurs bröst.
"Ursäkta mig!?" Utbrast David "Jag pratade inte med dig fru. "Jag tål inte en förlust"!"
Jag reste mig snabbt upp och tog tag i Davids slips och drog ner hans huvud till min nivå.
" Nu lyssnar du på mig jävligt noga. JAG.ÄR.INGEN.DÅLIG FÖRLORARE. Det är du som kysser andras partners eftersom du inte kunde hantera en förlust!" Sa jag och tittade på honom med den mest elaka blick jag kunde musta upp.

Det högg till i hjärtat då hon Anastasia gjorde mig påmind över det David gjort, men det hon sa stämde.
David lyckades bli fri från Anastasias grepp om hans slips och han rättade genast till den och gav henne en mördande blick. Han och Anastasia hade fått blickar från andra personer så han tog ett djupt andetag för att sansa sig.
"Jag borde fan vara glad över allt som hänt, för nu ser jag ju vilken jävla bitch du faktiskt är... Det nästan äcklar mig att du gillat mig, jag är glad att vår vänskap är över..." sa han och tänkte vända sig och gå kaxigt iväg, men jag hindrade honom.
"Ursäkta mig... Men vad i Merlins skägg sa du precis? Du verkar ju faktiskt uppskatta min smak, liksom du dreglade efter min flickvän och verkade inte bry dig om någon bromance-regel för att du ville 'ha henne'. Så ja, du verkar ju tycka att jag ha bra smak, och det råkar vara så att jag tycker Anastasia här är i lika hög, eller högre till och med, klass som Rose och du själv har varit kompis med henne, så jag tror att det påståendet du precis gjorde om att Ana skulle vara äcklig och du är glad att er vänskap är över är i princip enligt vetenskapen omöjligt. Jag kan gå ännu mer ingående på varför, förklara alla anledningar, men jag tycker det skulle ta våran tid och det är trots helg så man vill ju slippa allt möjligt i närheten av undervisning, men jag tycker att det vore på sin plats att du bad om ursäkt" sa jag i nästan ett svep och förvånades över det.

Jag kände mig varm på insidan då Arthur försvarade mig efter Davids grymma kommentarer. Jag vände mig mot Arthur och tog tag i hans hand. " Kom Arthur, vi bara går... Han är inte värd vår energi...." Sa jag och försökte dra med honom.
" Springer från konflikter igen ser jag..." Muttrade David.
Mitt huvud vändes mot David en gång till. "Snälla David, bara sluta!" Sa jag med gråten i halsen.

[uuuuuuuuuuuuuuuugh....... jag kom inte på något bra...... ♥]

[Nämen det blev bra ]

"Då du vägrar be om ursäkt så är det inte att springa iväg frn en konflikt, det är en slutsats att detta inte kommer någon vart och vill bara avsluta det innan blod, svett och tårar inblandas. Men jag tycker fortfarande du bör be om ursäkt, David, för din egen skull. Jag vet att du inte menar det du sa egentligen..." sa jag och förvånades igen hur fort allt detta kom till min mun.
"Du är alltid jobbig att bråka med... Du ha alltid de vinnande argumenten..." mumlade David skämtsamt, ett försök till att lätta upp stämningen då han insåg att han började ligga i underläge.
"En ursäkt...?" sa jag.
"Vad pågår här?" frågade en röst jag kände igen. Rose.
"En liten konflikt..." sa David.
"Ja, David ha förolämpat Anastasia och han vägra be om ursäkt" sa jag.
"David..." sa Rose irriterat. "Kom igen, va inte omogen!"

" Så du är också emot mig nu Rose?" Frågade David med sammanbitna tänder.
" Va? Asså David bara lägg av och be om ursäkt! Du beter dig som ett barn!!" Svarade Rose argt. Jag blev lite förvånad då Rose var på våran sida men det gjorde även mig glad. " Snälla kan vi bara gå?" Sa jag tyst till Arthur.