Lycklig-tråden

jag var på ett jättebra sushi-ställe i gbg, det var gott, sen fick man dessutom lunch för bara 39 spänn, BRAA deal!
SMAKA SUSHI ANNARS DÖR DU!!!

Ja, Sushi är sjukt gott, jag har lite hemligt om vilket sushiställe jag tycker är bäst, men det ligger ganska nära där jag bor iaf :3

Fast jag äter bara Norimaki Rolls och Avokado sushi :3

(man dör ändå, bara så att du vet )

Sushin i stan för 49kr på lunchen är halvdan och helt okej men jag är mer för 60-70kr-sushi (den vid Frölunda Torg och den vid Eriksbergskranen är underbara ♥). Hälsomat/hälsosushin vid järntorget är asgod också! Mmmmmm ♥ hm, sedan såg jag ett par, tre "nya" sushibarer när jag gick i stan idag. Måste prova på ett finlir-ställe vid kungsportsplatsen någon gång. Där kunde man få "strutar" gjorda av ris och sjögräs och med olika stänger instuckna (lax, räka, avokado osv).

jag älskar verkligen sjögräs.. kan köpa ett paket på ica och bara äta...

Jag är lycklig för att det är helg

Det känns som att jag kommer behöva prova Sushi inom en snar framtid, annars kommer jag leva mina dagar på mugglis olyckligt.

Vi kan äta sushi! Vet inte hur vi skall kunna baka ihop allt den 26e men det vore ju rätt schysst om vi kunde fått slängt i oss lite då. Frågan är om du skall prova på den halvbra varianten för 40kr eller den med bättre smak? ...den halvbra är ju inte det minsta dålig egentligen och om det nu inte faller i smaken så känns det ju inte riktigt som en så stor förlust.

Sure, mig spelar det ingen roll faktiskt - gällande billigt/dyrt. Den godare verkade ju inte så hemskt mycket dyrare och då kan man ju köra på den. =)

Jag mår så bra när jag hör Paradise, lycka från topp till tå

TACK finaste du! ♥
Men jag glömde det viktigaste som har gjort mig mest lycklig, jag konfronterade A idag! Jag är så HIMLA stolt över mig själv.

Han har varit personen som verkligen förstört mig inuti till utifrån, samtidigt som han fick mig att känna mig totalt värdelös, misslyckad och helt enkelt ett fel. I TVÅ år har jag grubblat på vad jag gjorde för fel, försökt kontakta honom, försökt få svaret ur honom, försökt fixa det som gick sönder.

Men han brydde sig inte och han bryr sig inte heller, men jag var så naiv och trodde att han innerst, innerst inne faktiskt lät sina tankar vandra över till mig, precis som mina tankar alltid fastnade på just honom. Det är en otroligt lång historia; men jag öppnade mig upp rejält, han också - vilket jag trodde - och tre dagar senare bröt han kontakten helt. För ett år sedan pratade vi inte ett dugg utan en gång på sms och han skrev att han bara är en "randomkille" och att han aldrig har tyckt om mig (han utnyttjade mig); att jag inte är värd någonting; att jag bör "komma över honom". Pratade inte med honom resten av året. I år, precis när vi hade börjat nian, fick jag höra att han hade gått bakom min rygg. Observera att jag då hade släppt alla mina känslor, men att jag fortfarande mådde dåligt över vad han hade gjort mot mig. Så, jag skickade ett meddelande till honom på Facebook och undrade om detta stämde, men som vanligt svarade han inte. Blev frustrerad och skrev om det på Mugglarportalen och fick tipset om att skriva ett jättelångt meddelande till honom, vilket jag gjorde.
Han svarade.

Och vi inte ut saker, han skrev ett par idiotiska grejer, men det blev ändå lugnt mellan oss. I en vecka småpratade vi och det verkade bli som vanligt, vilket jag var glad över. Mina vänner var däremot lite ängsliga, för jag har en tendens att förlåta människor väldigt lätt och de visste vad A hade utsatt mig för. I vilket fall som helst, som vanligt såg jag bort från dessa saker och låtsades som om allt var som vanligt.

Tills han började skita i mig igen.
Och det var då jag började få hatbrev och sms. Jag skojar inte. Äkta brev och sms med innehållet som beskrev vilken hora jag är, vilket äckel jag är och hur mycket A hatar mig. ALLTING handlar om A och mig och det som hände mellan oss. A menar att han inte har sagt någon till något vilket jag just nu är otroligt tveksam över.

I vilket fall som helst, han har behandlat mig så himla dåligt under dessa år. Han har lekt med mig, använt mig som någonting att "bara hålla på med", för att senare dumpa mig och fortsätta med andra tjejer. Han har fått mig att öppna mig upp för honom för att han sedan ska skita i mig som om jag vore inget och rubba mina tankar angående mig själv.

Det har gått några veckor då vi inte har pratat, men igår kväll smsade jag en av hans väldigt nära vänner som jag själv var otroligt nära med för två år sedan. Vi kom in på ämnet om oss två - för vi hade haft något gång emellan oss - och han berättade att människor, där ibland A, gjorde narr av mig för att jag hade kysst hans vän. Enligt den här vännen, så brukar A fälla kommentarer när jag går förbi i korridorerna och säga saker som "Åh jag fattar inte hur du kan ha hånglat med henne" eller "WOW, jag vill också ha henne så nära! Eller? " och detta gjorde mig så IRRITERAD. De hade gjort mig till ett inside joke, och A sa samtidigt att han inte ville ha något mer med mig att göra?

Så, jag konfronterade honom idag. JAG KONFRONTERADE HONOM och det var inga skakande händer eller ben, ingen darrig röst, utan jag gick rakt på sak för att jag var så irriterad. Han låtsades som att han inte fattade vad jag pratade om, men jag såg på honom klart och tydligt att han faktiskt var väl medveten om hur saker och ting låg till. Han skrattade, sade dumma kommentarer och spelade helt enkelt DUM och jag var så irriterad. Den här killen menade alltså att allting som hade hänt under TRE år var mitt fel, men ändå kunde han inte ens föra en normal konversation eller svara på mina frågor när jag pratade med honom i verkligheten?

Jag vet att jag låter väldigt hård just nu, men ingen har sårat mig som han har gjort. Och jag skrev det till honom i det långa meddelandet jag skrev om lite tidigare här i inlägget och han hade skrivit "förlåt om jag har sårat dig eller något, men jag är bara en random snubbe okej..."
Jag finner inga ord.

SÅ jag är sjukt lycklig över att jag ÄNTLIGEN tänkt på mig själv och inte föst undan det han gör vilket jag har gjort tidigare. Jag tog faktiskt tag i problemet och känner redan nu att nej, den här gången gjorde jag faktiskt inte fel, utan HAN gjorde det!