We are the Harry Potter generation

Jag skickade in den femte dagen, och jag har inte fått ett enda mejl. Alltså inte det där som man skulle få om att man var välkommen och kanske skulle få vänta i några veckor på att komma in heller. Utan inte ett enda mejl.

Är du säker på att du gjorde rätt när du registrerade dig?
Fick du ett verifieringsmejl?

^Du har inte skrivit in fel e-postadress? ;o

Vi kan nog diskutera det här i PM forumet istället, eftersom Evut faktiskt tagit sig dit också

Förövrigt. Så är våran generation underbar. Allt som handlar om HP har liksom förgyllt mitt liv. It's more than wonderful.

^ Vi och alla i Harrys värld är frikkin' awesome.

GRATTIS!! ♥

edit; det blev ju mycket längre än vad jag trodde i alla fall... Trudelutt
Sitter och tänker på att skriva ett superlångt fint inlägg om hur mycket Harry Potter har betytt för mig. För liksom att på något trevligt sätt äntligen bidra med min utvärderade variant av det.
Fast det känns väldigt svårt. Det går på något sätt inte att beskriva med ord. Dessutom har jag en stor del av det hela som jag finner väldigt personligt, och som jag tyvärr inte vill dela med mig till hela den här hemsidan.
Det är något som endast de som står mig närmast, och de som frågar ofta, får veta.

I samma sekund som jag skriver denna flummiga text så sitter jag också och lyssnar på End of an Era med Oliver and the Rememberalls, och den låten beskriver mycket om de känslor jag har för Harry Potter och hela dess värld.

Don’t you ever wonder what will happen when it ends
How can we let go of the ones who we call friends And I know, it’s only a story, but for so many it’s more than that
It’s a world, all on its own where we want to put on that sorting hat

Det beskriver det mesta. Ord kan inte bli mer än ord, för mig är känslor mycket mer än ord så därför tänker jag inte försöka allt för mycket.
Jag var två, nästan tre år när den första boken kom ut på engelska. Allt för liten för att förstå det hela.
Fyra, nästan fem när den kom ut på svenska. Då påväg in i något liv som kunde ha varit helt annorlunda om jag föddes nu, eller tio år tidigare.
När jag var sex år öppnades intresset för den här underbara världen. Den som gav mig vänner och tröst, där jag kunde känna mig trogen och aldrig ensam.

Nu har det gått mer än tio år sedan dess. Det är nästan omöjligt att förstå. Att mitt liv, i princip har byggt sig runt en pojke vars ärr i pannan betyder mer än vilket annat ärr som helst.
Innan Hogwarts hade han inga riktiga vänner, och han kände sig inte hemma.
Innan Hogwarts hade jag inga riktiga vänner, och jag kände mig inte hemma.

Tack till allt som har något med min underbara uppväxt att göra.
Speciellt tack till J.K Rowling som förvandlade mitt liv. Från att jag var en liten osäker flicka som var missförstådd av hela världen, till en tonårsflicka som fått vänner för livet, och som har ett underbart självförtroende och känner mig allmänt älskad av allt och alla.

Words can never be feelings, you have to go inside yourself and find out what you truly feel. There is no words that really bescribes what you actually feel. This is a world beyond anyone else, and I just can't find words enough.

Gud vilken underbar text du skrev, och som du säger, man inte beskriva allt med ord. Låten End of an Era säger det mesta som jag också vill ha sagt.

Harry Potter har även förvandlat mig och fått mig att inse saker som jag alltid kommer ha stor nytta av i livet. Böckerna har hjälpt mig och HP-världen har alltid funnits där då ingen annan har gjort det..♥

Maharajah, jag kände så mycket igen mig i din text. Du har så rätt, rätt, rätt. Jag vill uppåttumma hur många gånger som helst.
I will miss the train ride in, and the pranks pulled by the twins, and though it's nowhere I have been, I'll keep on smiling, from the times I had with them. ♥

Åh. Jag älskar den raden.

Jag gråter alltid till "I'll keep on smiling, from the times I had with them".
Där brister allt. ♥