Sjunde året på Hogwarts

de första lektionerna var som vanligt. Jag somnade nästan på Binns lektion, höll på att bryta ihop av frustation på Trewalonys lektion och trolldryckskonst med Snigelhorn var som vanligt. Sen mötte jag Ginny, hon hade kommit från Carrows lektion, hon var helt blodig och jag såg skockat på henne.
- Är du ok? var allt jag kunde säga och hon nickade svagt. jag följde henne upp till sjukhusflygeln som var full av elever. jag såg på dem, det här var värre än vad jag hade trott. jag hade ingen lust att gå på deras lektion. de skulle inte göra mig något men mina vänner och det var värre. jag gick med tunga steg mot deras klassrum, utanför mötte jag Draco och Blaise.
- Viole har precis haft lektion med dem, hon är helt blodig. sa Draco oroligt och jag kände ilskan stiga inom mig. jag såg på Gryffindor eleverna och sen Slytherin eleverna. det här skulle inte bli kul. jag steg in i klassrummet och höll Draco i handen på min andra sida gick Blaise. det såg ut som ett blodbad hade ägt rum där inne och mitt i allt ihop stod syskonen överlyckliga.
- Det enda ni behöver göra är att anfalla varandra. sa Alecto överlyckligt.
- Men döda inte varandra. sa Amycus inte lika glatt. jag såg hur alla genast började kasta förbannelser över varandra. jag duckade för flera och parerade några Draco försökte skydda mig så gått han kunnde och jag honom. jag gick mot dörren och tog med mig Draco och Blaise. jag tänker inte vara med på den här lektionen. Amycus stoppade mig.
- Och vart är ni på väg? han såg på oss.
- Jag tänker inte vara med på eran fåniga lektion. sa jag bestämt. Draco stod bredvid och undvek ögonkontakt.
- Alla elever ska vara med. annars blir det kvarsittning. väste han jag såg på honom.
- Tänk på vem du pratar med. väste jag och han ryckte till när jag lät precis som pappa sen sansade han sig, jag var inte pappa bara hans dotter. det var hans andra misstag. han höjde staven mot mig. Men tillskillnade från igår var jag mer berädd och hade redan dragit min.
- CRUCIO. skrek jag och snart låg han på golvet, och jag kände att det kändes bra. nu kunde jag hämnas mina vänner och för i går, även om det varit hans syster. några stanande upp och såg på mig, tillskillnad från de andra som slängde den oförlåtliga förbannelsen halvhjärtat på varandra menade jag den. jag klev över Amycus och gick ut i korridoren. Draco och jag började gå ner mot fängelsehållan på vägen stötte vi ihop med Snape.
- Ne men vilka har vi här. sa han och log lite.
- Hej på dig Snape. sa jag glatt.
- Och varför är inte ni på lektion? han såg på oss och jag svarade oskyldigt.
- För att jag inte har lust att vara på Carrows lektion. jag har ingen lust att slänga förbannelser på mina vänner eller få någon på mig. Draco nickade
- Ne hon slänger den bara på lärarna. sa Blaise och han skrattade lite och Snape såg på mig.
- Vad? han stod i vägen. jag gillar dem inte och de vet du. Snape nickade.
- Jag hörde vad som hände igår. hur är det? Jag tänkte efter, det gjorde fortfarande ont men inte så att jag tänkte på det.
- Jag klarar mig. men nu vill jag se hur det är med Viole. sa jag och Snape nickade förstående.
- Ta den här i vilket fall som helst. Snape gav mig en dryck och jag antog att det var drycken som skulle lindra smärtan.
-Jag ska se hur går på Carrows lektion, och hälsa Viole att hon ska krya på sig. sen gick vi åt olika håll.
- Basilisk. sa Draco till tavlan och vi steg in i Slytherins sällskaps rum. Viole låg kvar på soffan och Jack satt bredvid. vi gick fram till henne och satte oss. Blaise och Draco i varsin fåtölj jag på golvet framför.
- Hur är det? frågade jag och såg på henne där hon låg täkt i blod. hon försökte le. men fick bara ont så hon slutade.
- Här ta den här. Snape gav den till mig för att jag inte skulle ha ont sen igår, men jag tror du behöver den bättre. sa jag och gav Jack flaskan så han kunde få Viole att dricka.

(Tror inte jag kommer att ha tid längre... Så måste tyvärr dra mig ur, inte för att jag har gjort så mkt men ändå )

(ok vad synd )

Jag brukade inte gråta, men här gick min bristnings gräns.
Jack tröstade mig så gott han kunde.
Han var ett år äldre än mig och hade lyckats smita ifrån svartkonstlektionen.
Efter en stund kom Draco, Blaise och Cara in i uppehållsrummet och Cara satte sig ned på golvet framför mig och räckte över en dryck till Jack för att han skulle få mig att dricka det.
Han lade upp mitt huvud i sitt knä och hällde sakta i lite av drycken i min mun.
En stund senare hade jag fått i mig flaskans innehåll och jag mådde riktigt dåligt.
-"Tack" viskade jag till Cara som log.

- ingen orsak. Snape antog att jag behövde den men du behövde den bättre än jag. föresten han hälsar och hoppas du blir bättre snart. du kommer antagligen somna snart. det kommer kännas bättre när du vaknar. sa jag och Viole nickade. jag såg på henne och kände att jag började bli arg igen. hur kan pappa låta syskonen vara här? de kommer ta död på oss. Draco såg att jag började bli arg så han tog upp mig i sitt knä och strök mig över håret. och av nån anledning lugnar det mig alltid.
- föresten tack för att du fick iväg oss från lektionen. sa Blaise och jag nickade.
- Jag tänkte knappast stå kvar och se er bli torterade. jag hoppas de andra klarar sig. ni skulle sätt Ginny. hon såg värre ut än Viole. jag antar att Slytherinarna slipper undan lite lättare. jag såg på Viole och Jack även om jag inte tyckte att det såg som de kommit undan lättare.
- De där två kommer bli våran död. sa Draco och jag nickade och reste mig.
- Den här gången har pappa gått för långt! sa jag argt och började gå fram och tillbaka. Draco tog tag i mig och satte mig ner i hans knä igen. han sa inget utan lät mig bara sitta tills jag blev lugn.
- Vi måste göra något! sa Blaise och nickade.
- Ja det måste vi. sa jag bestämt.
- Men vad? DRaco såg på mig och märkte att jag tänkt ut något.
- Så fort jag har kommit på det berättar jag. jag log mot dem.
- Hoppas det blir något hemskt. sa Blaise lyckligt och jag log mot honom.
- Det blir det kan jag lova. Carrows kommer önska att de aldrig börjat här. sa jag.
- Kan du inte bara döda dem? jag såg förvånat på Draco.
- Jo logiskt sätt skulle jag kunna det. men jag tror inte pappa blir så glad. han tycker att de är utmärkta tjänare. vilket jag kan hålla med om men som lärare är de hemska. de är värren än umbridge. viskade jag.
- Ja de är helt galna och mordlystna så de passar som din fars tjänare. sa Draco och jag nickade. jag sa inget mer utan kollade in i brasan och försökte komma på en plan för att bli av med syskonen.

Jag hade varit på lektion i svartkonster och då så hörde jag en röst det var hermiones. Sally är du okej? frågade hon.
Ja jag är okej, sa jag.
Sally jag sitter fast hos Bellatrix Lestrange, sa hon
Okej, jag säger det till Cara. sa jag.


Sen slutde rösten. Jag gick till Cara. "Cara nu vet jag att Hermione sitter fast, sa jag.

James hade gått upp till uppehållsrummet för att snabbt blanda ihop både dittany som stoppade blodflödet och drycken som lindrade hans smärta. Sedan sprang han ner till förvandlingskonsten och satte sig ner utanför dörren.

Efter att alla hade gått från lektionen frågade James McGonnagall om hon ville lära honom animagi. Han berättade även om Vid-Behov-Rummet där de kunde öva.
Efter en förklaring om hur han hade hittat det och om DA gick hon inte bara med på att lära honom animagi, utan att hjälpa till med att lära DA mer avancerade duell formler.

(det är för tidigt i fall Bella tar dem än, det är när de har påsklov)

Jag och Draco gick ut ur Slytherins uppehåll rum. vi var på väg mot sjön när Sally kom fram till oss.
- Bella har tagit dem! var allt hon a och jag såg på henne.
- Hur vet du vet? frågade jag lugnt.
- Hermione kontatade mig. svarade hon.
- En röst i dit huvud? frågade jag henne och hon nicade förvånat.
- Sally jag tror inte det var Hermione. jag tror det var Bella. hon vill att du kommer för att försöka rädda din syster så hon kan tortera eller i värsta fall döda dig. förlarade jag.
- Hur vet du det? Sally såg skeptiskt på mig och jag såg lite ledsam ut.
- De var så pappa gjorde för att få Harry till ministeriet. Det var därför Sirius dog. sa jag lite ledsamt. jag hade gillat irius han var rolig och hade alltid tid med oss. han var som en rolig farbror.
- Oh. var allt Sally unde säga.
- Vet du vad du kan göra? Sally sakade på huvudet.
- Skriv ett brev till Hermione så sa jag hjälpa dig så hon får det. ok? sa jag och log och Sally nickade och gick i väg för att skriva brevet. Jag och Draco gick ut och satte oss vid sjön. jag kollade på medaljongen som pappa jätt mig. den var väldigt fin. den var i silver med en grön orm på (jag vet att den är guldig egentligen men jag gillar inte guld så nu är den silvrig)
- Du står verkligen mitt i mellan. sa Draco och jag såg på honom.
- Ja jag vet. och hur jag än gör kommer jag förlora. jag önskar det här dumma kriket aldrig fans. ucade jag, Draco tog min hand och smekte den.
- Önska kan man ju. svarade han och jag nickade. jag såg ut över sjön och önskade mig långt långt bort till en plats utan krig.

(snälla det skulle kul om Mione, Harry och Ron var fast!)

Timme efter timme gick i McGonnagalls kontor tills James till slut hade lyckats att förvandlas. Nu stod det en hyfsat långhårig räv framför Minerva som gratulerade honom. James, efter att ha förvandlats tillbaks till människa, gick mot Vid-Behov-Rummet för att möta Neville. Myntet i hans ficka hade nämligen just blivit varmt. Inte långt bakom honom gick även McGonnagall med en bestämd min.

(Elin, vi kommer dit förr eller senare)