PRS Lupple och Emma07

Zacharias skrattade lätt till och log emot honom, älskade hur han försökte liva upp stämningen på det viset.
"Något i den stilen ja", sade han med ett leende, log brett emot honom och besvarade försiktigt hans kyss, den fick honom att längta efter mer även om det var hopplöst just nu.
"Jag får somna till en vacker syn åtminstone. Godnatt", sade han mjukt, såg på honom innan han till sist slöt ögonen och somnade strax efter det.
Också nu sov han länge. När han väl återigen slog upp ögonen var klockan nästan elva, och då hade redan läkaren varit där en sväng för att snabbt kolla några värden men dröjde inte särskilt länge eftersom han fortfarande sovit då.

Benjamin hade sett honom somna ännu en gång och själv somnat till med huvudet på sidan av hans säng. Det var inte speciellt bekvämt men han var trött och hade inte kunnat motstå.
Han hade vaknat till av läkaren men sen somnat igen.
Han sov inte djupt men inte dåligt heller utan nått slags mellanting. Men nog var det välbehövligt.
Han höll i Zachs hand för att veta ifall han rörde sig något och för att han behövde vidröra någon del av honom.

Zach började långsamt vakna till, och var till slut helt och hållet vid medvetande. Han såg bort mot Benjamin och log lite, han var bara alltför söt när han sov. Zach kunde sitta där i en evighet och bara se på honom, ta in hur vacker han var. Men dessvärre så kom läkaren in igen och störde så att han istället såg ditåt - men han blev snart ändå glad över att läkaren kommit dit, efter att ha fått reda på att han äntligen skulle slippa allt förutom droppet. Och till råga på allt dessutom få lov att sitta upp och så nu, han fick inte vara uppe och gå men det var åtminstone något. Och tack vare rullstolen de tagit med sig skulle han kunna ta sig runt lite på sjukhuset iallafall, ifall dem skulle vilja det sen. Men det var en skinande glad Zach som äntligen var utan alla slangar och dessutom mer fri än innan när de gick ut igen.

Benjamin muttrade irriterat över att bli störd, det var rörelse och prat runt honom och han tvingade snart upp sina ögon och satte sig upp ordentligt. Sträckte på sig och gäspade för att sedan se Zach i sängen utan alla sladdar. Han ville nästan hoppa ned i sängen bredvid honom men satt kvar och log stort.
" Hey, du är inte robot mer. " Sa han glatt och tog hans hand som var mycket mera fri nu.
Han lutade sig fram och kysste honom lite mer passionerat än tidigare innan han drog sig bakåt.
"Så du är bättre?" Sa han glatt och såg på honom. Han såg mycket friskare ut vilket antagligen berodde på att han var fri från sladdar och slangar. Vilket gjorde att bilden av honom inte var lika hemsk längre.

Zacharias skrattade till igen, log brett emot honom. Äntligen slapp han allt det där sladd-sakerna.
"Äntligen är jag fri från det", sade han glatt, besvarade genast glatt hans kyss. Att bara en kyss kunde kännas så fantastisk, de fladdrade till som bara den i magen så fort hans läppar rörde vid Zachs.
"Mycket bättre", sade han glatt, bara den saken att slippa alla dem där sakerna gjorde att man kände sig många gånger bättre och mer fri. Han log brett och sträckte ut armen mot Benjamin, makade sig försiktigt åt sidan i sängen.
"Kom, du har suttit i den där stolen länge nog", sade han med ett leende.

Benjamin såg på honom när han försiktigt flyttade sig åt sidan och han skrattade till, såg på honom med lite blyga ögon. Det kändes som det var första gången han var så nära Zach när det egentligen inte var det men det kändes antagligen så eftersom de inte varit nära varandra på ett tag. Han reste sig upp och satte sig försiktigt bredvid honom. Ville helst lägga armarna om honom men han hade ju sår. Han greppade istället tag om hans ena hand och kramade den.
"Jag har saknat dig. " Mumlade han ärligt och såg ned på deras sammanflätade händer och sedan in i hans ögon. Han var så vacker.
Han flinade till. " Du vet att du är så snygg va?" Flinade han och såg på honom. Som om han inte kunde få nog. Hela han var underbar att se på.

Zacharias log då han satte sig där, satte sig försiktigt upp - han fick ju äntligen lov det nu - för att försiktigt luta huvudet emot honom, ville ha honom så nära sig som möjligt. Han flätade ihop deras fingrar.
"Har saknat dig också", sade han mjukt, mötte hans blick och slog lite generat ner den av hans ord med ett brett leende.
"Du med, något otroligt snygg", sade han med ett leende.

Han kände hans huvud mot sig och han la försiktigt ena armen om hans axlar och log. De var så nära nu. Och han älskade det.
" Schyy. Du är snyggare. " Sa han och skrattade till och smekte hans axel lätt.
" Så när läkaren var här inne för att ta bort alla sladdar och så, sa de nått om när du fick komma hem?" Sa han försiktigt och såg på honom.
På nått sätt så avskydde han inte detta att de var fast här. För det första så kunde de prata och umgås utan större störningsmoment och all tid med honom var värdefull.
Men att de var här berodde på en orsak och den ogillade han starkt och han ville ha honom hos sig. I sin säng. I hans säng. Och kunna sova utan minsta störning. Kanske även göra mer. Han bet sig generat i läppen av bara tanken och slog genast bort den. Nu behövde han fokusera på att få Zach frisk igen inte sina små fantasier.

Zacharias skrattade till, men löd och sade inget mer om saken - även om hans breda leende sade en hel del. Bara känslan av att vara så nära honom betydde så otroligt mycket, att ha som en trygg punkt där. Hans klippa, något som var helt nytt för honom.
"Några dagar ifall allt fortsätter gå såhär bra", sade han med ett leende, han kunde knappt vänta tills han fick vara hemma igen. Eller hos honom.

Benjamin nickade sakta.
" Det är bra. " Sa han och log mot honom.
Studerade rullstolen som fanns i rummet och flinade till.
" Vi ska så åka ned och äta sen. " Sa han och log mot honom med ett brett leende.
Några dagar, då hann helgen passera. Som tur var hade de inget viktigt i skolan nästa vecka. Bara föreläsningar.
Han smekte hans handrygg sakta med tummen och slöt ögonen lite. Sängen var otroligt mycket mer bekväm än stolen.
Han suckade tyst.
"Jag bör nog ta mig hem idag. En snabbis. För och duscha och byta kläder. Men jag kommer tillbaka så fort jag kan. " Sa han ärligt och såg på honom med lite orolig blick. Han ville inte lämna honom.