[Prs] Yehet och Kkaebsong [Prs]

”Men..” började Natsume envisades och såg förfärligt tvär ut. ”Jag kan faktiskt ta hand om mig själv, har gjort det i över tre år och det har gått ganska bra. Du hade bara oturen att hitta mig när jag var ynklig och eländig”, fortsatte han och greppade tag om Hideos händer, med filten lindad omkring sig. ”Om du inte vill lämna mig så..så kan jag följa med, okej? Antingen såhär eller på fyra ben, du bestämmer.” Det kändes bara förbaskat fel att vara en anledning till ytterligare hinder, så nittonåringen skulle inte ge upp förrän de kommit fram till, åtminstone, ett mellanting. Innan dess skulle han fan inte ge sig, nope. Så var det minsann. Envis som en åsna.
”Grejen är att jag verkligen inte vill vara en börda, Hideo. För det känns redan som om jag ställt till med alldeles för mycket odåd. Kanske inte direkt, men helt klart indirekt.”

Det är ju en rätt möjlig kompromiss, att ta med Natsume ut i männiakovärlden.. Det skulle ju hända förr eller senare iallafall.
"Tror du att du klarar av det? Kan nog inte gå med en varg i compus, och du kan ju inte riktigt gå på två ben.." påpekar Hideo långsamt medan de mörka ögonen glider ner mot de sammanflätade händerna. Försiktigt flyttar han sig närmre den andre, så att han nästan sitter i hans knä, innan han lutar pannan mot hans axel och slingrar armarna Om honom. "Du har inte ställt till det.. Det var bara en tidsfr0ga innan Kotaro gjorde något liknande, och gjort slut hade vi praktiskt taget nästan redan gjort. Sådetså."

”Fast när han först kom hem så bille han ju typ ha ner dig i sängen”, muttrade Natsume och gjorde en grimas. ”Är det ett normalt beteende eller? Att folk som gjort slut vill ligga med varandra? För jag kan inte riktigt se det framför mig”, förklarade han och höjde på ett ögonbryn. ”Och vadå? Jag kan visst gå! Nästan i alla fall, och det går framåt.” Nittonåringen hade kanske inte greppat allting alldeles perfekt ännu, men som sagt så gick det åtmsintone framåt. Talet hade ju återfunnit sig väldigt snabbt och han hade redan blivit hyfsat bra på att använda både händerna och benen. Resten fick väl helt enkelt ta sin lilla tid, typ det där med vett och etikett. Gaffel och kniv? Nej, det skulle han troligen aldrig börja använda sig av.

Med rynkade ögonbryn lutar Hideo sig bort från den andre, endast så att han kan se honom i de varma ögonen. Det är sant Kotaro hade velat det.
"Det vill han alltid. Det är underförstått, han är borta och ligger runt medan jag inte ställer några frågor om det. Vi bägge två höll i ett förhållande som aldrig skulle kunna läka. Framför allt inte nu." Förklarar tjugoåringen och sträcker på sin rygg där han sitter i Natsumes knä. "Jo.. Du kan ju gå hyfsat, men känner du dig redo för att stöta på en massa människor?"

Den där Kotaro lät bara värre och värre desto mer Hideo talade om honom. Varför hade han ens känt ett behov av att ligga runt när han hade Hideo? Just den lilla biten kunde Natsume verkligen inte förstå sig på. Och han skulle nog aldrig göra det heller, för nu var det kört. Ögonen var bara till för tjugoåringen i knät och ingen annan.
”Nej, jag kommer troligen att känna mig extremt hotad och råka göra någonting dumt”, erkände nittonåringen och rodnade vagt, samtidigt som han envist höll i den andres blick. ”Alltså jag gillar intensiv männsikor, Hideo. Bara dig och ingen annan, hur skumt det nu än låter”, förklarade han sanningsenligt och ryckte lätt på axlarna. ”Men jag kan ju inte sitta instängd här för resten av livet, eller hur?”

"Jag tror kanske att du kommer känna dig mindre hotad när du vant dig lite.. och det är ju bättre att sätta gång med det direkt, eller hur?" Påpekar Hideo med ett svagt leende och flyttar sig från Natsumes knä, osäker på om den andre hade godkänt närheten eller inte. " Men sätt på dig lite kläder, det kommer få dig att smälta in mer." Jo, att gå runt naken är ju verkligen ingen bra början. Nu kommer nog nittonåring2n få en del ögon på sig pågrund av alla tatueringar iallafall, men man vill inte hälla bensin på elden. "Dina tatueringar är väldigt fina förresten, vet du när du skaffade dem?"

”Jag har ingen aning”, svarade Natsume och reste sig upp, för att leta reda på lite kläder. ”Alltså jag skaffade dem när jag var väldigt ung, utan mina föräldrars tillåtelse”, fortsatte han och drog några fingrar över tatueringen på sidan av ansiktet. ”Inte för att jag kommer ihåg speciellt mycket, men gissar att de inte blev speciellt glada.” Nittonåringen skrattade till och drog händerna genom de svarta lockarna, innan han placerade händerna runt kinderna. ”Men jag är söt ändå va? Eller är förstör tatueringarna allting?” Frågade han och blev plötsligt fundersam. ”Du råkar inte ha några sånadär..du vet smycken som man kan stoppa in i de här”, fortsatte han och pekade mot ögonbrynet och näsan.

Hideo stirrar på den yngre innan han ruskar på huvudet.
"Nej, du är fortfarande bedårande." Försäkrar han, tatueringarna ger Natsume en viss edge, och Hideo gillar det. Väldigt mycket, stiligt. Piercingar? Aningen förvirrat tassar han in i sitt rum och drar åt sig ett gammeldags smyckeskrin, Kotaro har ju också piercingar. Så det borde det ju finnas någonstans. "Piercingar menar du? Ja, det har vi." Tjugoåringen tar upp ett par stycken och lägger de i Natsumes händer, tillsammans med rena kläder.

Bedårande? Av någon anledning gillade Natsume inte den komplimangen - han ville ju framstå som dejtingmaterial och inte vara någon jävla gulleplutt. Därför putade han med underläppen när han stirrade blankt på piercingarna som låg i knäet på honom. Tvekande plockade han upp en av dem och trädde in i septumet och fortsatte sedan med ögonbrynet. Det var förvånansvärt lätt att få i smyckena. Han hade ju inte haft några piercingar i på över tre år, så han hade förväntat sig att det skulle bli ett helvette att få i dem. Men det stämde uppenbarligen inte, så han redan fått i två av dem. Nu var det bara öronen kvar då.
”Hjälper du mig med de som ska in i öronen? Det känns som om det är svårare att pricka rätt där”, mumlade han och slängde en kvick blick mot Hideo. ”Snälla?”

Tjugoåringen själv har endast hål i ena näsborren och en i öronen, men han har inte haft något där på väldigt länge. Som tonåring hade han alltid älskat smycken och klä sig snyggt, nu vill han inte ha något som drar ögon till hans ansikte.. även om han är rätt söt och attraktiv.
"Du ser riktigt het ut med piercings," mumlar Hideo med ett litet leende på de fylliga läpparna och en rodnad på de släta, ljusa kinderna. Han sätter sig ner på knä och lutar sig närmre Natsume, för att noggrant sätta i örhängena.