Yehet och Kkaebsong [PRS]

”Mhm, men nu menade jag inte att du skulle gå och lägga dig i den sängen”, mumlade Zihao sömnigt coh fortsatte att dra i Joshuas hand. Tillslut bestämde han sig för att det inte gav någon effekt alls och slingrade därför armarna om den yngre istället, för att dra honom ner över sig. Nej, han hade mycket riktigt ingen aning om vad han egentligen höll på med. Det enda han verkligen visste till hundraelva procent var att han inte ville att artonåringen skulle gå. Och så ville nittonåringen även gosa ner ansiktet intill de där puffiga kinderna, men det skulle han aldrig erkänna. Varken för sitt undermedvetna eller Joshua.

En djup rodnad stiger över de puffiga kinderna, men Joshua tänker inte direkt att motstrida det hela.. kanske han kommer att ångra sig under morgondagen, men det får vara ett senare bekymmer. Artonåringen sätter sig ner försiktigt på sängkanten, tar av sig tofflorna medan Zihao slingrar sig om honom.
"Okejdå, även om du verkar halvt och halvt omedveten." Viskar Joshua, för att inte väcka de två andra i rummen. Utmattad drar han täcket över hans kropp, innan han kurrar sig ner intill nittonåringen.

Så det var det här som Zihao längtat efter sedan Joshua först anlände? Det var inte det att han faktiskt tyckt illa om artonåringen, utan snarare att hans hjärna redan fått för sig att han skulle bli frånstött i samma stund som han erkände - erkände att han barn attraherad av den yngre. För det var han, även om han inte riktigt förstod det själv. Däremot visste han innerst inne att det var så, ingen tvekan om den saken.
”Omedveten? Ja, defintivt med tanke på att jag håller på att somna”, grymtade nittonåringen och placerade sitt ansiktet tätt ihop med Joshuas. ”Men det gör ingenting..”

Det borde inte vara så att Joshua blir så generad, men det blir han. Vanligtvis brukar han kunna mysa med sina vänner, med många av de i gruppen uran att känna sig alldeles varm.. är det för att de nyss blivit vänner? För att Zihao av någon anledning blivit så snäll? Jo.. så är det antagligen. Men varför behövde nittonåringen ha ansiktet så nära honom?
"Du kommer nog putta ner mig.." påpekar Joshua tyst, innan han sluter sina ögonlock och tvingar alla tankar att skingra sig.

”Det kommer du inte att göra”, försäkrade Zihao med et tilted leende på läpparna, innan han slutligen gled in i drömmarnas värld. Jesus Christ vilken underlig dag det varit. Först hade han fucked up sin recording halvt om halvt, sedan hade han suttit och storgråtit i Euijins famn en halv evighet, därefter stukat foten och sist men inte minst slutat ljuga för sig själv. Det hade aldrig varit så att han haft någonting emot artonåringen, hur gärna han än hoppats på att det varit det som var fallet. Men nu visste han att det inte var hat eller liknande som han kände gentemot den yngre. Och nu låg han med armarna slingrade omkring Joshua också..jösses.

Joshua låter blicken vila på den äldre när han försiktigt glider in i en tyst dvala. Han vrider lite på sig och sluter ögonlocken, det skulle inte förvåna honom om Zihao råkar putta ner honom. Dock tvingar han alla tankar bort från det fyllda huvudet, gömmer sig tätt intill nittonåringen och låter varje varje del av kroppen slappna av.. han har inte sovit på många nätter, bara tränat, och han somnar på direkten. Kanske med hjälp av Zihaos kroppsvärme, vilket han är väldigt tacksam för.

Precis som i princip alla nätter innan, sov Zihao väldigt sött där han låg med armarna slingrade omkring Joshua. Det var först när Jun knäppte till honom hårt i pannan som han slog upp de tunga ögonlocken och återvände till verkligheten.
”Vad i helvete är det här?” Väste den jämnårige och gjorde en gest mot nittonåringen och den yngre. ”Jag trodde att ni typ hatade varandra?” Fortsatte han och himlade med ögonen. ”Kom inte och säg att du faktiskt har blivit kär i honom..” Varningsklocka.
”Jag vet inte, okej?” Mumlade Zihao tyst och betraktade Joshua med en sned blick. ”Är det något fel med det eller?”

Ögonbrynen rynkar ihop sig av rösterna som hörs så väldigt långt bort, han gnäller tyst till, en blandning mellan gäspande och en liten gnällning. Med slutna ögonlock klamrar han sig fast i det första bästa, vilket såklart är Zihao. Dock rycker kroppen upp sig så fort ena ögat slår upp, och han får syn på de två nittonåringarna.
"Godmorgon.." mumlar han och sträcker på sina armar innan han sätter sig upp i sängen, ryggen mot dem bägge två. Jösses, han är alldeles varm om kinderna. "Du puttade inte ner mig iallafall."

”Är det något fel med det? Tja, det där kan du faktiskt få lista ut själv”, fnös Jun och ruskade på huvudet, innan han försvann ut genom den öppna dörren. Men Zihao orkade verkligen inte bry sig om kompisens lilla utbrott. Istället slingrade han slött armarna omkring Joshua och drog ner honom mot madrassen igen, med ett klagande läte.
”Det blir kallt, stanna”, gnällde nittonåringen och slängde även benen omkring den yngre, trots att foten inte var glad över det faktumet. ”Och klart att jag inte puttade ut dig, då hade det ju blivit kallt..”

Kanske det är faktumet att Joshua nu är nyvaken, att Jun hittat dem sammanbundna med varandra, och att alla i lägenheten nu är vakna.
"Kom igen, vi måste upp. Eller jag måste upp, vi måste ju träna idag." påpekar artonåringen när Zihao drar ner honom mot madrassen igen, varför? När den äldre sedan slingrar hans ben om honom också, tvingar han sig själv upp än en gång, och tar försiktigt foten och lägger tillbaka den mot kudden. Varför är Zihao så klängig helt plötsligt? Joshua skakar på huvudet åt sig själv och ställer sig upp. "Jag går och hämtar ett extra täcke, så kanske du fryser lite mindre."