PRS Emma07 och Zora

Sarah suckade bara åt hans tjat om klädseln
"Vad bryr du dig mest om klädseln eller barnet", snäste hon kort, tänkte fortsätta meningen men det övergick till att hon ropade till högt av smärtan, kände tårarna började rinna med av smärtan

jaocb suckar
-det ne n
sa han roat och gik tyst över till henne för häjlpa

Sarah försökte koncentrera sig lite på att andas ordentligt, vilket var svårare än man kunde tro med värkarna som bara tilltog i styrka

jacob kunde ju inte göra mycket när det han gjorde

Man märkte på Sarah ganska tydligt hur ont hon hade, hon grät väldigt sällan egentligen och hade ganska hög smärttröskel, nu rann tårarna nedför kinderna och det stod verkligen skrivet i ansiktet på henne hur ont hon hade även om hon väl lite försökte dölja det för Jacob. Det kom en ny starkare värk och denna gången skrek hon rentav högt av smärtan

jacb såg på enne
-du ta det lugnt
viskar ahn

Sarah kved till lite utan att svara på det han sade direkt, man märkte hon visade allt mer lite då det blev värre. Hon snyftade till blandat med en flämtning av nästa smärtvåg, såg på honom än med tårarna rinnande
"Jag klarar det inte Jacob snälla få det sluta snälla jag klarar det inte det gör så jävla ont snälla", snyftade hon förtvivlat av smärtan

jacob lyssnar tyst på henne och rörde hennes kind
-du kalra det visst. för helvete du e starkare än vad du trort sarah
sa han mjutk

Sarah lyssnade tyst på honom, man såg hur hon var ganska ssmmanbruten nu
"Nej jag kommer inte klara det", envisades hon snyftande, skrek till igen sen

jacob suckar
-du klara det vist
sahan