Cirkus Life [Privat Zora & Emma07]

Jen kom tyst till grinden och putade försiktigt boer honom och öppnar grinden sen
In
Sa hon och fick snabbt gå ovh få hjälp och hämtade pintos och snart var alla iväg och letar

Bella travade snabbt in i hagen, än stressad.


Philip hade inte lyckats ta sig därifrån än, kunde inte ens rubba trädet. Regnet hade öst på ordentligt nu och man märkte stormen verkligen hade börjat dra igång. Han försökte uthärda smärtan så gott han kunde, det gjorde verkligen ont under trädets tyngd.


Ivory, en av de andra kvinnorna där som var lite äldre än Jen, var med och letade. Stormen hade verkligen dragit igång nu och hon kom snart fram till Jen.
"Vi måste ge oss hemåt Jen. Vi riskerar alla andra också med att vara ute och leta nu i stormen", sade hon.

Jwn suckar koer
Ska ni vända forsätter kag
S hon tyst till henne

Ivory suckade lite.
"Du får bestämma själv. Men vi andra måste ge oss", sade hon vänligt, hon ville ju också hitta honom men kunde ju inte riskera alla andras liv för det.


Philip svor till då han även märkte hur han blödde, en pinne ifrån stammen hade stuckit rakt in i honom, det kändes som ganska djupt men ärligt talat gjorde det så ont av trycket ifrån trädet att han var osäker.

Jen suckar
- gör som ni vill
Sa gon tyst o yvres i ög med pintos o letade efter phillip

Ivory nickade lite och gick iväg, fick strax med sig alla dem andra tillbaks till lägret för att få skydd där. Det hade verkligen blåst upp ordentligt och regnet öste ner för fullt.


Philip var kvar under trädet, kanske något svår att upptäcka där tack vare grenarna, eller åtminstone benen var väl svåra att se men ifrån midjan - eller stammen - och uppåt hade han faktiskt i princip inga grenar över sig. Han hade börjat blöda allt mer och man såg hur tröjan hade färgats röd, regnet öste ju på för fullt också. Han hade börjat frysa ordentligt och huttra efter att ha legat där så pass länge i regnet, han visste inte riktigt hur länge han varit där men det kändes som en evighet kanske mest pågrund av smärtan. Han var blek som ett lakan av smärtan han kände hur han långsamt var påväg att förlora medvetandet.

Jen red genom regnet och stanna hästen näe hon såg ett träd o h red sakta fram och pep till av synen av vem som låg där
-Philip
Sa gon Skerämt ner till honom

Philip låg och försökte hålla sig vid medvetande, kände hur han nästan bara försvann allt mer. Han såg upp lite då han hörde sitt namn och fick se Jen, mumlade nåt ohörbart som också var på italienska. Man såg på hans ögon också hur ont han hade, i vanliga fall var dem helt klara men nu var dem helt dimmiga utav smärtan.

Jen suckar och såg på hana tröja och såg på pintos och kom snabbt till honom. Hon tog filten ur hans väska och drog av allt och viskade tyst och hästen började gå. Hon la filten snabbt över Philip och suckar
.våga lämna mig
Sa gon och satt sig bredvid honom

Philip såg på henne och mumlade nåt igen, man hörde orden nu men det var fortfarande på italienska. Man märkte också iite på andningen att han hade ont, den var lite rasslig och svag.