Love PRS elin-15 & Emma07

Sara lyssnade.
"Aha", sade hon och åt lite.

Max såg förvånat på Sara.
-Blir nån lite svartsjuk?,flinade han

Sara skrattade till lite.
"Kanske det", retades hon med ett flin.

Max såg på Sara och flinade.
-Det verkar inte bättre,flinade han. Han fortsatte äta. Sedan såg han på Sara igen.
-Vilka brukar du hänga med här i skolan då?,sa han

Sara flinade lite roat och lyssnade på hans ord samtidigt som hon åt vidare lite. Hon ryckte på axlarna åt hans ord.
"Det är lite olika från dag till dag. Har väl inte riktigt någon som man är riktigt bra kompis med på det viset. Du då?", frågade hon. Även om hon hade många vänner i det avseendet hade hon egentligen ingen som hon litade helt på och kunde säga att hon var riktigt bra kompis med.

Max åt. Han drack lite vatten och såg på Sara. Han lyssnade på vad hon sa.
-Alla och ingen,sa han kort. Mystiskt. Han såg på henne.
-Ibland är jag ensam,vilket är väldigt sällan. Och ibland är det en hel svärm runt mig med människor,flinade han sarkastiskt.
-När jag vill vara ensam så håller jag mest till vid paradiset,bara jag dom vet vart det ligger,sa han. Han såg på Sara.
-Och du förstås,sa han

Sara lyssnade på honom och log lite. Hon kände lite igen det där - man kunde prata med många men ändå känna sig ensam. Hon lyssnade igen och drack lite lätt.
"Varför visade du mig egentligen?", frågade hon nyfiket, undrade varför hon blev visad om ingen annan visste om det.

Max såg på Sara.
-För att du brydde dig om att försöka lära känna mig,sa han

Sara lyssnade på honom och blev genast glad av hans ord, det stämde ju. Hon blev förvånad på ett vis, men ändå inte - hon kände lite igen det. Ingen frågade egentligen mycket eller verkade bry sig mycket om ens liv egentligen.
"Såklart. Du verkar ju som en intressant kille", sade hon retsamt med ett leende.

Max log mot Sara.
-Tack,sa han. Han såg på henne.
-Jag vill lära känna dig också,sa han