PRS Aphrodite & wolfy

Meila kunde inte låta bli att andas in doften från honom då han hjälpte henne upp för trappan. Det var svårt att inte känna doften med tanke på att hon ändå gick tätt intill honom. Hon kunde inte riktigt beskriva doften annat än att den var god, men samtidigt gav den henne en känsla av lugn och trygghet. Då hon lagt sig ner tillrätta på den mjuka sängen funderade hon efter om det var något mer hon önskade sig. Det hon inte skulle ha någonting emot att få var någonting hon inte vågade säga rakt ut dock. Det var fånigt av henne att ens tänka tanken. Killian var flera hundra år äldre än hon och fann knappast något intresse i människor, annat än föda. Därför skakade hon bara på huvudet.
”Tack.” Hon drog på mungiporna i ett leende.

Elise drog handen genom sitt hår och stressade iväg mot dörren då det knackade på. Hon väntade inte besök. Med silverpålen i handen stirrade hon nyfiket på den svarthåriga tjejen utanför.
”Kan jag hjälpa?” undrade hon och fortsatte med att rengöra pålen från blod.

Tara tittade på kvinnan som öppnade dörren. Blicken föll på silverpålen i handen och blodet som fanns på den. Hon återvände blicken till kvinnan och harklade sig.
"Jo, hej jag heter Lucy Swan och kommer från inkvisitionen i Oregon, som jag antar att ni känner till. Ni ska ha fått ett brev om mitt besök?" ljög hon och log. Det var tur att Killian hade de kontakter som han hade, för annars hade Tara aldrig vetat om att det faktiskt fanns en Lucy Swan från Oregon. Hon hoppades innerligt att Elise aldrig hade träffat den riktiga. Oddsen för det var ju inte så stor.

Tara kastade en blick på halsbandet som hängde runt Elises hals, det kunde vara relativt enkelt att få bort det, men då gällde det att vara smidig. Men första steget var att bli inbjuden i huset, eftersom hon inte kunde komma in utan inbjudan. Oftast var de flesta människor, även jägare, rätt klumpiga när det kom till den saken, eftersom de gillade att säga "kom in" eller dylikt när någon stod på deras trappa som behövde hjälp.

Elise kisade misstänksamt på kvinnan framför sig. Något brev hade hon inte fått, inte ett telefonsamtal heller. Vad besöket rörde om var därför något av en gåta. Hon la ifrån sig handduken men höll kvar pålen i handen.
”Jag har inte mottagit något brev, kanske det har kommit bort på vägen.” Hon log ett svalt leende innan hon tog ett steg åt sidan, vinkade med handen åt Lucy att stiga på. Hon hade givetvis hört talas om Lucy men att människan skulle dyka upp i Maidstone var en överraskning. Den bilden hon målat upp i sitt huvud av Lucy stämde inte alls överens med kvinnan framför sig heller.

Tara nickade.
"Så är det säkert" sa hon och log. Hon svalde och tog ett steg mot dörröppningen. Den osynliga skölden stoppade henne inte, vilket betydde att handgesten räknades som en inbjudan. Hon tittade sig omkring och tittade sedan på Elise.
"Vi har hört en del om de olika metoderna som utförs här i Maidstone vilket var huvudanledningen för att jag är här, men vi fick även höra på ryktesväg om något om ett mord och ett hårstrå? Detaljerna var lite svaga där" sa hon och log lite. Tara fick verkligen spela hårt på pokerfacet för att inte reagera när hon pratade om morden, som hon var ansvarig för. Hon såg sig lite runt i rummet i jakt efter något som kunde hjälpa henne på vägen till att hitta hårstrået.

Elise försvann iväg i riktning mot köket för att koka upp lite vatten. Hade inkvisitorn kommit ända från Oregon för att prata om jägarnas metoder i Maidstone var det minsta hon kunde göra att bjuda på lite te. Hon stod under tystnad en lång stund och förberedde smått och gott att tugga på.
”Vem exakt är det som har hört av sig till er?” frågade hon nyfiket och la huvudet en aning på sned. Det skulle inte förvåna henne om det var någon av hennes fåntrattar till kumpaner, de råkade alltid med jämna mellanrum försäga sig.

Tara harklade sig.
"Ja, det är ju tyvärr inget jag kan avslöja, sekretess och hela den rundan" sa hon med ett leende.
"Vi behöver bara få mer information om allt som händer, det verkar vara rätt så mycket just här i Maidstone?" sa hon och gestikulerade ut genom fönstret. Tara såg sig omkring och försökte hitta någon form av kassaskåp eller dylikt, ofta förvarade ju människor viktiga saker där. Hon drog handen genom håret och log vänligt mot Elise i väntan på svar.

”Säger du det?” Elise nickade lite och gjorde en gest åt Lucy att sätta sig ner vid bordet. Hon hällde upp te i varsin kopp innan hon själv slog sig ner, rörde om i koppen med en silversked.
”Vampyrer i farten men vi har inte listat ut vem det är som ligger bakom morden. Ett hårstrå har jag i säkert förvar som jag kommer skicka till laboratoriet, eventuellt låna utrustningen direkt därifrån.” Hon lutade sig tillbaka mot ryggstödet och tog en klunk av den varma drycken.

Tara nickade. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra nu. Hon behövde verkligen bli av med det där halsbandet, alternativt få Elise att avslöja vart hårstrået var. Men hon kunde inte ställa för mycket frågor om det, eftersom det kunde orsaka misstänksamhet. Hon tog en klunk av teet.
"Finns sådan utrustning här i lilla Maidstone? Ni är verkligen avancerade för att vara en sådan liten by" sa hon och skrattade lite, mest för att skapa en konversation och kanske få henne att försäga sig.

Elise fick en liten rynka i pannan. Det var det enda som avslöjade att hon inte uppfattade skämtet utan tog det som en förolämpning.
”Maidstone må vara en liten stad men här finns några av de bästa jägarna i hela landet och vi har bättre teknik än i många större städer.” Hon pressade fram ett stelt leende. Eftersom det var inkvisitorn hon pratade med kunde hon inte vara för oartig, det skulle inte se bra ut och en kvinna i så hög position kunde ju till och med missbruka sin makt, men hon tänkte inte tillåta dåliga skämt om fina Maidstone.

Tara nickade.
"Det är ju fantastiskt, andra småbyar borde ta efter er" sa hon och log, för att släta över skämtet som elise inte hade förstått. Hon insåg att Elise inte uppfattade det hon sa som ett skämt utan verkade ta det ganska personligt. Tuff publik, helt enkelt. Tara insåg att hon inte hade något annat val än att sikta in sig på halsbandet. Hon reste sig upp.
"Vart kan jag hitta toaletten?" frågade hon och tog två steg framåt, snubblade på sina fötter och föll framåt. Hon grep tag i det närmaste som hon kunde hitta, vilket i detta fall var Elise. En hand på hennes knä och en andra "råkade" greppa tag i halsbandet innan hon föll ner till golvet.