Privat Emma07

"De är inte vana vid att träffa folk utanför Essos, och så är de såklart glada att jag har kommit hem igen, så de vill prata med mig" sa hon och lade arkharen åt sidan. Hon gick runt i tältet, hon var glad att se att hennes far hade behållt alla hennes grejer. Hon rörde vid alla saker och öppnade de kistor som fanns där, allt fanns kvar från hennes yngre dagar.

Jack såg på henne och lyssnade, nickade lite nu.
"Det förstår jag. Det måste vara skönt att vara hemma igen", sade han nu. Han hade tyckt det var skönt att komma hem bara efter en vecka i Norden, och han kunde då inte riktigt tänka sig hur det var efter så många år hemifrån.

Grace nickade.
"Verkligen" sa hon och öppnade ett skrin som stod på bordet. I det så fanns det ett stort, rött ägg med fjäll på. Grace hade fått det av sin farmor Daenarys när hon föddes, och det hade tydligen kommit från en av hennes drakar. Hon strök ägget med handen och satte sig på en stol. Hon tittade på Jack.
"Hur känns det att vara här? Mer än att språkbarriären är jobbig då?"

Jack såg runt lite i rummet, log sedan mot Grace då hon frågade.
"Lite roligt, samtidigt som man undrar lite vad man gett sig in på", svarade han med ett snett leende. För det var ärligt talat ganska riskfyllt, främst på grund av hans mor och hur anti hon var Targaryens.

Grace nickade. Hon reagerade när tältöppningen öppnades och Rakharo kom in i tältet.
"Oh. Erhm, förlåt" sa han och tittade på Grace och Jack. Grace skakade på huvudet.
"Det är okej" sa hon på det vanliga språket, och Rakharo nickade. Han vände sig till Jack.
"Hur länge har du känt Rhaenys?" frågade han på knagglig engelska och satte sig ner på golvet.

Jack såg direkt upp då tältfliken öppnades och Rakharo kom in. Han fick erkänna att det var något han inte riktigt gillade med dothrakiern, vad kunde han inte riktigt sätta fingret på. Han fick faktiskt tänka efter lite innan han svarade på hans fråga, då det kändes som om de känt varandra längre än de egentligen gjort.
"I några månader på ett ungefär", svarade han honom sedan, det kändes verkligen som om de känt varandra längre.

Rakharo nickade. Han tittade på Jack och sedan på Grace. Han tog hennes fläta i sin hand.
"Blond" sa han och hon nickade.
"Jag ska tvätta ur det, men det tar en stund" sa hon och han nickade. Han vände sig till Jack.
"Kan du lära mig mer engelska?" frågade han och log mot honom. Grace gillade att dothrakerna försökte lära sig det vanliga språket, även om de föredrog Dothraki ändå.

Jack lyssnade bara på dem först, det kändes fortfarande ganska ovant att Grace egentligen var blond. Han såg på Rakharo nu och nickade lite.
"Gärna. Men jag kan inte ett ord dothraki så jag kan inte översätta något", svarafe han, tyckte det var lite roligt att dem var intresserade av att lära sig språket och frågade honom.

Rakharo öppnade munnen och skulle säga något när arga röster hördes utanför tältet. Grace reste sig upp samtidigt som Rakharo.
"Bråk" sa hon på engelska och gick ut genom tältöppningen. Två av dothrakerna stod mittemot varandra, med höjda arkher. De vrålade på varandra tills den ena gjorde ett utfall, och slagsmålet var i full gång. Klingor möttes, och ljudet ljöd genom folksamlingen, som stod runt dem. Tillslut genomborrades den ena dothrakern av den andres arkh, och fick sin fläta avskuren och slängd i gruset. Samlingen skingrades som om ingenting hade hänt och fortsatte sin vardag. Grace gick fram till dothraken som låg på marken och kände på hans puls, som inte längre slog. Hon rätade på sig och bad två andra dothraker bära bort liket, vilket de gjorde. Hon vände sig sedan till Jack.
"Är du okej?"

Jack såg direkt upp då han hörde rösterna utifrån, gick sedan tyst efter de andra två utanför tältet. Han hade sett en del tvekamper, det var trots allt en vanlig utväg istället för rättegång i Westeros och särskilt vanligt i Kings Landing, men han blev förvånad över att ett bråk så fort verkade ha spårat ur. Han såg på Grace då hon frågade och nickade till svar.
"Jadå. Vad bråkade dem om?", frågade han direkt nyfiket, kastade en snabb blick bakåt då han märkte hur Killian verkade hålla sig närmare honom efter bråket.