Jullan Bullan & Hufflepuffisen prs

Adam tittade frågande på Meg. Om hon visste vem det var, så visste antagligen han också det.
"Vem?" sa han.

" Mitt ex Noah" sa Meg tyst.

"Åh" sa Adam. Han förstod direkt vem hon menade och kände sig lite förargad, förstod inte hennes pappa att det var lite olämpligt att exet skulle följa med? Å andra sidan kunde han väl knappast klandra honom, de flesta hade utan att tveka tagit med Noah.
"Fast egentligen är det kanske inte så konstigt. Jag menar, han är trots allt en av de bästa eleverna militärskolan någonsin haft" sa han till Meg och tittade på henne för att försöka se hur hon kände om allt det här.

Meg nickade och vågade inte möta Adams blick.

"Hur känner du egentligen om det?" frågade han henne när han inte lyckades få ögonkontakt.

" Det är en sak du borde veta om Adam" mumlade Meg fram med gråten i halsen.
" För några veckor sen när vi bråkade så gick jag hem till Noah och jag låg med honom av misstag" mumlade hon fram. Hon hade enbart gått till Noah för att hon och Adam hade haft ett stort bråk.

Adam stelnade till och stannade. Man låg inte med någon av misstag.
"Är det därför som du har överöst mig med kyssar sedan dess? Försökt överkompensera mig?" frågade han upprört och släppte taget om hennes hand.

Tårarna rann ner för Megs kinder och hon såg på Adam.
" Jag var arg och upprörd, jag tänkte inte klart men jag ångrar mig som fan" snyftade hon fram. Hon förstod att hon skulle förlora Adam pågrund av det hon hade gjort.
" Snälla jag gör vad som helst för att du ska förlåta mig" snyftade hon fram.

Adam såg inte Megs tårar för all ilska han själv kände. Han kände sig förödmjukad, ordentligt till och med. Det skulle inte bli kul att se Noah nu eller tvingas leva tillsammans med honom några dagar.
"Jag behöver nog vara själv ett tag" sa han och började gå tillbaka mot huset.

” Adam snälla” grät Meg och tog tag i hans hand.