PRS mellan TildeW och Hufflepuffisen

Professorn välkomnade glatt alla tillbaka från sommarlovet. Det var en väldigt liten klass, några få hufflepuff och gryffindorare, tre från ravenclaw inklusive Charlotte och en enda från slytherin. En pojke med ljust, nästan vit hår och de blåaste ögonen hon någonsin hade sett. Han sade aldrig mycket, men han lyckades ändå vara den som klarade skg bäst på prov.

När lektionen äntligen var slut suckade Vanessa lättat. Läraren hade pratat på monotont i över en timme och hon var ganska trött på det. Efter en liten rast skulle hon ha förvandlingskonst tillsammans med Slytherin. Det såg hon fram emot. Om trolldomshistoria var hennes värsta ämne, så var förvandlingskonsten hennes bästa. Då skulle hon dessutom få tillfälle att möta Severus och bifoga Potters meddelande om terminsfesten.

Till Charlottes förvåning ville deras professor hellre prata om lovet än att lära dem något. Ravenclawaren inom henne såg det som slöseri med tid, men hennes sega morgon hjärna tackade gudarna att de inte var tvungna att läsa i någon bok hon ändå inte skulle klara av att koncentrera sig på.

När lektionen tog slut skyndade hon sig ut från klassrummet, hennes nästa lektion var örtlära. Efter att ha levt på landet, eller vad hon skulle räkna som landet, var växter ingenting nytt för henne. Det var ofta hon och James hjälpte till deras mamma med trädgårdenen, Nathaniel flygandes runt de.

Hon mötte Severus innan förvandlingskonsten började och berättade för honom om vad James hade sagt.

Severus blev minst sagt förvånad. Han förstod inte vad det hela gick ut på. Var det något extra grymt skämt de hade lurat in honom i? Han hade dock svårt att tro att Vanessa skulle göra något sådant, och även Charlotte efter gårdagen. Han blev varm i hela kroppen så fort han tänkte på Charlotte, denna underbara häxa. Hon kunde knappast utsätta honom för något sådant. Kanske hade Vanessa rätt ändå, att de var ditbjudna och att det verkade vara goda avsikter. Kanske var detta till och med en chans att sätta punkt en gång för alla för hans dåliga relation med James?

Remus dök upp bredvid Charlotte när hon traskade ner mot växthuset. Han hade en tung tygväska slängd över axeln och han hår blåste med vinden. Ingen av de sade någonting, de lät ljudet från andra elevers entusiatiska konversationer, blåsten som snabbt for förbi fylla deras öron. Det var nog det mest positiva med Remus, att man aldrig behövde prata med honom hela tiden. Man kunde bara njuta hans närvaro, inte som Sirius eller James som konstant behövde prata om minsta lilla sak.

Remus däremot kunde inte släppa tanken om Vanessa, att hon skulle på deras hemliga fest och få se de bästa, men kanske även det värsta, av honom. Hans kropp kändes varm bara av tanken på henne. Det fanns så mycket som skulle kunna gå fel, och än var han inte redo att förlora henne som vän, aldrig någonsin skulle han nog vara det.

Vanessa hann aldrig höra Severus svar på det hela, då läraren började klappa lite lätt i händerna för att visa att hon ville ha deras uppmärksamhet. De första tjugo minuterna av lektionen gick till att läraren förklarade för dem alla att det inte var långt kvar till F.U.T.T. och att de var tvungna att börja öva redan nu om det skulle klara det. Hon fortsatte med att skrämma upp dem. Vanessa som redan var orolig var nu livrädd. Proven avgjorde hela hennes framtid och hon ville inte vara den som inte klarade dem. "Hårt arbete lönar sig" mumlade hon för sig själv. Hon skulle kanske bli tvungen att plugga 24/7, men hon skulle förhoppningsvis klara det.

”Hur tror du hon skulle reagera?” Sade Remus försiktigt, orolig och en aning generad att hans ställt frågan. Charlotte såg fundersamt på honom. Det krävdes inte mycket information för henne att förstå vad han menade. ”Jag vet inte, men pusha det inte förmycket, då kommer det inte löna sig Måntand” sade hon och krokade arm med honom som hon så många gånger gjort förr.

Till slut slutade läraren att prata för att låta dem öva på egen hand.
"Du kommer väl?" frågade Vanessa Severus. Hon ville verkligen inte vara ensam och hoppades att Severus skulle svara ja utan övertalning.

"Jag vet inte. Charlotte skulle väl vara där?" sa Severus. Han kände inte riktigt för tanken att börja umgås med Potter och Black, men å andra sidan ifall detta var ett sätta att försöka får fred från deras sida, så var det dumt om han svarade nej. Dessutom ville han gärna träffa Charlotte igen. Severus kunde inte fatta att hon besvarade hans känslor. Han måste vara världens lyckligaste människa. När Vanessa nickade, som svar på att Charlotte skulle vara där, blev han alldeles varm inombords. "I så fall kommer jag" svarade han slutligen Vanessa med ett leende.

Charlotte kände på sig att det var, eller skulle bli något mellan Remus och Vanessa. Mestandels över hur han verkade bry sig om vad hon tänkte honom, och inte bara att vad hon skulle tycka om hans situation. Hon skulle kunna se de tillsammans.
Charlotte lutade sitt huvud mot Remus axel när de vandrade ner för baken som tog de till växthuset. Resan som de två hade gått igenom genom åren skulle ta timmar att berätta, och aldrig hade hennes far eller mor orkat lyssnat igenom hela. Såklart visste de inte om att han var varulv, eller att hon var en animagus, de detaljerna skulle nog vara bra att utesluta.

Vanessa log glatt mot Severus. Hon var glad över att han beslutat sig för att komma, även om det bara var för att Charlotte var där. Då hade hon ändå tre vänner där.

Därefter började hon koncentrera sig på det som de faktiskt skulle fokusera på, att förvandla saker fram och tillbaka.