Privat mellan Masato och Hufflepuffisen

Atemu såg på henne och sa.
- Ingen fara, alla är vi rädda för något och dessutom, min far var hemsk mot de mindre rankade tjänarna och jag vill inte framstå som honom.

Cassandra tittade på honom och sa:
- Oroa Er inte, Ni framstår inte alls som honom. Ni verkar ju både rolig, trevlig och sympatisk.

Sedan insåg Cassandra plötsligt vad hon hade sagt och sa:
- Jag menade inte att prata illa om den förre faraon. Han var säkert supertrevlig och schysst. Jag menade bara... ehm... ryktet säger...

Hon visste inte riktigt hur hon skulle ta sig ur knipan med att öppet inför den nuvarande faraon ha förnedrat hans pappa, faraon fram tills för inte så länge sedan.

Atemu såg på henne och sa.
- oroa dig inte om det Cassandra, han var hemsk, det hände också att han slog mig faktiskt.
Min mamma försökte skydda mig förstås men det gick inget vidare.

Han suckade och sa.
- Och de flesta rykten om honom stämmer faktiskt.

Cassandra spärrade upp ögonen av förvåning, både över vad den förre faraon hade gjort (men med tanke på ryktena så var det kanske inte så förvånande egentligen) men framförallt över att han berättade det för henne. Hon svarade bara honom:
- Oj, vad hemskt.

Cassandra visste inte riktigt hur närgången hon fick vara men bestämde sig för att hon redan hade överträtt den gränsen med råge, så hon frågade försiktigt honom:
- Varför slog han Er egentligen?

Atemu såg på henne och sa.
- För att han tyckte att jag var så olydig och att jag förtjänade att straffas.

Han visste inte varför han berättade detta för en tjänare som han än så länge bara hade här på prov.
Kanske för att hon inte hade varit som alla andra som han anställt från början.
- Casaandra, det du fått höra nu, får inte du säga till någon, är det förstått?

Cassandra tittade medlidsamt på honom. När han sedan fortsatte och ville försäkra sig om hennes tystnad, svarade hon:
- Givetvis håller jag tyst om det, farao.

Atemu ncikade och sa
- Bra.

Han fortsatte gå och de började se slutet på deras rundtur runt hagen

Cassandra blev så glad när hon såg att de alldeles snart hade gått runt hela hagen att hon undslapp sig ett:
- Äntligen!
innan hon rodnade fort. Här tog sig farao tid att gå runt med henne och så verkade det som att hon bara längtade tills att promenaden tog slut.

Atemu såg på henne och sa.
- Ska vi ta samma tid i morgon eller i övermorgon Cassandra?

Egentligen vill hon säga i övermorgon men med tanke på att hon nyss hade verkat så otacksam ville hon gottgöra det och svarade:
- Det beror på vad som fungerar bäst för Er, farao. Vi kan ta det imorgon, om Ni vill.