Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara såg hur hennes blick granskar henne och verkar godkänna henne sedan. En lättnad kom direkt mär Melinda sa det e väl godkänt så. Hon gick direkt med sin vän till hallen för ta ytter kläder på sig och drog tyst på sitt snabbt.
-då får vi gå för det tar et tag
Sa hon och lugnt och blev klar och väntade på sin vän. Än orade sig Sara över hur Lucas kommer regera äver hon ens kommer. Hon visste han kommer förstå att Melinda är med där om att få dit henne. Sara såg på sin vän.
-Men skynda
Sa hon direkt och trippar otåligt på skoj och skrattar lite.

– Lugn.. Lucas försvinner ingenstans.
svarade Melina fräckt när Sara började trippa otåligt på stället. Hon drog på sig klackarna, den sin vackra kappa, och lämnade sedan lägenheten tillsammans med Sara. I trapphuset dök det upp en medelålders man som även han tvingades slänga ett extra öga på flickorna när han gått förbi dem. Båda var kända från nyheterna...
Melinda mötte mannens blick, men istället för att bli irriterad så gav hon honom ett muntert leende.
– Hejdär!
sa hon glatt och vinkade lite lätt med handen. Mannens ögon blev vidöppna. Det hade han inte väntat sig. Utan att säga någonting skyndade han sig vidare upp för trappan och muttrade någonting för sig själv.

Sara såg dirkt på Melinda när hon sa det om Lucas, Sara kunde inte låta bli att skratta av henes ord och sedan när mannen kom blev hon rätt stel. Hon flinar när hans rekation blev större än hon trodde. Ett skratt lämnar hennes läppar
-du borde vara med mig oftare ju!
Sa hon och gick vid hennes sida. Hon log lite grann när de kom dit där de skulle möta Lucas man. Hon sucakar tyst chsåg på Melinda
-Pappa fick för sig att jag ska ta körkort.
Sa hon nu och drog handen genom luggen.

Melinda tog orden som en inbjudan.
– Mer än gärna. Och DU ska följa mig och shoppa någon dag.
sa hon och tog armkrok med Sara. Tillsammans gick de bort till platsen där "Taylor" redan stod och väntade utanför bilen som skulle ta dem tillbaka till gömstället.
– Miss DeMora.
Sa han artigt och bugade sig lätt mot Melinda. Sedan tittade han lite förvånat mot Sara eftersom han inte väntade sig att se henne där.
– Miss Wood.
sa han till slut, i samma ton , och bugade sig även lätt mot henne medan han öppnade dörren till baksätet. Mannen betedde sig helt annorlunda från när han agerade vikarie. Han visade båda tjejerna enorm respekt och talade enbart när han blivit tilltalad.
Melinda klev in genom den öppna dörren och väntade sedan på att Sara skulle komma efter.
– Lucas kan säkert övningsköra med dig. Men du kan nog glömma att få köra hans Lamborghini. Det är som hans barn..
hon skrattade till av tanken.

Sara såg på manen nsnabbt och suckar kort när han sa Miss Wood, hon hatara kallas det men hon visste att inte lönt att diskutera det. Hon satt sigm eD Melinda men hade hivit Taylor blicken hon tvingade mig bara sen såg hon på Melinda
-Shoppa visst kan vi det men hatara prova kläder
Sa hon och såg på henne åter igne när hon sa om LÖucaso ch bilar.
-Nja, Lucas nej han ska fan inte dö på kupen. Tro mig hans bilar e för konstiga. Tog mig 10 min få igång hans bil vid flykten och köra 5 km fram utan repa hans lial bebis.
Sa hon retligt på skoj och log lite. Hon tyckte inte om att direkt tankne att tvingas träna med Lucas eller tvinga honom. Han hade tillräckligt med att lägga sig i och tänka på. Hon tyckte han förtjänar ha något att inte oroa sig över alls. Hon tänkte nog faktiskt låta sig ta på lektion men hoppas bli klar snabbt-

Melinda tappade nästan hakan när Sara berättade att hon kört hans Lamborghini, UTAN körkort dessutom.. Hon hade så gärna velat se Lucas ansiktsuttryck när han fick reda på det.
Och när Sara sa att hon hatade att prova kläder så flinade hon lite lömskt. Nog skulle Sara få prova kläder. Det skulle hon se till..
– Okej.. visst..
svarade hon, men med en röst som sa du har nog inget val.
...
En halvtimme senare var de framme i garaget. Mannen stängde av bilen och skyndade sig ut för att återigen kunna öppna dörren åt tjejerna.
– Vi är framme
sa han med en professionell ton och Melinda klev ur bilen för att sedan gå in i byggnaden tillsammans med Sara. Vid det här laget var hon så pass van vid att bli skjutsad av Lucas män, att hon inte längre behövde tacka dem.

Sara såg på henne snabbt
-han vet så berhäver inte veta, han såg inte glad ut såg nästan sårad ut, du vet det ansiktet han får när han inte gillar det.
sa hon nu och flinar och smet med Melidna när dem blev avsläppta. hon hade bara nickat ett tack och smet efter sin vän direkt. Hon hoppas verkligen inte Lucas lbev arg för då kommer Sara köra dumt spel och peka på Melinda och säga det var hennes ide och inte hennes. Det brukade hon göra i skolan om lärarna tyckte något var fel så gjordeohn det mot Jack alltid så han fick skulden. Bara en gammal vana men änd ådet fungerade rätt bra. Så skulle säkert fungera på Lucas med.
-du vet blir han arg kommer jag peka och säga du tvingade mig så du bara vet, Du får fredsgåva sen då alltså.
sa ohn och ksrattar till åt Melinda

– Uppfattat!
skrattade Melinda och efter att de tagit av sig ytterkläderna så började hon leta efter sin bror.
– Lucas! Jag är hemma!
ropade hon, men fick inget svar. Var höll han hus? Hon tog med sig Sara och började leta genom rummen på första våningen. Gång på gång ropade hon broderns namn.
Men till slut fick dem syn på honom. Lucas satt ensam i en fåtölj framför brasan i det stora sällskapsrummet. Framför ansiktet hade han en skönlitterär bok, en klassiker, och kunde därför inte se sin syster.. eller Sara. Nertill var han klädd i svarta kostymbyxor, och på överdelen bar han en vit, löst åtsittande, skjorta där de tre första knapparna var uppknäppta. Eftersom det närmade sig kvällen så var samtliga möten avslutade och han hade inga planer på att träffa någon.
– Vad skriker du om, Melinda?
sa han vresigt, utan att flytta boken från ansiktet.
Melinda sa ingenting, utan tittade bak mot Sara för att låta henne få ordet.

(haha förlåt men var tvungen xD hon kommer reta honom länge om det med boken)

Sara hade direkt gått med henne , hon hade bara varit som en vante efter sin vän när ohn hade letat. Sara flinar när dem fann och hur han lät vresig. Hon såg på Melinda med blicken han e visst arg. tyst tänkte hon lite grnan på hur hon ens ska få honom ens fatta. Tyst bett hon sig i läppen.
-När senast började du läsa? ingen bokfobi elfter min bokattack?
fårgade hon kort, en detalj hon hade utelutit till Melinda och log till mot henne med blicken förkalra sen. Hon suckar och la arman i kors och såg på Lucas än
-slog han med en bok första dagen han kaxade sig, torr inte jag säger mer men låt mig säga han var rätt arg efter det
sa hon lugnt

Den bekanta rösten fick Lucas att rycka till. Sakta förde han ner boken från ansiktet och deras ögon möttes.
– Jag förväntade mig inte att se er här ikväll, miss Wood.
Sa han, stängde ihop boken och la ner den i knät. Han drog handen genom håret och rättade till skjortan som hade hamnat snett. Sedan slängde han en snabb blick mot Melinda, som inte kunde låta bli att fnissa till då hon fick höra om bok-incidenten. Lucas var dock lättad över att Sara inte nämnt detaljen att hon hade haft honom fastspänd på en stol en hel natt.. Det hade kunnat tolkas hur som helst.. Han tittade på sin syster med en blick som sa att han gärna hade velat bli förvarnad innan hon tog med sig Sara hem. Men Melinda ryckte bara på axlarna och log lurigt mot sin bror.
– Så, vad ger oss den äran?
sa Lucas och tittade på Sara, men reste sig inte från fåtöljen.