Life - Lupple & Medi PRS

Hon ryste till av hans smekning och nickade.
"Ja kanske det." Viskade hon och lutade sig mot honom.
"Jag vill älska med dig." Viskade hon tyst.

Han såg på henne med en öm blick. En hungrig blick. "Mer än gärna. Men du måste bli lite mer återställd." Sa han ömt. Kysste henne över halsen och öronsnibben.

Hon såg på honom och kved till av njutning.
"Jag vet det. Men.." Hon svalde hårt.
"Måste du vara så.... som du är?"

Gabriel såg roat på henne. "Lämna oss." Bad han till de runt bordet och de försvann ut ur huset. Han flyttade försiktigt över henne till sitt knä så hon grenslade honom. "Som vad då? "Viskade han och smekte henne mjukt över håret och kysste henne.

Hon kände hur de blev ensamma och hon såg in i hans ögon.
"Akta min kropp. Jag är ganska öm." Viskade och bet sig i läppen.
"Du är .... omotståndlig?"

Han nickade sakta. "Jag förstår älskade." Viskade han och log. "Tänkte inte direkt göra något mer än att ha dig nära." Sa han ärligt. Sedan skrattade han. "Nej älskade, du är det. Du luktar underbart." Viskade han.

"DU retas?" Hon flämtade och tog hans ansikte mellan sina händer och såg på honom.
"Hur kan du ens?" Frågade hon och darrade.
"Snälla retas inte.."

Gabriel såg på henne och nickade sakta. "Jag försöker att inte retas." Sa han ärligt. La armarna omkring henne och kramade henne mjukt.

Hon lutade sig mot honom. Slöt ögonen.
"Så fort jag orkar vill jag att du tar mig. Vart du vill men jag vill älska med dig. Tills solen går upp och senn mera." Viskade hon och darrade.

Han bet sig lätt i läppen och drog in hennes doft. "Älskade." Andades han ansträngt. "Jag vill göra det utomhus." Viskade han ärligt.