Life - Lupple & Medi PRS

När hon var klar så reste hon sig. Gjorde en termos med te och gick sedan mot tornet.

Mel fortsatte med maten och tittade till de små med jämna mellanrum.

"Aldriz?" Hon knackade på dörren till tornet och klev sedan in.
"Det är Noelle. Jag kommer med lite saker." Sa hon och log svagt.

"Har du hört? Hon fick barnen häromdagen!" Ethan såg på Mi och log stort.

Aldriz tittade upp från sin bok och såg på Noelle. " Hej." Sa han tvekande men log mjukt mot henne.

Mi såg på Ethan och skrattade lågt. " Ja jag hörde. Jag har tänkt ge dem lite tid. " Förklarade hon varmt.

Hon visade korgen.
"Lite mat och te. Jag tror du behöver äta..." Hon log.

"Ja men jag har fått en bild." Han visade och log.
"Se hur söta de är!" Sa han och log stort.

Aldriz såg på henne och sedan korgen. "Det var snällt av dig. " Log han. " Slå dig ned." Erbjöd han.

Mi såg på honom och log mjukt och sedan bilden. De var verkligen söta. "Galet söta. " Log hon stort.

Hon satte sig och såg på honom.
"Du har fått det riktigt mysigt här." Sa hon och log stort mot honom.

"Var Olivia så söt när hon var bebis?" Frågade han och stoppade undan sin mobil.

Aldriz tittade på henne och skrattade lågt. " Tack. Jag trivs. " Sa han leendes.

Mistril flinade lite. " Hon var också så söt. Alla bebisar är så söta. Kanske inte Gabriel. " Skojade hon.

"Det är det viktigaste. Säg till om du behöver ved så hämtar jag gäärna åt dig. Så du slipper göra det."

"Han var säkert bara hårig." Sa han och kysste henne ömt.
"Älskar dig.."

Han log ömt. " Det var snällt av dig att erbjuda. " Sa han men viftade lite med handen och en hög ved samlades vid hans öppna spis. " Jag skulle kanske behöva lite hjälp av dig. Ehm. Information. " Viskade han stilla. " Om saker. " Förklarade han tyst.