Life - Lupple & Medi PRS

Han nickade och såg på sina händer.
"Ja du har rätt. Som vanligt." Viskade han.

Mel tog hans händer sakta. " Din partner är i alla fall inte rädd för kroppslig närhet. " Viskade hon. " Vill du gifta dig så gör det. " Log hon uppmuntrande.

"Jag vet det. Och hon vill ju bli min. Det är det som är så underbart med henne." Han log ömt.

Hon flinade lite. "Jag antar att du kanske ska ta lite råd från Mistril. " Sa hon tankfullt. "Hon kan ju en del om sådant. "Log hon.

"Ja kanske det." Han såg över axeln där han såg Noelle smeka en av bebisarna. Han log ömt.
"Känns som hon älskar att vara fri. Visst hon lever i skogen men hon verkar älska det mer."

Mel flinade lite. " Jo Aldriz är likadan. Frihet är ofta något du får genom ett högt pris. " Sa hon sorgset.

"Ja det är väl så." Viskade han och såg sedan på henne.
"Han är som ett barn på vissa saker. Förstår inte de nya sakerna. Precis som Noelle. Fast hon kunde mycket mer."

Mel skrattade lågt och nickade. " Jo han kämpar. Med mycket. Mitt i nätterna ibland får han för sig att han måste upp och göra något jätteunderligt. För att sedan komma på att han inte behöver det. Men då kämpar han med det istället. Att få plats med nya tankar. " Viskade hon sorgset.

"Och tornet Noelle propsade på att vi skulle bygga? Älskar han det?" Frågade han ömt.
"För det var hennes idé."

Hon log mjukt och nickade. " Han älskar det. Han känner sig trygg där." Log hon.