Life - Lupple & Medi PRS

"Ja men det känns som det inte kommer räcka till. Det gör ont och jag vill inte amma." Hon såg gråtfärdig ut.

Han smekte henne sakta över kinden. Det var såklart hennes val. "Då behöver du inte. De har ju ätit ersättning på sjukhuset." Viskade han.

"Men jag vill mata dem. Men jag är så sliten, så trött." Viskade hon tyst.

Han smekte henne sakta över kinderna. Torkade hennes tårar. " Älskade. Vill du amma? Mjölken kommer att räcka när det väl rinner till. "Sa han ärligt. " Men vi kan stödmata med ersättning?" Föreslog han.

Hon kunde inte låta bli att skratta till.
"Du kan mer om alla ord än mig. Är du typ superpappan? Läste du på medan de föddes?"

Gabriel skrattade roat och såg på henne. " Jag är alfa. Jag har både män och kvinnor i mitt huvud, ständigt. Jag kan massa saker. " Log han.

"Men hur räknar man ut en ekvation?" Sa hon och flinade.

Han såg på henne med en fundersam blick. Räknar? Vad då räknar ut? " Jag antar att du kan använda kottar för att räkna. " Sa han lugnt.

Hon log svagt och nickade.
"Då ska jag lära dig."

Han såg på henne och smekte hennes kind lätt. "Kanske. " Flinade han.