Life - Lupple & Medi PRS

Hon lade en hand om hans huvud.
"Och vi kan självklart sälja saker man täljer och kanske köpa ett växthus och ha grönsaker där."

Han nickade sakta och gosade in sig mot hennes knä. Han målade upp med tassen en hamn med båtar. Det trodde han var nödvändigt för deras kontakter i andra länder.

Hon såg på honom och smekte honom över huvudet.
"Det är väl en sjö... Vänta jag kan förstå dig?!" Sa hon och nästan flög upp.

Gabriel såg på henne, förvirrat. " Hör du mig?" Tänkte han mot henne. Försökte urskilja hennes mentala väg och den var vacker men otroligt annorlunda.

Hon nickade och såg på honom.
"Jag tror det?" Frågade hon och såg sedan mot ett berg.
"Vad är det där?" Hon pekade mot berget.

Gabriel koncentrerade sig noga. Stängde ute alla andra, för att skydda hennes tankar och för att faktiskt kunna kommunicera med henne. " Ett berg. Där vi skiftar på fullmånen." Tänkte han enkelt och såg förväntansfullt och nervöst mot henne.

Hon tog hans huvud mellan sina händer.
"Du jag hör dig. Det är så coolt!" Hon kramade om honom och reste sig.
"Det här är väl en stor grej? Jag får en pärla till?"

Gabriel var fullständigt förvirrad. Det var stort. Otroligt stort. Han log roat. " En gigantisk grej. Vet inte om det beror på att jag märkte dig eller graviditeten." Sa han ärligt, förvirrat. De behövde absolut kolla upp detta.

"Det skulle vi märkt när du märkte mig." Hon tog hans ansikte i sina händer igen.

" Om inte vår liksom koppling blivit starkare desto närmare vi är. " Funderade han och nosade henne på kinden. " Det är ju väldigt bra i alla fall." Log han ärligt.