Life - Lupple & Medi PRS

Hon gick efter och såg sig om.
"Jag tror vi måste hälsa." sa hon ömt.

Pärlmakaren log roat. " Hmm, ja du borde ha någon speciell. Dina föreningar börjar bli storartade. " Log han.

Rose såg på henne. " Du går in." Viskade hon nervöst. Fnissande.

Hon såg på henne och skrattade.
"Fegis." Viskade hon ömt men klev in.
"Stör jag?"

Pärlmakaren vände blicken mot henne och log. " Väktaren. Bärare av tre." Log han och bugade sig.

Hon stannade upp och tappade hakan. Hon trodde att pärlmakaren hade försvunnit. Sedan såg hon på Gabriel.
"Älskade."

Gabriel la en arm om Olivia. " Jag vet. Jag fattar inte heller. " Viskade han. " Kan du dela med dig av en historia?" Log Gabriel och pärlmakaren satte sig och serverade de te. " Ja byn raserade och vår gudinna svepte upp mig. Tog mig hem." Log han. " Jag fick vila upp mig och återfå en del energi. Sedan fick jag komma tillbaka. " Log han.

"Men det låter..." Hon såg ned.
"Hemskt. dU får aldrig ro." Viskade hon och satte sig ner.

Han log mjukt mot henne. " Åh Olivia. Det är okej. Jag har gjort mig förtjänt av detta. " Log han stilla. Gabriel studerade honom. Energi? Var han ännu ett skydd för byn? Numera? Han synade honom noga. " Och vi kom överens. Jag ska få komma till henne var 100 år. " Log han med ett stort leende. Det var något mer, något han inte berättat tidigare.

Hon satte sig närmare och kramade hans hand ömt.
"Men jag kan komma till dig varje fredag och prata. Om du har den önskan." Hon log svagt.
"Jag är ju väktaren trots allt."

Gabriel svalde hårt. " Är historien om när vår gudinna vandrade här sann?" Frågade han stilla. Pärlmakaren såg på honom med en sorgsen blick. " Gabriel. Låt oss inte tala om det förflutna." Sa han vasst. Såg sedan på Olivia med ett mjukt leende. "Det vore en ära." Log han.