Not what I wanted [PRS]

Ethans ansikte blev, på nolltid, väldigt frågande. Joshua Lewis och Huaze Zihao i samma kupé? Nej, nu var det allt någonting som stod riktigt galet till. De blåa ögonen vidgades en aning samtidigt som blicken gled mellan de två andra eleverna.
”Tja, här har du väl svaret”, sade Zihao och ryckte på axlarna. Han sneglade mot den yngre, tillät sig själv att betrakta honom mer ingående i några sekunder. Ansiktet gömdes redan bakom en bok och filten täckte den smala kroppen. Borde han sparka ut Ethan från kupén eller? Senare, då kunde de ju fortsätta sin lilla konversation om tillit och sådär. Utmärkt plan.
”Så din pappa och Joshuas mamma?” Frågade den andra slytherinaren och kliade sig själv i hårbotten, försökte förgäves komma underfund med situationen. ”Men..ni tycker ju inte ens om varandra! Varför sitter ni i samma kupé?” Undrade han förvirrat och drog ihop ögonbrynen så att en liten rynka bildades mellan dem.
”Vad vet du om den saken? Jag tycker visst om Joshua!” Svarade Zihao och sköt ut hakan, gled klumpigt över från sitt eget säte till det sextonåringen placerat sig på.
”Sen när?” Kontrade Ethan, som tydligen inte kunde tro sina ögon. Det här var på tok för konstigt för att han skulle förmå sig själv greppa det bara sådär. Kliandet i de bruna lockarna, de rynkade ögonbrynen och allmänt förvirrade ansiktsuttrycket vittnade starkt för det. Men vem kunde klandra honom för det? Alla hade nog funnit det udda med tanke på ungdomarnas gemensamma förflutna.
”Sedan igår. Det är konstigt, har aldrig tänkt på hur gott du doftar och hur förbaskat söt du är”, kuttrade sjuttonåringen på och kvävde en gäspning, samtidigt som han lutade sig närmare den yngre. Kinderna blossade upp och hjärtslagen blev hårdare. Han kunde inte hålla sig borta, det var totalt jävla omöjligt. Förut hade han i alla fall haft lite självbehärskning. En av armarna slingrade sig bestämt runt Joshuas midja och hakan lutades mot en av de taniga axlarna. Som sagt - väldigt klängig.
”Du är bara lite läskig”, påpekade den andre och började hasa sig mot dörren. ”Har du tagit elixiret eller? Alla dagar och så? Du låter alldeles sinnesrubbad”, fortsatte han försiktigt och placerade händerna i knät, alldeles rak i ryggen.
”Ja, vadå då?” Knorrade Zihao och stirrade mot kamraten och hans oroliga ansiktsuttryck.
”Alltså..ehm..du..nej..” började Ethan trevande och började återigen klia sig i håret. ”Planerar du att äta upp Joshua eller någonting? Gör han det eller, Joshua? Har han typ hotat dig eller någonting?” Tystnad. Tick, tack, tick, tack.
”Hotat? Är du dum eller?” Morrade slytherinaren, vara ögon genast blivit smala som springor.
”Nej, jag är inte dum..det är du som beter dig precis som du brukar göra efter förvandlingen. Vad är det för fel på dig egentligen?”

Det känns som att det är en rätt privat konversation som bara borde hållas mellan de två slytherineleverna, och Joshua skulle ha flyttat på sig. Han ville verkligen inget annat än att sitta ensam i en annan kupé där han inte kan störa någon, och ingen stör honom. Dock är det svårt att röra på benen, hjärtat klapprar bara hårdare och hårdare om han går ut ur kupén till den trånga korridoren. Att fångas i panik första dagen tillbaka i skolan är ingenting som intresserar honom, nej. Han måste hålla sig lugn. Även om det är lite lockande att tjuvlyssna och ta in allt som sägs om honom, när han faktiskt sitter i samma rum, så så stänger han ute alla ord. Det är inte hans ensak, han har ingenting med det att göra. Eller jo, med tanke på att hans namn sägs en hel del så kanske han har det, men det känns ändå inte rätt.
”Kanske för att det inte är sant,” när Zihao väl börjar prata med honom så kommer ett svar ur munnen per automatik. Boken för han allt närmre ansiktet för att gömma det rosiga ansiktet i den. Tänk om allt vänder, tänk om Zihao och Ethan börjar skratta åt honom? Om allt varit ett skämt och det här är ett sätt att knyta ihop det på? Joshua vill verkligen inte att det ska vara sant, men alla dessa funderingar är möjliga, och han kan inte bortse från dem.
”Han har bara hotat mig med att bita mig i tårna om jag skratta.. men mer än det, nej.” mumlar gryffindoreleven som svar och tar några klunkar av det varma teet. Väldigt välkomnande och lugnande. Precis vad han behöver. Men som sagt, hotet om att bli biten i tårna är långt ifrån lika farliga som de hot Joshua fått slängt mot sig under sin tid på Hogwarts. Plus är det väl mer ett skämt än ett riktigt hot som ska tas på allvar. Jo. De mörka ögonen kikar upp från boken och fäster sig på Zihao, som fått för sig att slingra sin arm om hans midja. Vad i helskotta?
Det är du som beter dig precis som du brukar göra efter förvandlingen. Ah.. Åh jösses. De hade berättat att den andre kunde vara riktigt närgången, att det är naturligt. Kanske det bara är förvandlingen och fullmånen som busar med sjuttonåringen som sitter tätt intill honom. Kanske han bara letat efter närhet, och där var Joshua. Kanske det där gillandet inte alls är på riktigt, utan bara ett påhitt som Zihao kommer förlora efter fullmånen? Och Joshua känner sig besviken av någon anledning. Dumma, dumma Joshua. Ingen kan gilla dig, hur kunde du ens grubbla över det när det varit så uppenbart?
”Det förklarar ju en hel del, gör det inte?” Undrar han med höjda ögonbryn och blicken återigen fäst på slytherineleven. Jodå, det gör det.

”Vadå inte sant? Du doftar visst gott!” Protesterade Zihao och grävde ner näsan i axeln på Joshua. ”Och du är söt, sluta förneka det hela tiden”, fortsatte han buttert och putade med underläppen, såg ut som en arg liten femåring för omväxlingsskull. Ansiktsuttrycken var många och hade en väldigt stor range. Han kunde se gullig och arg ut på samma gång, glad och sur och så vidare. Det fanns inte riktigt någon begränsning än så länge, men förr eller senare skulle den väl dyka upp.
”Bita i tårna? Du inser väl att det där är ett högst allvarligt hot?” Predikade Ethan, som fortfarande var sådär extremt rak i ryggen och uppmärksam till det yttersta. Det om något var konstigt. ”Han har hotat med att bita mig också och gissa vad? I slutändan var det precis vad som hände.” Sjuttonåringen lirkade loss knapparna som satt längst ner på skjortärmen och kavlade upp det vita tyget. På underarmen, ungefär mittemellan handleden och armvecket, kikade ett ganska nasty ärr fram. Märkena efter de vassa tänderna gick klart och tydligt att urskilja. Hoppsan, den där lilla incidenten hade Zihao helt glömt bort.
”Allvarligt hot? När jag varnade dig om att jag tänkte bitas så menade jag det också”, skyndade han sig att förklara, väldigt angelägen om att inte låta Joshua skrämmas bort. ”Du kallade mig för en lat varulvsfis, vad hade du tänkt dig liksom? Att jag skulle ta emot det lilla smeknamnet med öppna armar?”, undrade sjuttonåringen och sjönk ihop en gnutta. Jaha, där blev det genast lättare för hakan att vila mot axeln. Sextonåringen var verkligen kort i jämförelse, något han inte tänkt speciellt mycket på innan. För stunden var han dock väldigt medveten om längdskillnaden.
De två kamraterna blev tysta, blängde stint på varandra från sina respektive platser i kupén. Första dagen på skolan och de hade redan börjat gräla om allting mellan himmel och jord, hur var det ens möjligt? De var sjutton år och betedde sig som dagisbarn. Sorgligt.
Efter Joshuas lilla inflikning vek Ethan äntligen bort med blicken och fäste den istället på den yngre. Sedan skakade han långsamt på huvudet, så att de bruna lockarna fladdrade till. Nja, det förklarade saker och ting till en viss del, men inte fullständigt. Han hade ju trots allt varit med under en hel del fullmånar genom åren och kunde därmed enkelt konstatera att det här beteendet inte var det minsta normalt.
”Man borde ju tycka att det gör det, men grejen är att han aldrig brukar hålla på såhär under dagen. Det är ju typ som om han redan tappat all reson, eller hur?” Konstaterade han och sände en menande blick mot Zihao - lilla, klängiga Zihao som inte alls var speciellt liten.
”Hallå, jag sitter faktiskt här”, knorrade slytherinaren och blängde mot den jämnårige.
”Nähä? För allt jag kan se är en väldigt..alltså på riktigt, du är ju typ het på Joshua, Zihao”, avslutade Ethan och suckade bedrövat.
Dunk, dunk, dunk. Hjärtslagen ekade i öronen på sjuttonåringen. Kroppen hade stelnat till och ansiktet var helt uttryckslöst. Vad. I. Helvete. Sa. Han. Precis?

Helt ärligt kan Joshua inte riktigt hålla sig från att himla med ögonen där han sitter med näsan i boken. Nu kanske det är ett allvarligt hot om man hört det utan kontext, och med tanke på omständigheterna kanske sextonåringen borde ha tagit det mer seriöst. Däremot hade han sett det som ett skämt, och i hans dagar har han fått så mycket värre hot slängda sin väg att han inte lagt märke vid att det kunde vara allvarligt.
”Mm, men i jämförelse med andra hot skrämdes det inte. Det var väl dumt av mig.” Nej, han är inte särskilt förtjust i att få en uppläxning i det där. Ärret ser förskräckligt ut, och det måste ha varit vidrigt att ta hand om, och fortfarande tar hand om. Däremot.. ja, Joshua borde ha kopplat det lilla hotet med faktumet att Zihao förvandlas vid fullmånen, men på något sätt hade det inte varit en tanke som dykt upp just där och då. Han har stor lust att berätta för Ethan att ja, han inser det och att han inte behöver ha det påpekat för sig, men det skulle bara göra stämningen ännu värre. Om möjligt. Joshua hade gjort ett fel som kommer hålla honom vaken under natten, och han vill väldigt gärna inte bli påmind. Hela situationen känns fruktansvärd jobbig, de två sjuttonåriga slytherineleverna pratar med varandra som att Joshua inte ens är i rummet. Huvudet och armen runt midjan gör det inte direkt bättre. Det är inte komfortabelt, mest för att det gör honom så himla kroppsfixerad, kommer Zihao dumma det han känner runt midjan? Axeln?
”Det vet du bättre än mig, jag brukar inte umgås med Zihao i vanliga fall.” Påpekar sextonåringen med en lätt axelryck. Han har ingen aning om den andre tappat all reson då han absolut inte har någon aning om hur han brukar bete sig. Mot Joshua själv brukar det förvisso vara ett riktigt ruttet beteende, men han beter sig säkerligen annorlunda hos sina vänner eller bröder. Het på Joshua. Det där är väl ändå något man diskuterar när personen i fråga inte är i samma rum som en? Eller? Han har nästan svårt att tro att Ethan sagt något sådant när Joshua så uppenbart kan höra det. Det gör liksom situationen bara värre, de två ihoptryckta ungdomarna har ju faktiskt inte hunnit prata om det ensamma. Främst för att Joshua blev rädd och sprang därifrån, men ändå. Kom på någon ursäkt nu, kom igen. Du kommer låta ytterst korkad, men de har aldrig varit dina vänner eller nära dig. Såja. ”Kanske bara biverkningarna blivit grövre?” Det är faktiskt mycket möjligt, och en mycket rimlig ursäkt. Bra. Zihao gillar inte dig, det är något som kommer gå över. Bra, bra, bra.

Utan förvarning studsade Ethan upp på fötterna. Han borstande snabbt av klädnaden och rättade till slipsen som glidit åt sidan. Nope, allt det här var på tok för konstigt och nu tänkte han ta chansen och gå. De andra satt säkert någonstans i närheten och han föredrog att sitta i en vanlig, sansad kupé över att bevittna Zihaos skumma begär. Nej tack.
”Alltså..ehm..jag tänker gå nu”, konstaterade slytherineleven och sköt upp dörren. ”Ni får väl fortsätta diskutera allt det här bäst ni vill”, fortsatte han och gjorde en gest mot de två nyblivna styvbröderna. Konstigt, konstigt, konstigt. Dags att ta till flykten och försöka förtränga allting.
Ethan försvann därefter ut genom dörren som gled igen efter honom med en skräll. Det här. Vad skulle det betyda egentligen? Och vadå het? Nu hade allt den jämnårige fått saker och ting om bakfoten, även om det mest var någonting sjuttonåringen intalade sig själv.
Med smalnande ögon lirkade han loss armen som satt placerad runt den där extremt smala midjan. Han kunde tydligt känna den andres revben och ryggraden. Sjukt smal. Farligt smal. En av de stora händerna greppade därefter tag om boken sextonåringen höll i och slängde den åt sidan.
”Ni får tro precis vad ni vill”, började Zihao och klättrade över i knät på den yngre, satte sig osmidigt i grensle över honom och fattade tag om de taniga axlarna. ”Men vem är det egentligen som vet hur allt varg grejs fungerar? En liten hint, det är jag”, fortsatte han och lutade sig närmare Joshua. ”Och om jag säger att jag gillar dig, då är det så. Sedan kanske det har någonting att göra med att jag inte är mänsklig, men det är fortfarande en del av mig, okej?” Det svarta håret hade ännu en gång glidit ner i ansiktet på honom och hårstråna kittlade i ögonen. Så långt var det inte, men tillräckligt för att luggen precis nådde ner till övre parten av ögonen. Irriterande.
”För övrigt”, började sjuttonåringen och log snett. ”Så har jag inga planer på att bita dig. Eller jo, men inte på det sättet.” Suck, helt jävla sinnessjuk. Någon borde komma och låsa in honom i ett av toalettbåsen eller något. Det här var ju för fan terrorisering av ett annat slag.

Okej så kanske Joshua borde ha tänkt sig lite för innan. Visserligen är det jobbigt för honom att vara instängd i ett svettigt tåg med ungdomar som inte varit annat än elaka mot honom.. men när Ethan ställer sig upp växer klumpen än en gång. Nu kommer han vara själv med Zihao, åh han hade verkligen inte tänkt sig för. Däremot kommer inte dessa små funderingar stoppa ocd:n att ta kontroll, då ögonen följer dumt efter boken som faller ner mot golvet och han tappar bort vilken sida han var på. Ajdå. Sen glider ögonen ner till Cissi som besvärat skuttar ner från sätet, nu hade någon jätte tagit hennes favoritplats. Inte acceptabelt. Hon kollar upp på de bägge två med en sur, besviken blick innan hon hoppar upp på sätet mittemot. Nu har hon hela sätet för sig själv, men det är långt ifrån lika varmt som Joshuas knä och filten. Dumma, stora Zihao. Däremot har Joshua andra saker att tänka på än hans stackars katt som tagit till flykten.. slytherineleven har av någon oklar anledning satt sig i grensle över höfterna och greppat tag i hans axlar. Han har rätt i det, helt klar. Joshua kan inte klura ut det där mer än Zihao kan, han är nog den enda som kan förstå sig på det allra mest. Allra mest, det vill säga att det fortfarande inte är solklart. Uppenbarligen.
”Du har rätt i det, du vet nog bäst av alla.” Mumlar han kluvet, han gillar ju att ha kontroll. Han vill veta vad det är Zihao tänker samtidigt som han vill bli lämnad ensam. Han gillar ju Yaosu, och de är styvbröder. Det är liksom väldigt opassande på alla sätt och vis. Även om han själv vet vad han tänker och tycker om hela scenariot så bubblar rodnaden upp. Halsen, kinderna, öronen, precis som innan. Hakan har i princip fallit till golvet, och utan att tänka någon extra gång på saken knäpper han försiktigt fingret mot sjuttonåringens nos. Det var väl så Weimin sagt? Alldeles för närgången. ”Zihao.. du vet ju om Yaosu. Jag vill verkligen inte göra dig besviken men vi lärde känna varandra igår.”

Aj. Ögonen smalnade ytterligare när Joshua knäppte till med fingret över nästippen. Visserligen var det precis vad Weimin sagt att han skulle göra om situationen gått alldeles för mycket utför, men kom igen! Det där var på gränsen till förnedrande, han var faktiskt inte någon hund även om han betedde sig som en.
”Besviken? Tror du att jag ger upp så lätt?” Knorrade sjuttonåringen och lät händerna glida upp längsmed den andres nacke istället för axlarna. Huden var alldeles varm och röd, vilket bokstavligen lade på en massa ved till elden. Så sjukt söt, förstod han inte att rodnaden bara gjorde allting betydligt värre?
”Och jag vet att vi lärde känna varandra ordentligt igår men..det känns som om jag känt dig i en halv evighet redan”, erkände han och stirrade in i Joshuas mörka ögon. ”Tro mig, jag vet att det låter alldeles sinnesrubbat, men det är ingenting jag kan styra över! Är du säker på att du inte råkat ge mig en såndär kärleksdryck från Weasleys vassa varor?” Frågade han med ett litet skratt och skakade på huvudet åt sig själv. Merlin vad patetisk han var, så jävla desperat över att få den yngre att gilla honom att det knappt var sant. Snacka om ensidigt.
”Förlåt, du måste verkligen tro att jag är galen”, mumlade Zihao och sjönk ihop med axlarna. Men hallå, du är ju galen! Det är ett faktum, pappskalle. Händerna gled långsamt ner och han vred lite på huvudet, betraktade Cissi som lagt sig på det andra sätet. Hoppsan, han hade tydligen snott hennes plats utan att tänka sig för.
”Nu hatar säkert katten mig också..underbart”, muttrade han och vände tillbaka de svarta ögonen mot Joshua.

Så faktumet att Joshua är lite mer förtjust i Zihaos storebror gör ingenting för honom? Det får honom inte vända på ryggen och kuta efter Ethan. Det värmer hjärtat lite, det är liksom ingen som försökt vinna över honom på det sättet. Hjärtat dunkar hårt i bröstkorgen, och av någon udda anledning vill han ge det en chans, men då skulle det bli självklart hur desperat han faktiskt är. Det skulle vara riktigt orättvist mot sjuttonåringen, och det skulle inte direkt vara rättvist mot honom själv heller.
”Du..” Påbörjar gryffindoreleven och griper försiktigt tag i en av de mycket större händerna, bara för att låta de falla ner mot hans knä. De små fingrarna lägger sig tätt intill Zihaos, och ögon börjar bevaka den stora längdskillnaden. Rätt gosiga ändå. ”Vi kanske kan lära känna varandra mer först? Jag menar.. bli vänner och se hur det utvecklar sig?” Kanske det är en riktigt korkad ide, chansen finns fortfarande att allt bara är ett enormt, väldigt genomtänkt skämt som kommer vrida och krossa Joshuas lilla hjärta. Men kanske det går att fråga Zihao det? Kanske han kommer att svara ärligt, och inte ljuga för honom för att kunna driva med honom ännu mer? Med blicken fortfarande fäst på händerna gnager han sig i den stackars underläppen.
”Jag har inte gett dig en kärleksdryck, riktigt så desperat är jag faktiskt inte,” det är ett skämt, men det finns fortfarande något sant i det. Han skulle aldrig använda sig av en kärleksdryck, framförallt inte när denna person är sjuttonåringen. Nej, då skulle han nog ha hällt det i Yaosus dricka om någons, men det är ändå fullkomligt otroligt att det skulle inträffa någon gång.”Du är inte galen Zihao! Men jag vill bara fråga, och antagligen är det en rätt dum, knäpp fråga att ställa. Men jag vill bara veta, och du kanske kommer ljuga och jag kanske bara är naiv.. men du har inte försökt driva med mig det här dygnet va?” Där kom den frågan, och helt ärligt knips magen ihop och ångern synlig över hela ansiktet. Kanske han måste förklara sig själv, ja det måste han. Med en lätt liten suck börjar fingrarna försiktigt att pilla med Zihaos egna. Han har aldrig hållit i dem förut. ”Det är elakt, och jag vill verkligen inte oroa mig över något sådant. Men det går liksom inte att trycka bort det, det är så många som drivit på det sättet och orkar verkligen inte gå igenom samma sak igen. Förstår du vad jag menar?”

Det där lät ju som en alldeles utmärkt plan, även om Zihao i princip redan hoppat på sextonåringen. Eller alltså, det var ju mer bokstavligt vid det laget, då han faktiskt satt på honom. Men om det var vad Joshua ville - alltså att sjuttonåringen skulle försöka lära känna den yngre bättre innan han blev så förbaskat närgången, ja då var det precis vad som skulle ske. Sedan kvarstod ju det där lilla faktumet att gryffindoraren hade en ganska så massiv crush på Yaosu, men helt ärligt så var det inget större problem för lilla Zihao. Han hade aldrig lyckats slå sin bror i någonting innan och nu hade den tiden kommit. Förr eller senare skulle Joshua inse att nittonåringen var ungefär lika intressant som en sten, då han betedde sig ungefär som en. Det var ytterst sällan han visade några starkare känslor och dag ut och dag in betedde han sig likgiltigt. Tråkigt, med andra ord.
”Hm, jag antar att det låter som en bra idé”, svarade slytherinaren och sneglade ner mot deras händer. Sextonåringens fingrar var så små i jämförelse med hans egna, huden len och mjuk. Återigen var det någonting han inte lagt märke till under alla deras små föregående sammanstötningar. Det var så otroligt mycket som bara susat förbi, eller kanske han bara varit totalt förblindad? Nåja, det gjorde i vilket fall ändå ont i det stackars hjärtat. Fy fan vilken hemsk människa han varit. I nästan sex år också! Usch och fy, skäms på dig!
Ögonbrynen drogs så sakteliga ihop. Drivit med Joshua under det senaste dygnet? Var det vad den yngre trodde? På riktigt? Ouch. Fast nu kunde han inte precis börja klandra honom för att han var en gnutta orolig, det var allt annat än rättvist. Därför skakade han långsamt på huvudet och tillät de smala ögonen att bli en smula större, snällare.
”Nej, det har jag faktiskt inte gjort”, konstaterade Zihao och log blekt. ”Inte en endaste sekund faktiskt..och vadå elakt? Det var en helt genuin fråga, plus att det bara är bra att du frågar”, fortsatte han och fångade upp de mindre händerna i sina egna. ”Alltså helt ärligt vill jag känna mig sårad, men det går fan inte. Inte efter den där förklaringen.” Wow, snacka om utveckling. Förut hade han nog aldrig förmått sig tänka det där lilla extra steget, men nu hade han gjort det rent automatiskt. Vad var det egentligen som höll på att hända med honom? Hade han gått och blivit alldeles mjuk inombords helt plötsligt.
”Hatar du mig?”

Det känns bra, att Zihao inte envisades med att de skulle bli tillsammans på något annat sätt än vänner. Även om Joshua är kluven över om det den andre säger är sant eller falskt, så får de där orden hjärtat att dunka tre hastigheter snabbare än vanligt. Kanske till och med fem. Någon tycker om honom, det är rätt sällan han får höra det. Bara vida tanken att någon tycker om honom är nästan skrattretande, för hur kan någon göra det? Hur kan någon gilla en person med ett sådant kontrollbehov, och som ser ut som Joshua? Bara vida tanken att någon har starka känslor för honom får tårkanalerna att ge ann. Vissa skulle nog se det som barnsligt, men när man växt upp med att få höra ord som pekar på att han är helt inkapabel att tycka om, och sedan får höra att någon gör det.. ja, då blir han väldigt känslomässig. Ögonen blickar upp mot Zihao en kort stund innan han lutar pannan mot hans bröstkorg, bara för att gömma de skimrande ögonen fyllda med tårar, och de rosiga kinderna.
”Tack,” en liten sval tår faller ner mot en av Joshuas fingrar som fortfarande är alldeles beroende av att leka med slytherinelevens respektive. Han behöver ha något att göra med händerna, annars blir han bara rastlös. Han hade gjort detsamma med Yaosus händer någon gång också, pillat, lekt, böjt. De två syskonens händer är hyfsat lika varandra, båda större än Joshuas, men Zihaos fingrar måste vara längre. Jo, det är de helt klart. Det är inte direkt någonting förvånande med tanke på hur lång hela han är.
”Lovar du det? För om du driver med mig, ja då..” Naej, Joshua är definitivt inte lika bra på att anlägga hot som den andre, han har liksom aldrig gjort det förutom mot Haru, katterna och Samuel. Kanske Aeron och Hayley också. Men då är det skämt, vilket det här, tro det eller ej, inte ska vara. ”Ja, då biter jag dig i tårna.” Bra där. Blicken glider upp mot Zihao med ett litet leende spridandes över läpparna. ”Så du gillar mig, det är ingen lögn?” Frågar han än en gång. Han har fått svar på det, ja, men han behöver bara få det solklart, inpräntat så att han verkligen inte behöver fundera lika mycket på det.
”Jag skulle inte sitta här med dig om jag hatade dig.”