rollspelare & wolfy prs

"Om du ser henne så kan du väl vara snäll och låta henne veta att jag skulle vilja utbyta ett par ord med henne." Nico log smått mot den unga kvinnan som nickade och försvann iväg efter en lätt nigning. Han borde ha inflikat något tidigare och inte bara stått där i bakgrunden och sett dum ut. Då han kände en hand på sin axel vände han sig om och log smått då hans blick landade på Estelle. Det var då alltför väl att kungens budskap nått henne i tid. Annars skulle hon väl inte vara där längre?
"Vill du ha sällskap ner till hamnen? Jag skulle inte ha någonting emot att komma härifrån ett tag."

"Vill du följa med mig? Nån dag kanske du också är kung över Skottland." sade hon spontant. De skulle absolut inte dröja kvar i landet, men om han behövde en paus från det franska hovet kanske det inte räckte med en liten tur till hamnen och hans sällskap var inget hon hade något emot. Hon log svagt och granskade honom lite snabbt.

Hennes fråga kom från ingenstans vilket gjorde honom lite paff. Han hade inte förväntat sig ett sådant erbjudande, speciellt inte med tanke på att deras relation till varandra inte var så stark. Men den här resan kunde ju vara en ypperlig chans till att ändra på den saken.
"Varför inte?" log han smått. Om inte annat skulle det bli en intressant resa och han skulle reta upp sin mor.

Estelle spärrade förvånat upp ögonen, hade inte trott att han skulle gå med på det men det gjorde henne förvånansvärt glad att han gjorde det. Hon nickade lite och bet sig hårt på läppen.
"Gå och packa, vi åker så fort som möjligt." log hon och kramade hårt om hans hand med sin, tyckte inte det var så lämpligt att krama om honom framför alla. "Eller... Kommer din mor tillåta det? Vet hon ens om att du fick kungen att gå med på det?" frågade hon sedan.

Han backade några steg från henne och skakade på huvudet.
"Nej, hon kommer knappast tillåta det men jag bryr mig inte. Jag vill härifrån och jag vill reta upp henne." Han skrattade smått till. "Även om jag nog kommer få ångra det." Nico försvann därefter iväg mot sitt rum tillsammans med några betjänter som hjälpte honom att packa inför resan. Han visste inte hur länge de skulle stanna men han kunde alltid åka tillbaka hem tidigare.

Estelle nickade lite och skrattade till, gillade den sidan av honom. Hon såg efter honom innan hon hämtade resten av flickorna för att även de skulle få chansen att följa med, ifall de önskade. Hon log lyckligt då alla ville det, även fast de kunde stanna här och roa sig. Hon log lyckligt och la ner det sista innan hon bad några betjänter bära ner allt till vagnarna som var redo i stallet.

Betjänterna tog hand om hans packning medan han själv gick för att leta reda på sin far, tänkte personligen meddela om hans planer om att lämna Frankrike för ett tag för att följa med Estelle till Skottland. Det visade sig att kungen tyckte det var en bra idé vilket förvånade Nico enormt men han antog att det kunde ha något att göra med att kungen fått i sig mer vin än han borde. Hur som helst var Nico klar med sitt i slottet och gick ner till stallet och vagnen där för att vänta på Estelle.

Estelle väntade på damerna och gick ner med dem, två vagnar var förberedda men då prinsens närvaro kommit som en chock så skulle han åka med prinsessan. Estelle log mot honom och drog kappan tätare runt sig då det var lite kyligt i luften. Hon satte sig i vagnen och bet sig löst på läppen, visste inte hur det skulle gå då hon inte tillbringat mycket tid med prinsen innan.

Han klev in i vagnen efter prinsessan och satte sig ner tillrätta, harklade sig lätt då vagnen en stund senare började röra på sig.
”Jag ber om ursäkt för min mors beteende, det finns en gräns och den överskred hon.” Det var ju inte hans sak att be om ursäkt för hur hans föräldrar betedde sig men hon skulle knappast få en ursäkt av drottningen och han tyckte att han kunnat göra något mer.

Estelle vände blicken från fönstret till honom och rynkade förvånat på pannan. Hon log svagt och skakade på huvudet, han behövde inte be om ursäkt för drottningen.
”Jag betedde mig inte så bra heller.” Hon sa flera saker hon gärna skulle ta tillbaka, som att de skulle söka en allians med England. Hon skulle vara tvungen att gifta sig och av de prinsar och kungar hon kände till så var Nicolas den snällaste.