Yehet och Kkaebsong [PRS]

”Äter tillräckligt? Bara att du ens tror det får mig att vilja kräkas”, utbrast Zihao och hoppade efter Joshua in i hissen. ”Utifrån bad jag har sett, så äter du inte ens hälften så mycket som du borde göra..men jag ska inte säga någonting, du är vuxen och jag ska inte lägga mig i”, muttrade han sedan tvärt och tryckte in knappen som stängde dörrarna. Nej, det var faktiskt inte nittonåringens sak att tala om för den yngre att han behövde äta mer. De var båda vuxna och kunde ta egna beslut. Förhoppningsvis hade Joshua rätt, vilket betydde att han inte skulle bli smalare eller mer ohälsosam än vad han redan var. Man vad skulle hända om han hade fel då? Då skulle det hela verkligen inte sluta bra. Och med den tanken i huvudet, lovade Zihao sig själv att lägga sig i om det gick alldeles för mycket utför för den andre.

Joshua ler bittert mot den äldre och lutar sig mot väggen med rynkade ögonbryn.
"Jag antar att det kan se annorlunda ut för andra människor bortsett från mig själv." mumlar han för sig själv, bara för att hjälpa Zihao in i lägenheten tillslut. Han försöker att rota igenom sin dumma hjärna, komma på nya samtalsämnen. Nu när han väl kommer överens med nittonåringen, vill han nämligen inte att den möjligheten ska glida genom hans händer. Joshua tar av sig sina skor, och låter blicken glida över lägenheten, försöker att leta efter de välbekanta ansiktena. "Tror du att man får ta med sig en katt hit? Eller skulle de inte uppskatta det?"

En katt? Zihao rynkade lite på ögonbrynen och sparkade av sig sina tofflor som han hade på fötterna. Den frågan kunde han faktiskt inte riktigt svara på. Vad han visste var ingen direkt allergisk, men det betydde inte att det var tillåtet..däremot skulle det nog helt klart uppskattas, speciellt av Chai som var komplett galen i katter.
”Jag vet faktiskt inte..du får nog fråga Mr Song om den saken tror jag”, sade nittonåringen och lutade kryckorna mot väggen, samtaiigt som han drog igen dörren bakom dem. ”Är dock ganska säker på att alla andra här skulle uppskatta det, har inte hört att någon ska vara allergisk eller så i alla fall”, mumlade han därefter och drog fingrarna genom de mörka lockarna - de mörka lockarna som troligen skulle bli ljusbruna om inte allt för länge.

"Aw... kanske får smuggla in dem." mumlar Joshua, mer för sig själv. Ingen mening med att försöka påbörja någon ny konversation nu, när det verkar om att den äldre inte riktigt är upp för det. Jo, han saknar sina katter väldigt mycket, som en litet barn. Artonåringen tvingar sina fötter att röra på sig, vardagsrummet är släkt, och det verkar som att de alla gått och lagt sig. Första natten han sover i samma rum som Kawain och Euijin.. de flyttade på hans saker även om han och Zihao kommit på lite bättre termer, för vem vet vad framtiden väntar. "Godnatt då." säger han med täppt hals, och börjar tassa fram till sitt nya rum. Han hade flyttat alla sina saker, dammat och städat under den stunden Zihao och Jun varit borta. Så det är åtminstone hemtrevligt igen.

”Slår vad om att du kommer vilja flytta tillbaka till mig och Jun senare, vi är betydligt roligare”, påpekade Zihao och hoppade iväg mot sitt eget rum, på ett ben. Smidig. ”Men för all del, godnatt”, mumlade han därefter och log blekt bort mot Joshua. Sedan försvann han in i rummet som han nu delade med Jun och Lee, istället för Jun och Joshua. Fan, nittonåringen ville verkligen inte dela rum med Lee, som samlade på sig en massa olika saker. Det var gosedjur, godis, chips och en massa annat som bara tog en massa onödig plats. Nu hade ju han och den andra nittonåringen inte haft någon direkt ordning i rummet, men Lee var fan värre. Zihao var ganska så säker på att han och Jun skulle böna och be Joshua om att byta rum efter max en vecka. Hundra procent säker.

"Jag kanske skulle tycka det nu.. Men jag tror du förstår varför jag ville flytta förut. Plus, Euijin och Kawan är mycket mer renliga av sig." Berättar Joshua med blicken fäst på Zihao, aningen kluven. Ja, deras rum är precis mittemot varandra. Äsch, bäst att försöka skildra alla tankar genom att vila lite och kanske träna extra dagen efteråt. "Lägg på en värmekudde över din fot, och lägg en kudde under den. Det hjälper nog lite tills imorgon." Lägger han till och nickar mot soffan där en värmekudde ligger. Artonåringen öppnar dörren till sitt rum, och vinkar lite till Zihao innan han mimar än ett godnatt, och stänger dörren efter sig.

Värmekudde? Det hade nog varit jävligt sköt , men nu var det tyvärr så att nittonåringen var förskräckligt lat. Han drog tyst igen dörren efter sig och föll ner i den obäddade sängen med ett stön, samtidigt som ögonen försökte vänja sig vid det svarta mörkret. Hur kunde någon vara så förbaskat perfekt? Som Joshua alltså. Zihao kunde verkligen inte förstå sig på det, då den yngre verkligen var totalt perfekt i hans egna ögon. Inte nog med att han var trevlig och löjligt begåvad, utan han var även sådär underbart kort, med puffiga kidner, stora ögon och bara en allmänt fin figur. Snart skulle nittonåringen troligen inte kunna behärska sig längre..Urk.

När man är så petig, och väldigt duktig på att läsa av andra människor som Joshua är, så är det rätt uppenbart att Zihao är för trött. Med en liten suck smyger han ut ur rummet igen, fiskar upp värmekudden och värmer dem, innan han smyger in i de andra tres rum.
"Förlåt.. Men du måste ta hand om den för att den ska bli bättre." Viskar Joshua och puffar upp en kudde för att lägga den under Zihaos fot, håller den uppe. Värmekudden ligger försiktigt över nittonåringens för. "Sådär.." jösses vad patetisk han är, nästan lite skrattretande faktiskt.

Zihao ryckte till en aning när dörren öppnades och Joshua tassade in i rummet. Om den yngre fortfarande varit en av rumskompisarna hade han nog inte gjort det, men nu hade han inte direkt förväntat sig att dörren skulle öppnas.
”Shit vad rädd jag blev”, muttrade Zihao och gömde ansiktet i händerna ett slag. Självfallet skulle artonåringen komma valsandes in i rummet precis när hans hjärna var väldigt angelägen på att fokusera på förbjudna saker. Äsch, så svårt kunde det inte vara stt hålla känslorna i styr. Herrejösses vilken lögn. Försiktigt greppade han tag om Joshuas hand och drog lätt i den. ”Stanna..” Blandningen av tröttheten och de hundratals tankarna var verkligen ingen bra kombination. Långt ifrån.

Att den äldre gripit tag i Joshuas hand och bett honom att stanna hade han verkligen inte förväntat sig. Inte det minsta faktiskt. Av någon osäker anledning, som Joshua verkligen inte vill förstå, börjar hjärtat dunkar hårt i bröstkorgen. Kanske Zihao haft en mardröm? Tänk om han ville något? Han försöker att tvinga fram ett litet, osäkert skratt.
"Zihao, Lee har beslagtagit min säng, minns du?" Frågar han, jo.. den sömniga nittonåringen har nog glömt det. Även om Joshua inte skulle ha något emot att ligga bredvid den äldre, för värmens skull, men också för sällskapet. Dock vill han inte krypa ner under täcket om Zihao inte ville.