PRS Aphrodite & wolfy

Kyle la huvudet på sned och klickade med tungan. Demoner avskydde att stå i skuld till andra och Kyle kunde inte förstå hur han hade hamnat i den här situationen. Han behövde göra sig fri illa kvickt men han ville inte ge ifrån sig vilken tjänst som helst. Inte om det inte tjänade honom på samma gång. Han hade i många och långa år gömt sig från Killian, det skulle inte bli några problem att fortsätta i samma stil. Men det var Lucifer som uppmanat honom att göra sig fri från skulden, det fanns tydligen inte plats i helvetet för demoner som Lucifer inte kunde ha kontroll över fullt ut.
"Vad är det du vill ha?" frågade han otåligt och kastade en blick mot huset. I köksfönstret fick han syn på Tara vilket fick honom att ge ifrån sig ett gällt skratt. Någon mer uppmärksamhet delade han inte henne utan stirrade stint på Killian istället.

Killian blåste ut luft genom näsan och skrattade till.
"Som om du inte vet vad du är skyldig mig. Slottet du var skyldig mig brann ner, men du har tur, det finns något annat jag vill ha. Du vet precis vad det är" sa han och Tara kom ut från huset, även hennes ögon var röda och tänderna blottade.
"Kyle. Vilken otrevlig överraskning" sa hon och Killian höjde på ögonbrynet.
"Ta bort hennes själ, och sen vill jag aldrig se dig igen" sa han och lade armarna i kors.

Tara satte sig på huk vid Meila och lade en arm runt henne.
"Är du okej?" frågade hon och hjälpte henne upp.
"Kom, det kan bli otrevligt" sa hon tyst och drog iväg med Meila en bit från de två männen så hon kunde andas ut lite.

"För en gångs skull något vi är överens om." Kyle gav Tara en mördande blick innan han ännu en gång vände sig mot Killian.
"Varför skulle jag ta bort hennes själ? Hon, ni båda borde vara tacksamma! Vampyrer må vara starka men så länge själen bor hos henne är hon en fantastisk maskin. Ni kan göra under med världen." Kyle slog ihop händerna och skrattade som om han sagt någonting roligt. Han blev allvarlig igen då ingen annan uppfattade det så kallade skämtet.
"På ett villkor." Hans blick vandrade över till Meila som flyttat på sig tillsammans med vampyrtjejen. "Jag vill ha henne." Kyle hade länge haft ett särskilt intresse för jägare. De var något speciellt. De var människor men det fanns något lockande hos dem.

"Det är ganska krävande att ta bort en själ," fortsatte han. Det lät nästan på rösten som om han försvarade sig själv. "Jag vill ha ett litet tack och det enda jag begär är människan." Kyle tog några steg framåt och sträckte ut handen mot Meila, rörde vid hennes kind innan han lät fingrarna vandra ner till hennes hals. Han drog med nageln ett sår. "Jag är leksugen och hungrig. Hon är ung och hennes själ kommer göra både mig och far glad."

Killian skrattade glädjelöst.
"Det är du som är skyldig mig, inte tvärom" sa han och höjde på ena ögonbrynet.
"Du frågade vad jag ville ha, och detta är mitt svar. Jag vet att ni demoner inte kan gå länge med en skuld, och med tanke på hur länge du har gått med denna så borde du explodera snart" sa han och betraktade hur Kyle rörde sig närmare Meila. När han rörde vid henne tog Tara tag i hans handled och höll den borta från Meila.
"Du hörde Killian, det är nog bäst för dig att du betalar tillbaka skulden innan konsekvenserna av ditt lilla avslöjande visar sig" sa hon och blottade tänderna igen. Hon avskydde verkligen Kyle. Hon kunde inte tro att de en gång hade varit vänner; hon, Kyle och Killian. Det var rätt vanligt att vampyrer och demoner umgicks, men ibland kraschade det, som det hade gjort mellan dem.
"Rör henne igen, och jag svär på att det kommer vara det sista du gör" sa Tara och mötte Kyles ögon.

Kyle morrade irriterat till och blängde på alla tre.
”Jag tänker inte utföra någonting utan en gentjänst. Jag vill ha henne och jag tar det jag vill ha oavsett vad priset är.” Han sträckte armarna åt sidan vilket fick honom att förvandlas till en skugga igen. Lika fort som han dykt upp var han borta igen.
Meila drog efter andan och förde handen till halsen. Det sved inte som ett vanligt sår brukade göra utan det gav henne en krypande känsla som inte bådade gott. Hon tittade upp på Tara med ett litet tacksamt leende på läpparna, uppskattade hjälpen och omtänksamheten.

Killian skakade på huvudet. När Kyle försvann gick han fram till tara och Meila.
"Är du okej?" frågade han och tittade på henne.
"Vi kommer inte låta honom röra dig igen, det är säkert" sa Tara och hennes ögon blev bruna igen. Killian skiftade också tillbaka till bruna ögon och lade handen på Meilas axel.
"Demonsår är lite annorlunda än sår orsakade av människor, men vi har nog något som kan hjälpa någonstans" sa han och tittade bort mot huset. Tara gick in och hämtade en liten kristallflaska med pyttelite grön vätska i. Hon kom tillbaka med den och höll upp den.
"Jag har aldrig testat den innan, så jag vet inte om det fungerar" sa hon och tittade på Meila.

”Mm, jag tror det.” Hon mådde relativt bra om man bortsåg från att hon fortfarande var ganska uppskärrad. Vilket ju var förståeligt med tanke på att det här hade varit hennes första möte med en demon. Kyle verkade inte vara vilken demon som helst utan en som hade levt länge och som klassades till stordemon. De var betydligt mycket farligare än smådemoner som man lättare kunde döda. Hur mycket som faktiskt stämde överens visste hon inte, det var bara något hon läst i böcker.
”Tack.” Hon tog emot den lilla flaskan Tara räckte henne och drack upp vätskan.

Tara betraktade henne när hon drack upp innehållet i flaskan och tog emot den igen. Hennes ögon blev röda och hon bet sig själv i handleden. Hon droppade ner sitt blod i flaskan och förslöt den med korken. Hon drog sedan med sitt finger över sitt sår så det läkte. Hon räckte flaskan till Meila.
"Om det börjar kännas konstigt så drick detta, så borde det kännas bättre" sa hon och log. Killian nickade, det var riktigt skönt att hans syster var smart. Han vände sig till Meila.
"Behöver du vila? Du ska inte behöva gå och möta jägaren, Tara skulle kunna göra det själv" sa han och kastade en frågande blick på sin syster, som nickade instämmande. De kunde alltid hitta på en lögn om varför Tara skulle knacka på där.
"Hennes halsband kanske bara.... råkar gå sönder när jag är där" sa Tara och flinade lite. När hon och Killian hade härjat som mest hade hon blivit känd i vampyrvärlden som drottning över tankekontroll, då hennes tankekontrollsförmåga var ovanligt kraftfull. Hon hade oftast förfört människor av olika slag för att få som hon ville, vilket hade löst väldigt många problem för hanen och Killian. Tyvärr lyckades det nästan aldrig på häxor, så hon kunde inte få bort sin själ på det sättet. Hon drog handen genom håret och log lite mot Meila.

Vila? Att lägga sig ner och blunda en stund lät som musik för hennes öron, men ändå tvekade hon en lång stund. Hon borde inte tvivla på Tara, hon var kapabel till att ta hand om och klara sig själv, men att knacka på hos en beväpnad och oberäknelig jägare var ändå något av att be om att hamna i knipa.
”Om du är säker på att du klarar dig själv,” nickade Meila tillslut. Hon kände sig inte riktigt i toppform efter den hårda smällen hon fått i huvudet och ett demonsår på köpet, och skulle hon följa med hem till Elise kunde det vara hon som väckte misstankar istället för Tara.

Tara nickade.
"Lita på mig" sa hon och log. Hon sträckte på sig och tittade upp mot solen, det var så längesedan hon hade varit ute i den.

Killian lade armen om Meilas axlar.
"Kom" sa han och förde henne in i huset. Han hjälpte henne upp för trappan och in i Taras rum.
"Dem skönaste sängen i huset" sa han och skrattade lite. Han hjälpte henne ner och log.
"Behöver du något?" frågade han och drog handen genom håret.

Tara började gå genom parken, och letade efter doften som jägaren spred kvällen innan. Det var ganska lätt att hitta, vilket betydde att hon nu fann sig framför ett hus som hon var säker tillhörde Elise. Hon hackade sig och knackade på dörren.