Privat mellan Masato och Hufflepuffisen

Atemu gransakde henne försiktigt och såg att hon inte skakade något nu och trots att det inte betydde att rädslan på något sätt var borta så var det ändå ett första steg.

Cassandra fortsatte att gå längs med ena långsidan. Hon tyckte inte om att Flisen förföljde henne, det kändes som om hästen hade någon baktanke och plötsligt skulle gå till attack. Men istället försökte hon tänka positivt för att överleva promenaden, hon hade ju i alla fall tagit sig runt 50% av hagen. "Bara" denna långsidan och en kortsida kvar.

Atemu gick vid hennes sida och bara gick lugnt och sa inget utna bara gick vid hennes sida.

För att kontrollera att Flisen följde efter henne, så ökade Cassandra först takten och saktade sedan ner den till en långsam promenadtakt. Till sin förtret fick Cassandra se att även Flisen ökade respektive sänkte farten. Odjuret förföljde verkligen henne, Cassandra kunde inte längre skylla på att den bara tyckte om att ströva omkring fritt runt hagen.

Atemu höll tillbaka ett skratt och sa.
- Jag sa ju att vi skulle få en följeslagare.
Flisan älskar folk och gillar att följa med.

Cassandra såg att farao försökte låta bli att skratta. Det var ju trevligt att någon hade roligt i alla fall.

- Mm, muttrade Cassandra till svar. Hon var inte helt förtjust i att ha en ständig följeslagare i form av en häst.

Atemu såg på henne och sa.
- Det går ju bra som du ser, inget som hänt eller så.
Det enda hon vill är att man stryker henne och pratar med henne.
Men det är inget du behöver göra på några dagar.

Cassandra ryggade först tillbaka när farao sa att hon skulle stryka Flisan eller prata med hästen. Sen hörde hon fortsättningen och slappnade av lite.
- Det låter bra att fortsätta gå runt hagen, sa Cassandra trots att hon inte alls ville ta fler varv runt hästhagen.

Atmeu såg på henne och sa.
- Vi behöver inte gå flera varv idag utan vi kan ta 1 varv idag och sedan kanske 2 och till slut kommer du att vara helt bekväm med att göra det och först då tar vi steg 2.

Cassandra nickade tacksamt. Det kändes skönt att veta att farao inte skulle pressa henne till att göra något som hon inte klarade av. Med tanke på hans position hade han bara kunnat säga "Du får stalltjänst imorgon. Bli av rädslan eller jobbet." och fullständigt struntat i henne. Därför svarade Cassandra honom:
- Tack. Det är verkligen snällt att du gör det här för mig, farao.