Jakten i norr(PJ) [privat Allyson, WeasleyHufflepuff & LunaLovegood123]

Jag ignorerade Wilma resten av resan. Jag tog ut boken Alice in Wonderland och började läsa. Jag hade aldrig blivit åksjuk eller illamående på det viset som Ally hade blivit. Jag tittade upp från boken då och då och blängde argt på Ally och struntade totalt i Wilma.
" Vi är framme nu," sa plötsligt Wilma och band fast båten. " ska ni med eller inte?" Jag och Ally hoppade av och så fort alla vi stod på marken så drev båten iväg.
" O nej!" skrek Ally, jag vände mig mot Wilma.
" Är du säker på att du band den ordentligt Wilma?" frågade jag, Wilma gav mig en arg blick.
" Ja, jag är säker," sa hon surt
" Hur ska vi ta oss tillbaka då?" frågade Ally
" Inte vet jag, Wilma har säkert ett förslag. Hon är ju ett geni," sa jag.
" Käft Emma!" skrek Ally " du beter dig värre än värst och det är dåligt, dåligare än dåligast."

''Jag kan få hit den sedan igen'' förklarade jag och ignorerade Emma.
''Jasså. Men hur då om jag får fråga?'' snäste hon.
''Du får se!'' sa jag och lade till ''Klar eller?'' mot Emma som såg galet arg ut.
''vad tror du förrädare'' spottade hon ur sig.
Om inte Ally hade varit så stark och snabb hade jag hoppat på Emma, men Ally höll kvar mig.
''SLUTA WILMA!'' skrek hen och jag kravlade mig ur hens grepp. Den här gången försökte jag inte hoppa på Emma.
''Ser du Al?'' började Emma ''Vi kan inte lita på henne!''
''varför tror du att jag skulle vilja vara en del av Kronos plan?!'' Skrek jag, och viftade med armarna. ''Tror du att jag gillar vad han har gjort eller?''
''Det verkar så! Du såg helt förälskad ut i hans närhet! Inte konstigt för ni är ju sååå lika!''

Nu började de här två gånger mig mig på nerverna.
"Cole och Wave om ni inte klarar av att.sammarbeta så lovar jag att jag kommer se till att ni två ska vara i samma rum ända tills ni blir sams." Hotade jag de.
De lyssnade inte på mig och fortsatte att bråka. Jag tog deras händer transferera mig till en städskrubb och kastade in de där och låste dörren.
"Släpp ut oss!" Skrek Emma och Wilma.
"Inte om ni blir sams!" Ropade jag.
De bankade på dörren men jag öppnade inte. Jag satte mig ner och kände mig lite hemsk för att jag gjorde det. De kommer tacka dig efter det här uppdraget, tänkte jag och tog en bit choklad.

Vi blängde på varandra, jag visste att både jag och Wilma betedde oss barnsligt och omoget.
" Jag tänker inte förlåta dig Wilma," sa jag och vände bort blicken.
" Det vet jag att du inte kommer, men lyssna Emma. Bara en sekund," sa hon och jag såg på henne.
"En..." sa jag och drog ut på sista bokstaven.
" Åh du fattar ju ingenting!" utbrast Wilma och blängde ilsket på mig. " Läs mina tankar då om du inte tror mig. De kommer berätta sanningen. Du kommer få veta varenda liten hemlighet och lite till. Är det verkligen vad du vill Emma?" hon såg desperat ut och sorgsen.
" Jag ska läsa dina tankar. Minnet kan inte ljuga men det kan ord," sa jag, det var ett citat min pappa hade sagt en gång.
Jag visste inte om jag kunde se folks minnen, men jag var tvungen att försöka.
Jag blundade och slappnade av och frågade " vad har du tänkt på?" Genast dök det upp bilder. Wilma när hon var barn.
" Men mamma!" skrek hon och smällde sig dörren när hon sprang efter sin mamma. Längre bak tänkte jag, jag såg hennes första minne.
" Ta henne," skrek hennes mamma
" Du vet att jag inte kan Caroline," sa Poseidon. Sen ändrades minnet igen.
" För hit Emma Cole," sa Kronos och Wilma nickade bryskt.
" Ja," Sen ett minne, det som skulle få allt att klarna.
" Nej, jag vägrar," skrek Wilma och såg på Kronos.
" Men du har ju redan gjort det värsta," sa Kronos. Jag kunde via Wilma tankar veta att det var sant. Sen slutade allt och jag var tillbaka i skrubben. Jag såg på Wilma och lät tårarna komma.
" Åh Will, förlåt att jag betett mig som en idiot," sa jag

Jag nickade svagt och tittade ner i marken.
"Vad var det du såg...?" Frågade jag och ögonen sved av tårar.
"Din mamma. Och pappa... de bråkade"
"Oh. Det" mumlade jag förskräckt. Det var ett av de svagaste minnena jag hade. Också mitt mest ogillande.
"Och Kronos bad dig. Om en sak,du vet. Men du...vägrade" sa hon sedan och nu stirrade jag upp i Emmas ansikte. Hennes ögon var våta och några enstaka tårar ram nedför hennes kind.
"Trodde du att jag skulle göra en sådan sak?" Frågade jag med en sårad röst. Emma såg motvillig ut men nickade kort.
"Just då kunde du ha gjort vad som helst för Kronos. Det syntes i dina ögon"
"Men det gjorde jag inte" viskade jag till svars. "Du, Emma... Jag ville inte att vi skulle bli så här. Jag har sårat dig och det kan jag inte förnek..."
"Ja det har du men jag har sagt dumma saker till dig med"
En lång tystnad genljöd och vi bara tittade på varandra.
"Vad hände med din mamma? När Poseidon lämnat henne menar jag" sa sedan Emma trevande.
En sekund tvekade jag, men sedan kom jag på att hon behövde veta. "Hon blev sig aldrig lik efter det igen. Tog inte hand om mig liksom. Hon var knappt hemma en period. Hon gjorde aldrig någonting hemskt så. Men grejen var den att hon inte brydde sig om mig och lät mig bara bo där hos henne." Sa jag.
"Jaha" sa Emma tydligen ovetande om vad hon skulle säga.
"Det förvånar mig att hon var så envis med att ta hand om oss när vi kom. Kanske hade hon ångrat sig... Jag menar mitt rum var likadant som när jag lämnade det för två år sedan..." bablade jag på.

Jag hörde att de slutade bråka. Jag öppnade dörren och där satt de och pratade med varandra.
"Ledsen om jag..." började jag.
"Du behöver inte säga förlåt, vi har blivit vänner igen." sade Emma.
"Och det var tack vare dig som vi har blivit vänner." fortsatte Will.
"Okeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej." sade jag och drog på e:et.
Jag hade en känsla på att de planerade något men håll tyst.
"Har ni några planer om herr idiotiska Blonis?" undrade jag efter ett tag.

Jag led med Wilma, nu förstod jag varför hon förråde oss. Om jag hade varit i hennes skor hade jag troligen gjort likadant.
" Nej, själv då?" sa jag
" Jag har en idé," sa Ally och sken upp som en galning. Wilma och jag suckade men log brett.
" Here we go again," sa Wilma och jag skrattade, Ally struntade i oss och fortsatte.
" Ni vet hundarmen?" Wilma och jag nickade " vad sägs om att måla dem illrosa med texten. Ally is our Queen!" Vi gapskratta och det tog lång tid innan vi kunde sluta.
" Du är ju knäpp Ally," sa jag mellan skrattattackerna.
" Instämmer," sa Wilma " måla några hundar rosa?"
" Du borde måla dem neongröna istället med texten Tillhör idiotiska Blonis, vänligen lämna tillbaka om du hittar dem. Annars är det stor risk att du orsakar tredje världskriget," sa jag och försökte låta så seriöst som möjligt.

Jag kunde inget annat än att gapskratta. Efter allt som hänt så var det skönt.
Samtidigt var jag lite orolig. Det här skulle inte bli enklare än vad vi trodde.
"Vet ni vad. Jag tror vi behöver en plan." Började jag "en Annan plan än att måla bulldoggar."
Vi började garva men sedan fick Ally ett allvarligt ansiktsuttryck.
"Will du har alldrig en plan. Är du sjuk?"
Emma flinade såsom jag aldrig sett henne göra förut.
"Nej det är jag inte" svarade jag muttrande.

"Men, vi kan få bullfoggarna att byta sida." Tillade Wilma.
"Hur?" Undrade jag och Emma.
"Ally, de är skelettbulldogar så de kommer lyda dig men de kommer vilja ha något, Emma du kan komma på något som får de vad de vill ha något vi kan göra. Jag kan se till så att bulldoggarna inte lurar oss." Sade Wilma.
Det var sällan Wilma hade en plan men det var en sjukt bra plan.
Jag log. "Wilma den för planen låter awesome!"
*Ja en suverän plan!" Instämmer Emma och Wilma lyste upp.

Wilmas plan var faktiskt riktigt bra, vänta vad sa hon?
" Ska jag komma på något de vill ha?" sa jag tonlöst och Ally och Wilma skrattade åt mig.
" Ja, det ska du Em," sa Wilma, jag funderade en stund. Sen kom jag på en händelse som Annabeth berättat om, som innehåller en röd gummi boll.
" Vi ger dem röda gummibollar med pommes," sa jag " döda gillar ju doften av mat, Nico frammande döda ett tag väl?" Ally blängde på mig med en blick som betydde Påminn mig inte
" Det kan funka, men var ska vi få röda gummi bollar?" frågade Ally, jag hade en ide, det var ingen bra ide men det var bättre än ingenting.
" Vad sägs som att vi möts här om en timme, så hinner jag fixa bollar och ni kan fixa pommes eller något annat," sa jag, de såg skepitiska ut.
" Är du säker?" frågade Wilma, jag nickade. Trots att jag inte allas var säker på min plan. Jag tog ut en liten klocka från min ficka och klickade på minutvisaren.
" Vad är det?" frågade Ally intresserat
" En grej min bror har uppfunnit, ses sen," sa jag och kände hur jag åkte in i klockan. " Ta mig till Simon Cole." jag kände hur jag slutade åka.
" Emma," sa en röst och jag reste mig upp, jag avskydde att åka med den klockan.
" Simon, jag behöver din hjälp nu," sa jag