Divergent roll [PRS WeasleyHufflepuff och Piggelino]

Jag hörde röster längre bort och skyndade dit i hopp om att hitta gruppen. Det första jag såg var en kniv som flög genom luften. Jag flämtade till innan jag tystade mig själv och försökte så tyst som möjligt smyga mig in i gruppen till Alex som jag fått syn på i utkanten. När jag kastade en blick på Four för att se så att han inte sätt mig var hans ögon redan fastnaglade vid mig och hans ansiktsuttryck ilsknade.

Jag följde hans ilskna blick och om fram till en flåsande Daniella, som stod blickstilla med vaksamma ögon på Four.
Han gick bestämt fram till väggen för att dra loss kniven. När han senare kastade den så att den ven bara någon centimeter från Daniellas huvud, så var det som om luften gick ur mig.
Four klampade fram till henne och stannade först när dem nästan stod näsa mot näsa.
Han väste något ohörbart och glodde in i hennes ögon för en sekund, och sedan vände bort blicken.

Hela världen stod stilla.Det ända jag kunde tänka på var kniven som ven genom luften mot mig. Hela min krop var inställd på att dö en smärtsamm död när kniven borrade sig in i väggen en centimeter bakom mig. Ingen luft passerade ner i mina lungor. Four kom fram till mig med eldig blick och väste något till mig. Jag hörde att han sa något, men inte vad. Jag hade fortfarande inte tagit ett enda andetag och marken började gunga oroväckande.

Chockat nästan sprang jag till Daniella. Bara struntade i Fours hånande blick i ryggen. Han kunde dra åt helvete.
''vad var det där om?'' mumlade jag men hon bara frånvarande på huvudet.

Jag drog ett djupt darrande andetag och kastade en blick på Four. Han mötte känslokallt min blick.
" Daniella?" viskade Alex framför mig.
Jag vände blicken mot henne och log blekt.

''Hur är det?'' undrade jag men behövde inte höra svaret. Well, jag hade inte mått prima om jag för en sekund trott att jag plötsligt skulle dö. Eller, plötsligt och plötsligt. Om någon kastar en kniv på en så är det inte så plötsligt. Om man inte visste det of course.
Leendet såg stelt ut men jag påpekar inget.

" Bra" Jag försökte mig på yttligare ett leende mot Alex smatidigt som vi anslöt oss till gruppen och Four efter en sträng tystnad fortsatte att berätta.

''Okej'' mumlade jag tvivlande och tittade på Four, bara för att få en liten förvarning om vad vi skulle göra.
Men ändå kunde jag inte koncentrera mig på vad han visade för tekniker, så jag riktade in mig på att bara lyssna.

Jag hade aldrig varit särskilt förtjust i knivar, och nu var jag det definitivt inte. Four fortsatte att kasta knivar in i väggen, visade hur man kunde vrida handen för att sikta bättre. Men det ända jag kunde fokusera på var den vassa eggen som nästan borrat sig in i mitt ansikte.

Väggarna som jag antog var av någon sorts av något dun-skinn-s material, putade ut i en grop då varje kniv klistrades fast vi den. Elva nötta knivskaft syntes, resten av själva kniven hade försvunnit in genom väggen.
Four fortsatte med att kasta, berättade hur man skulle hålla och hur man skulle sikta. Samt hur man skulle kasta iväg den.