Life - Lupple & Medi PRS

"Jag trodde jag skulle till kontoret. Men låt oss sitta här." Hon drog upp fötterna och såg ner.
"Det känns så konstigt."

Han la en filt omkring henne och sedan sin arm. " Ja jag förstår." Sa han ömt.

Hon lade handen mot sina ärr och såg sedan på honom.
"Jag valde väl rätt make?" Frågade hon.

Han såg på henne och smekte henne lätt över axeln. " Enligt mig så självklart. " Viskade han. " Vad oroar dig?" Viskade han.

"Att jag kommer varaa en dålig mamma till en alfas barn." Sa hon och suckade.
"Förlåt."

Han såg på henne. " Det kommer du aldrig vara Olivia." Viskade han ärligt.

"Hur vet du det? Jag kanske har ihjäl dem? Jag kanske ger dem fel mat och de kanske skriker på mig tillss jag gör dumma saker?"

Han såg på henne med en öm blick. " Älskade. Du kommer inte vara själv med barnen. Jag kommer vara här och hjälpa dig. Och behöver vi en natts vila så har vi en hel flock som kommer hjälpa till att ta hand om dem." Viskade han.

"Och när jag behöver en dag själv? Är jag inte självisk då?" Frågade hon oroat.

Han log mjukt. " Nej självklart inte. Barnen behöver föräldrar som mår bra. Vi måste ta hand om oss själva för att kunna ta hand om dom." Log han varmt.