Life - Lupple & Medi PRS

"Ringa?" Frågade hon och snyftade.
"Ska jag ringa dem?"

Han nickade. " Ja du har väl nummret?" Sa han lugnt. Torkade hennes tårar. " Om någon kan göra något så är det Ori. " Viskade han. " Men månen är jävlig." Viskade han. " Kan vara hennes öde. " Sa han sorgset.

Hon torkade bort sina tårar och pressade fram ett leende.
"Kan försöka." Sa hon och såg över axeln.

Han nickade sakta. " Men Olivia. Om inget kan göras så kommer vi behöva stötta henne. Mycket. " Viskade han.

Hon nickade och kramade om honom.
"Vi som gjorde hennes rum så fint. I hennes stil med." Viskade hon.

Han nickade. " Älskade. Hon kommer fortfarande vilja ha det rummet. Hon kommer fortfarande vara fyra år. Men hon kommer inte förstå någonting av vad som händer. " Sa han stilla. " Inte de närmaste åren. "Sa han ärligt.

Hon såg på honom och nickade.
"Det låter hemskt dock." Sa hon och torkade bort tårarna igen.

Han nickade sakta. " Det är nog inte så trevligt. Det är förvirrande. " Viskade han.

Hon nickade och tog hans hand.
"Vill du vara med mig? Tills jag kan vara själv?" Sa hon

Han nickade. " Självklart älskade. " Viskade han och ledde henne till soffan så de båda kunde sitta ner.