Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg nu sorgset på honom.
#Du måste skoja? Hon är inte liten så länge?"

Han nickade sakta. " Eftersom hennes varg manifesterar så kommer hennes kropp tvingas att bli vuxen. " Viskade han. " Det är liksom faran. Hon kommer klara av att växa, fysiskt. Men hon kommer ju i huvudet fortfarande vara ung." Sa han sorgset.

"Men det låter ju hemskt! Kan vi inte göra något?" Frågade hon och nu grät hon.

Han såg på henne med en sorgsen blick. " Nej jag kan inte dra ut vargen ur henne. " Viskade han ärligt. La armarna omkring henne.

"Det är inte det jag vill! Jag vill inte att hon ska plågas" Snyftade hon och smekte hans arm.
"Är jag hemsk?"

Han höll henne tätt intill sig. " Nej älskade. Du är inte hemsk. Jag förstår. Jag skulle vilja ha henne barn lika länge som vanligt. " Viskade han ärligt. " Men detta kan jag inte ordna. " Viskade han ärligt.

"Går det inte att ordna? Inte ens med magi?" Frågade hon tyst.
"Förlåt min älskade."

Han såg på henne. " Ingen magi jag kan. Kanske Aldriz?" Sa han tvekande. " Eller änglarna? Men det kan jag inte lova." Viskade han ärligt.

Hon snörvlade och såg på honom. Borrade in sitt ansikte i hans tröja.
"Kanske.."

Hon smekte hennes kinder och rygg. " Ring som väktare och fråga. " Föreslog han ömt.