Sjunde året på Hogwarts

"Hej Cara, sa jag.

- hej Sally. Jag log lätt mot henne
- Det här är Ginny och Neville. Det här är Sally Hermiones lillasyster. Sa jag och log
- Tycker ni inte Snape ser lite väl nöjd ut? Frågade Neville och jag såg på min gudfar, han såg väll ut som vanligt tyckte jag, fast de andra tycker alltid Snape ser ut som han har nått elakt på gång.
- jo det tycker jag. Sa Ginny. De få första årselever som började sorterades snabbt vi fick fem nya i Gryffindor.
- Välkomna till ett nytt år på Hogwarts. Som ni vet är jag er nya rektor. Vi har även ett annat nytt tillskott syskonen Carrow. Jag såg på Snape och ryste när jag såg på syskonen, om man tycker att Bella är hel tokig och läskig har man inte träffat syskonen. Snape gick igenom de vanliga reglerna och sen kom maten fram.
- jag vet inte om jag gillar de där syskonen Carrow. Sa Ginny och jag såg på henne över bordet
- de ska tydligen vara hel galna. Svarade jag och hoppades att mina vänner skulle vara försiktiga. Jag mötte Dracos blick och han förstod hur ett år med Carrows skulle bli.
- vi får göra det bästa av året, och kämpa på. Det är vad Harry gör. Sa Neville och jag såg en ny glöd i hans ansikte och log. Fast inombords önskade jag att jag kunde gå och läggs mig och vakna efter kriget.

James satt vig Gryffindor bordet och studerade sorteringen. Det var inte många som kom in i Gryffindor detta året, bara några 20 stycken eller något liknande.
Sedan, efter en ljuvlig middag, gick Gryffindor eleverna upp mot sovsalarna.

- ska vi gå och lägga oss? Jag ryckte till när Ginny pratade med mig men log och nickade. Jag såg på Severus som log ett flycktigt leende och nickade god natt. Jag kollade efter Draco men såg honom inte, jag suckade lite jag hade velat säga god natt till honom. Vi gick upp för alla trappor och fram till porträttet
- DA. Sa Ginny och jag log, jag antog att det var McGonagalls sätt att påminna oss om att allt inte är över än och jag log lite åt hennes tänke. Vi kom in och såg på de elever som fanns där. Det fanns en glädje och värme trotts att det var svåra tider.
- jag ska sova nu så god natt. Sa jag till Ginny och Sally och gav dem varsin kram och gick upp till min sov sal. Jag såg på min säng som stod närmast fönstret sen såg jag på Mionis tomma säng. Det kommer bli så tomt utan henne. Jag såg att Merlin satt på sängen med ett brev. Jag log när jag såg att de var från Snape.
Jag har pratat med syskonen Carrow, de ska låtsas att de inte vet vem du är. Och de ska heller inte göra något för att straffa dig. Om du ändå får problem så säg till, du vet vart jag finns. Var försiktig så syns vi. Din gudfar
Jag log, hoppas bara jag kan hjälpa mina kompisar. Jag släppte ut Merlin och kröp sen ner under täcket och somnade.

I sällskapsrummet mötte James Neville, som just höll på att hänga upp ett antagningsformulär till D.A. på Gryffindors anslagstavla. James frågade om vem som helst kunde skriva upp sig, han log mot mig och svarade att alla som ville fick gå med. James trollade fram en fjäderpenna och skrev ner sitt fulla namn; James Carnalos Vamp.
I sina stillsamma drömmar svävade han iväg, han befann sig i trolldomsministeriet, han letade efter något. Han uppfattade ordet medaljong och letade igenom ett äckligt rosa kontor. James vaknade med ett ryck då en uggla satt och bet på hans tår. Den hade antagligen ett paket till honom. James tog paketet och slet upp pappret, i den lilla lådan låg en galleon. Han undrade vem som möjligtvis kunde skicka en enda galleon till honom. Men plötsligt lyste en glödande röd text upp:
"D.A. möte, Vid-Behov-Rummet, kl. 10.00"

(James, du vet om att jag fick medaljongen tidigare av Voldemort?)

(jag har tänkt på en annan sak. hur ska vi göra med Snape. ska han vara god lr ska vi bestämma själva?)

jag vaknade av att någon skakade.
- Cara är du vaken? jag såg på Ginny som stod bredvid min säng.
- Nu är jag. sa jag lite sömnigt.
- Neville har återskapat D.A och han undrar om du vill vara med? Jag såg på min vän. jag visste vad D.A var, Harry, Ron och Hermione hade skapat det för två årsedan och de hade hoppats att jag skulle gå med, men jag hade inte gjort det. jag hade bara sagt att jag inte kunde. Hermione hade förstått. Harry och Ron trodde först att jag stod på Umbridges sida men jag hade bara sagt att det fanns en annan anledning. och de hade förstått. de visste att det var något jag inte berättade för dem och accepterade det.
- Jag vet inte Ginny. Vad ska ni göra? jag såg på henne.
- Allt vi kan för att hjälpa Harry och stoppa Snape. sa Ginny och log lätt.
- Jag kan vara med på ett möte sen får jag se. jag lovar inget.sa jag och kände att jag kunde lika väl kolla vad det är för något.
- Ja. kom då. sa hon och skrattade lätt. jag gick upp och tog på mig en svart klänning med uringing och vid kjol. sen gick vi mot vid-behöv-rummet.

(aha, men det är bara en dröm ändå som referenserar till boken )
James klädde med ett vift med sin trollstav på sig några svarta kläder och gick ner mot Vid-Behov-Rummet. När han väl var vid väggen gick han förbi den tre gånger och tänkte:
"Jag behöver D.A.s mötesrum." och efter den tredje gången visade sig dörren framför honom. Han gick in och möttes av en folkmassa som stod och tittade mot Neville. James tänkte att han behövde en stol, och hittade en framför sig.

(ok )

Ginny ledde mig till vid-behov-rummet och kallade fram det. jag såg på alla som satt där inne. det var mer än hälften av skolan och jag log lite. Jag förstår dem jag hade också försökt. jag lutade mig mot en vägg och Ginny gick fram till Neville som stod och pratade längst fram.
- Tack för att ni kom allihop. ni kanske undrar varför jag har kallat hit er? de flesta nickade.
- För några årsedan skapade mina vänenr D.A för att kämpa mot Umbridge, nu har vi något mycket starkare och större att kämpa mot. sa Neville och de flesta skruvade på sig.
- Harry är där ute och kämpar mot den makten. och jag tycker vi ska hjälpa honom. vi kan inte göra mycket men vi kan skydda skolan! sa Ginny och log, de flesta nickade.
- Och om han kommer tillbaka finns vi här för att hjälpa honom. sa Neville och nu nickade alla.
- SÅ jag tycker vi sätter i gång. sa Neville.
- Cara vill du hjälpa mig? Jag såg på Neville som väntade på mig.
- Jag är inte så bra på dueller. ljög jag, men Neville log i stället.
- Du var utmärt på ministeriet och om du klarar dödsätare klarar du nog av mig. han log och jag gav med mig. jag gick fram till honom och ställde mig i posetion bugade och parerade sedan Nevilles besvärgelse. han kastade den ickeverbalt, Neville har lärt sig mycket och man gör fel i att underskatta honom. jag slängde iväg en förtrollning, Neville parerade den. jag vet inte hur länge vi stod där men jag kände att jag blev anfådd. tillslut kastade jag snabbt iväg
- Lamslå. Neville var inte berädd på det och snart låg han stilla på golvet. jag andades tung och såg på honom mumlade en förtrollning och Neville blev snart sig själv.
- Tack Cara. han andades lika tung som jag. de andra eleverna bara stirrade på oss förvånat.
- Ni kommer ockås lärare er det här. sa Ginny och log. hon visste vad vi kunde och lgo mot oss. hon delade in de andra i par och gav dem instruktioner. jag satte mig mot väggen och kände att jag blödde lite på kinden.
- Ledsen över det. sa Nevill och jag ryckte på axlarna och torkade bort blodet.
- Ingen fara. det är sånt som händer i dueller. sa jag och log. Neville gick i väg för att instrurera de andra och jag satte mig för att hämta andan.

James ställde sig framför sin partner och drog sin hemgjorda stav, den såg väldigt sliten och oslipad ut, han såg direkt att hans motståndare underskattade dess kraft. James log självsäkert och viftade graciöst med sin stav efter bugningen och skickade iväg en pricksäker ickeverbal lamslå som träffade honom i magen, precis på den punkten där James hade siktat. Eftersom han inte hade några nära vänner som han hängde med hade han extremt mycket tid över att öva på dueller och andra trollformler. Han hade spenderat mycket tid i Vid-Behov-Rummet under sitt fjärde år.
Efter en anti-besvärjelse ställde sig motståndaren upp och ropade:
- Petrifikus Totalus. med ännu en graciös sväng med sin slitna stav parerade han trollformlen med en ickeverbal protego. Sedan fortsatte dem så tills James motståpndare tröttnade och en ny tog hans plats.

Jag satt och såg på de andra när de duellerade. vissa var riktigt duktiga. jag såg på Ginny
- Jag är trött så jag går och lägger mig. hon nickade och jag gick ut ur korridoren, rättade till håret och började gå mot uppehålls rummet. plötsligt kände jag hur någon tog tag i min hand. jag vände mig om och såg att jag stod öga mot öga med Alecto Carrow. jag försökte att se bestämd ut.
- Släpp mig. befallde jag. Alecto såg inte vem det var i mörkret och hon hade aldrig pratat med mig. hon tog upp handen bakom ryggen på mig så jag fick ont.
- Små barn ska inte vara ute och smyga i mörkret, har dina föräldrar inte lärt dig det? skrattade hon, och jag tänkte att pappa snarare lärt mig tvärt om, jag var på väg att svara när någon sa.
- Carrow släpp henne. jag vände mig om och såg på McGonagall. jag tackade tyst. de flesta dödsätare klarar jag av men inte syskonen Carrow jag tillbringar hellre tid med Grårygg.
- Minivera så trevligt. sa hon spydigt men hon släpte inte.
- Alecto, släpp henne genast. vi bryter inte armarna av våra elver. sa min föreståndare strängt.
- Det vore en kul bestraffning. hon skrattade elakt tryckte armen högre upp och jag skrek till. Minivera drog staven och äntligen släppte Alecto men bara för att dra staven och rikta den mot McGonagall. jag visste att det skulle bli en oförlåtlig förbannelse som kom från Alecto så jag ställde mig framför min föreståndare, och snart låg jag på golvet i smärta och skrek. Alecto såg på mig och upptäckte vem jag var.
- Förlåt det var itne meningen. sa hon skräckslaget och släppte förbannelsen. jag kunde bara hämta andan och försöka se klart, Alecto gick fort därifrån innan jag han hämta mig helt. McGonagall satte sig bredvid mig och såg oroligt på mig.
- Miss Riddle är du ok? jag nickade.
- DEt var inte första gången jag utsätts för crusiatosförbannelsen. sa jag och satte mig försiktigt upp. min föreståndare såg oroat på mig och jag log lätt.
- Pappa är galen som har skickat dem till skolan. sa jag. Dumbledore hade berättat för lärarna vem jag var under första året och McGonagall nickade.
- Han blir bara värre var dag som går. och jag nickade, jag kunde inte förneka det.
- Men jag måste tacka dig för att du ställde dig i mellan. sa hon tyst och jag ställde mig upp.
- Det hade varit värre i fall det var du. jag visste att hon skulle sluta när hon insåg vem jag var och nu kommer pappa straffa henne och det är alltid kul. sa jag och log, jag såg ett flycktigt leende på min föreståndares läppar. hon följde mig till uppehållsrummet och återgick sedan till att patrulera. jag satte mig försiktigt ner i sängen för att det inte skulle göra allt för ont. det spelar ingen roll hur många gånger jag utsätts för förbannelsen den gör alltid lika ont.
- vad är fel? jag hörde pappas röst i huvudet och la mig försiktigt ner.
- Carrows. var allt jag kunde svara.
- Vad är det med dem? han lät nästan nyfiken
- Alecto kastade precis crusiatus förbannelsen över mig och bröt nästan min arm innan det. svarade jag och blev rädd när jag kände pappas vrede.
- Varför? sa han argt, först trode jag han var arg på mig men jag förstod att ilskan inte var menad för mig.
- Jag var ute i korridoren och hon tog tag i mig. hon visste inte att det var jag, men jag bad henne släppa mig. Sen kom Mcgonagall och försökte stoppa henne, Alecto släppte men drog staven och tänkte slänga Crusio på McGonagall så jag gick i mellan och tog imot den. Alecto slutade när hon insåg att det var jag. sa jag och väntade på pappas reaktion.
- Varför gick du i mellan? frågade han och jag suckade.
- Även om du inte gillar henne tycker jag om henne. och jag vill inte att hon ska dö för att skyddat mig. ska någon dö så är det för att jag valt det. svarade jag
- DU är bra konstig ibland. skrattade han lätt.
- Jag är din dotter. svarade jag med skratt.
- Jag ska ta hand om saken. men sov nu så känns det lite bättre i morgon. annars har Snape en dryck som kommer hjälpa dig. God natt. sa pappa
- God natt. svarade jag och bröt kontakten
jag kröp för andra gången ner under täckte och somnade.