rollspelare & wolfy prs

"Det är fritt fram för dig att dra dig ur förlovningen, du är inte den enda prinsessan i världen. Tvärtom skulle en allians med England vara större och bättre." Drottningen log igen och lämnade rummet då hon ansåg diskussionen vara avslutad. "Vi ska inte ta några förhastade beslut här," tyckte kungen innan han tyst muttrade att han behövde påfyllning i sitt glas innan han också lämnade rummet. Nico såg efter sina föräldrar som lämnat rummet innan han ens hunnit säga något - hade ärligt inte trott att det skulle sluta på det viset.

Estelle spände sina käkar och såg efter henne innan hon irriterat slöt ögonen en stund innan hon vände sig mot Nico. Hon tvingade fram ett leende, hade trott att han iallafall skulle flika in då han mycket väl visste att hans mors beslut berodde på att tyckte illa om henne.
"Dåså, hälsa din mor att hon kan skicka efter Englands prinsessa." sade hon lugnt innan hon gick ut. Hon klistrade på ett leende när hon väl var i balsalen igen, behövde hitta damerna och ta sig ut från Frankrike så snabbt som möjligt. De fick stanna om de ville men hon tänkte inte stanna längre än nödvändigt.

Fundersamt såg han efter Estelle då hon gick därifrån men följde inte efter. Han skulle utan tvivlan kunna prata med sin mor och få henne på andra tankar, han hade ändå stor makt för att "bara" vara en prins men han visste inte om det skulle vara värt det för han visste helt ärligt inte vad Estelle kände om att vara där. Hon hade inte velat gifta sig med honom, han hade inte velat gifta sig med henne och det borde ju vara en lättnad för dem båda att giftermålet nu antagligen inte skulle hända?

Estelle lyckades hitta Anne och fick nöja sig med det. Hon räckte över brevet, det hon inte hade velat visa för drottningen var att hennes mor redan fixat ett fartyg ifall att kungaparet inte skulle gå med på hennes hemkomst. Hon började stressat trycka ner massa plagg i en koffert som hon skulle behöva, innehöll främst guldmynt och smycken samt några klänningar.

Nico bestämde sig ändå för att gå och prata med sin mor, om inte för någon annan skull så för att få henne att förstå att hennes beteende inte hade varit acceptabelt. Som drottning borde hon veta bättre. Då hon verkat ha gått upp i rök letade han upp sin far istället. Det var ju han som hade makten och sista ordet, inte hans fru. Personligen tänkte inte kungen gå till prinsessans rum utan skickade istället en betjänt för att skicka bud om att ett fartyg förbereddes för hennes hemfärd och att hon fick stanna hos sin sjuke far så länge som det var nödvändigt.

Estelle tittade upp när en betjänt kom in i rummet. Hon andades lättat ut och log svagt, bad flickan hälsa tack. Hon sjönk ner på golvet och drog handen över ansiktet, det var skönare att åka med deras tillstånd än bakom ryggen. Hon skrev ett brev till sin mor att hon skulle komma med ett franskt skepp innan hon letade upp det skotten som gett henne det första brevet, han skulle återvända med det skeppet. Hon gav honom brevet och önskade honom lycka till.

Det här var ju ett litet plus i protokollet för kungen. Nico hade kanske fattat ett litet tycke för Estelle trots att det inte var något han planerade att erkänna för någon, än mindre sig själv, och behövde han gifta sig med någon då han bara var sexton så fick det lov att vara med henne.

Estelle återvände inte till balsalen, även fast hon egentligen borde utan gick istället ut till trädgården. Hon satte sig ute en stund och njöt mest av månskenet och tystnaden. Hon suckade lågt och försökte lägga upp en plan hur hon skulle prata med Nico och säga tack, förstod ju att det inte var kungen själv som tänkt ut det.

Det var nästan omöjligt för Nico att komma från balsalen. Hela tiden förväntades han prata med någon. Och det var väldigt långtråkiga konversationer han blev tvungen att ta del av. Tillslut lyckades han ändå smita därifrån, frågade en av drottningens damer om hon hade någon aning om var hon befann sig någonstans men fick bara ett 'nej' till svar. Konstigt. För att inte tala om irriterande.

Estelle reste sig upp efter en stund och gick in igen, kunde lika gärna få det överstökat och säga tack innan hon gick för att lägga sig. Hon gick mot balsalen och såg sig omkring efter Nico, hade inte lust att prata med fler främlingar utan ville bara hitta honom, tacka honom och be om ursäkt för sitt beteende. Hon fick syn på honom en liten bit fram och gick snabbt till honom.
"Hej..." sade hon försiktigt och la sin hand på hans axel då han stod med ryggen mot henne.