Game of Thrones (Emma07 & TildeW)

Gisela rynkade pannan. Hur kunde någon leva så egentligen? Det lät så förfärligt.
"Det låter inte särskilt praktiskt" sade hon med en gnutta ogillad i rösten.
Själv hatade hon vintern nere i Flodlandet. Som kallast blev det i Seagard, men det var ju ändå vid kusten och ett väldigt öppet landskap.

Jeremiah såg på henne och ryckte lite på axlarna.
"Man vänjer sig, det skulle inte kännas som riktig vinter om det inte var ordentligt kallt. Men man hittar metoder iallafall för att klara sig", sade han. Man lade alltid upp förråd under hela sommaren med allt möjligt, men främst mat. Han trivdes med deras vintrar, men det var väl kanske mest för att han var uppvuxen med det.

Gisela nickade sakta. Hon var inte helt övertygad om att norden var så bra som Jeremiah fick det att låta som. Nej, hon ska nog hålla sig i Flodlandet där hon kände sig tryggast. Det var ju det som trots allt var viktigast för en kvinna. Dessutom hade hon ett kungarike att styra, eller hon antog i alla fall att Daenerys skulle vilja att Seagard blir ett aktuellt kungarike igen så hon han använde deras hamn.

Jeremiah log snabbt lite tillbaks. Han gissade att någon som flyttat till Norden nog inte skulle tycka det var lika bra, och hans syster höll nog inte med honom. Men han var född där och visste att han aldrig skulle trivas bättre nån annanstans, det var väl antagligen mest bara fosterlandskärlek till det land han för uppväxt i.

Gisela kände Arlyns ögon gräva sig in i henne. Det indikerade på att han hade slut på saker att säga och uppmanade henne om att fortsätta konversationen tills han kommit på någon fiffig comeback. Tyvärr hade Gisela inget spännande att säga heller, och det första som kom till tanke var ett av de mest cliché frågorna någonting.
”Så, förutom era plikter. Vad brukar ni göra?”, sade hon.

Jeremiah såg på henne och fick fundera lite på frågan innan han svarade.
"Tja, tränar och sånt mest kanske. Och ni?", frågade han nyfiket. Ärligt talat så var det väl mest plikter som han sysslade med, men utöver det så var det alltid trevligt att träna eller rida en tur eller nåt sånt.

Gisela rykte på axlarna som svar. Hon gjorde inte mycket, mest satt hon ute vid sjön där det var lugnast, men det kunde hon inte säga, det verkade alldeles för ointressant. Annars var hon väl instängd i sin kammare, och vad som hände där var ju privat.
Arlyn verkade tycka om frågan och pratade glatt på om dueller och hur han tränade de små yngre pojkarna som ville bli riddare.

Jeremiah såg på de båda och lyssnade nu på Arlyn när han pratade. Han kände igen sig lite i det han pratade om, då han själv ett tag hade fått prova att hjälpa till att träna de yngre pojkarna. Det var ganska intressant att kunna se deras utveckling och roligt att faktiskt kunna lära dem någonting som de också tyckte var roligt.

”Sen så finns det ju dem som inte alls borde hålla i ett svärd”, avslutade Arlyn sin mening.
Gisela kunde inte säga att han var den trevligaste läraren en ung pojke kunde ha, men han hade en del rätt i vad han sade. Många var alldeles för sent i utvecklingen och hade inte den mognaden som behövdes för att kunna lära sig att slåss riktigt än.

Jeremiah nickade lite.
"Ja, vissa. Men samtidigt så måste dem få prova också innan man vet", svarade han vänligt, höll helt med honom samtidigt som han visste att vissa som verkligen varit hemska i början faktiskt blivit riktigt duktiga när de väl blivit ordentligt tränade.