Privat VA (rollspelare och Uniconrnhorn)

Grace nickade lite och satte sig på en stol. Hon tittade på Lauras reaktion till Calvins tatureringar, och hon undrade svagt om Laura själv hade några, innan hon hade valt att lämna deras samhälle för människorna. Grace tittade ner i bordet och studerade linjerna i träet, hon ville inte störa när de pratade om privata samtalsämnen. Hon försökte att inte lyssna, hon ville inte störa dem. Hon tyckte dock att relationen mellan Calvin och hans mamma verkade fantastiskt, det var synd att de inte träffades så ofta som hon hade fått för sig att de inte gjorde.

Calvin log nöjt då han fick sin mamma att skratta, älskade när hon skrattade. Det kändes som att alla hennes bekymmer försvann då.
"Måste du leva där? Kan du inte flytta hem?" mumlade hon tyst och smekte hans kind. "Jag trodde jag skulle förlora dig." sade hon tyst och pussade hans panna några gånger. Calvin log svagt och höll bara om sin mamma, han ville inte svara på det hon sa då han inte hade något bra att säga.

Grace svalde och reste sig tyst upp och gick ut från köket. Hon kände sig definitivt som tredje hjulet i den här situationen. Hon gick runt lite i lägenheten och kom fram till ett rum som hon såg var Calvins. Hon gick in och tittade runt lite, mest för att ha något att göra.

Calvin suckade lågt när Grace gick men kom på att han hade näsduken i fickan då. Han reste sig upp från stolen och tog upp näsduken.
"Här, jag behöver veta vems det är. Vi hittade den i slottet, säg inget till Jane och David." sade han och pussade sin mammas huvud innan han letade upp Grace.

Grace tittade ut genom fönstret på allt liv som var där utanför, trots mörkrets inbrott. Hon vände sig om när hon hörde något bakom henne. Calvin.
"Förlåt, jag gick bara in i första bästa rum, jag ville inte störa er" sa hon och log svagt.

Han skakade lite på huvudet och log snett, för honom spelade det ingen roll då han inte hade något att dölja.
"Det är lugnt. Hittar du något intressant?" frågade han och granskade henne.

Grace log lite.
"Nej, är mest bara fascinerad av människorna" sa hon och pekade mot fönstret.
"Visade du din mamma näsduken?" frågade hon, lite tystare.

Calvin funderade en stund innan han skakade på huvudet. Han ville gärna veta själv först innan han berättade för Grace.
"Hon är för stressad just nu. Jag visar den senare." sade han och smekte henne över axlarna.

Grace nickade.
"Det förstår jag" sa hon och satte sig på Calvins säng.
"Jag tror dock att den är viktig. Sarah pekade på den för en liten stund sedan" sa hon och tittade ner i marken. Hon bet sig i läppen. Varför kunde hon inte prata med sin syster? Det hade gjort allt så himla mycket lättare.

Han nickade lite och satte sig bredvid henne. Han smekte hennes kind och slöt ögonen i en liten stund.
"Det är säkert inget viktigt." log han och gäspade stort.