[PRS] Yehet & Allie Mazur

"Men jag var ju upptagen..." muttrar Daniel och gömmer sitt ansikte i armvecket och gäspar, innan han kollar upp på Noah igen. "inspiration för att leta upp information om dikter? Det skulle jag aldrig ha." skämtar han och tar ännu en bit av den mindres mat. "Varför då? Jag gillar inte pannkakor, men det är det min bror fixat i ordning. Vill du att jag ska svälta hela dagen?"

"Du är en sån bebis." skrattar Noah och skyndar att ta en bit av sin mat, med risk att den inte finns kvar så länge till om den andre fortsätter äta den. "Kan du inte laga din egen mat då, eller är du för upptagen för det också?" retar han sin vän med ett busigt leende på läpparna.

"Jag är ingen bebis," protesterar Daniel och blänger på Noah. Han njuter dock ut av maten han antar att Noahs lillasyster fixat i ordning, inga pannkakor där inte. "Vill du att jag ska laga mat till mig själv? Antingen skulle jag få lägenheten att falla till marken, eller så skulle jag på ett eller ett annat sätt döda mig själv, jag lovar." skämtar han.

"Du kan ju laga mat." protesterar den blonde. "Problemet är att du är alldeles för lat för att anstränga dig lite." Men han kan inte låta bli att le medan han säger det.

"Kan jag laga mat?" upprepar Daniel och kisar mot Noah. "Vart, om jag får fråga, har du fått det ifrån?" han lutar kinden mot sin handflata med sin blick fäst på barndomsvännen. "Har du ätit något jag gjort i ordning?" han vet dock mycket väl att den mindre haft oturen att göra det.