Jakten i norr(PJ) [privat Allyson, WeasleyHufflepuff & LunaLovegood123]

När jag äter choklad så börjar jag tänka på många bra planer.
"Ni vet de där Begntarna, de kan vara till hjälp." Sade jag med ett mystiskt leende.
"Hur?" Frågade Emma och Will i kör.
"Will, visst är Bengtarna gjord av skelett?" Frågade jag.
"Ja men... Ååå jag fattar." Sade Will och flinade.
"Då kan jag befalla de som skelett krigare fast de är skelettbulldogar." Sade jag och hade ett galet leende.
"Okeeeej borde vi springa eller vattna?" Frågade Emma.
"Vattna!" Sade Will och flinade brett.
Efter en sekund var jag blöt men vi skrattade alla tre år det.

Folk stirrade lite konstigt på oss, jag trodde det berodde på att Ally var dyngsur, men det kan ha varit något annat.
"Såg du?" började folk viska " Vattnet, kom från ingenstans och hon blev dyngsur." Vi utbytte förskräckta miner, de hade sett vattnet.
" Vem av oss ska manipulera diset?" frågade jag
" Jag är inte så vidare duktig på diset," sa Wilma
" Jag kan göra det," sa Ally och ställde sig längst fram i bussen. " Ni har inte sett något konstigt eller annorlunda. Ni har bara sett tre tonåringar som skrattar," sa Ally och folks blickar blev drömmande, men hon hade lyckats.
"Det var nära, men de har glömt allt nu," sa Ally och vi suckade lättnat. Jag hade aldrig varit bra på att manipulera diset, inte för att jag inte hade försökt. Tro mig, jag hade försökt många gånger.
" Nästa station Alaska Central," sa en röst ur högtalarna. Vi utbytte blickar, det var dags att gå av snart.

Solen välkomnade oss när vi klev av bussen.
Ett litet kafé stod vid vägen. Det var inte särskilt stort men det påminde mig om ett Percy och Annabeth hade tagit mig till.
''Vad gör vi nu?'' frågade jag förvirrat. Typiskt mig att vara den förvirrade i våran 'trio'.
Emma suckade uppgivet ''vi ska finna Kronos''
''Och sedan mosa tönten'' morrade Ally.
''Right...'' mumlade jag generat.
Bussens brummande motor sattes igång och bussen åkte iväg längst landsvägen.
''Kan jag få marsmellowsarna, Emma'' frågade jag och tog emot den utsträckta påsen. Med ett leende på läpparna började jag äta några.
Ally gav ifrån sig ett äcklat ljud ''Usch Wilma. Hur kan du äta dem där?''
Jag skakade på huvudet och struntade i att svara.
''Vi går ditåt'' sa Emma och pekade mot norr.

Jag rynkade på näsan över hur man kan äta marshmallows när Choklad finns nära en. Jag tog en choklad bit och åt den. Man kunde aldrig bli trött på choklad.
"Kommer ni inte ihåg att i profetian så sade de Tre halvgudar ska segla norr Segla norr, vi ska segla norr. Då borde vi ta en båt." Kom Will ihåg.
"Ja, Ally, det är sant vi borde segla norr. Det går inte åka Bill tåg och buss bara flygplan och nåt så vi borde segla." Sade jag.
"Då måste vi få tag på en båt." Sade Emma.
Vi började leta efter båtar längst kusten.
"DÄR!" Ropade jag när jag såg en båt.

Jag såg med avsmak på båten, det var en liten åka. Det var en skylt som gav mig kalla kårar.
" Miss Wilma Wave och hennes vänner," läste jag. Jag och Ally såg frågande på Wilma.
" Är du säker på att du läste rätt Em?" frågade Wilma och jag gav henne en arg blick.
" Ja, jag läste rätt och du har inte kommit så långt på vänstadiet ännu. Så du får inte kalla mig Em," sa jag till Wilma som bleknade lite. Jag visste att jag varit för hård men hon hade ingen rätt att kalla mig Em. Varför kunde jag inte bara glömma bort hennes svek såsom Ally verkade ha gjort?
" Okej calm down, ska vi gå till båten?" frågade Ally med höjd röst.
" Fine," sa jag och marscherade bort till båten och hoppade i den. " Kom då!"

Jag tittade ledset på Emma men hoppade ändå i båten.
Ally tvekade lite och såg blekare ut än vanligt.
"Ally, det är ingen fara. Inget kommer gå fel, ok?" Sa jag och försökte låta så säker på saken som möjligt.
Hen svalde och nickade stelt. Sedan gick hen varsammt ner i våran risiga båt.
Den var inte längre än tre meter lång men det var en fungerande segelbåt.
"Emma om du släpper loss..."
"Ja jag vet" snäste hon.
"Och Al" frågade jag trevande och såg på Ally. Hen hade nu ett illamående uttryck, och jag tvekade.
"Det är ok Will. Jag kan... göra nåt" sa hon och stälde sig upp.

Jag gick fram och släppte loss seglet. (Var det så du menade Will?) Jag gick tillbaka och satte mig ner. Emma hade blivit argare på Wilma nu, jag som trodde det skulle bli bättre. Jag kände att jag var nära på att spy så jag satte mig längst ut i kanten. I bussen hade de bettet sig som vänner men nu behandlar Emma Wilma som sin fiende. Jag kände att jag skulle spy så jag böjde på mig huvud nära vattnet och jag började spy.
"Du kanske inte skulle ätit chokladen." sade Emma.
"Det var inte chokladen..." sade jatg innan jag började spy igen.

" Jo det var chokladen," sa jag och såg strängt på Ally som såg illamående ut. Hon fick skylla sig själv som åt så mycket av chokladen. Jag såg iakttagande på Wilma, jag undrade hur mycket hon egentligen visste om Kronos. Jag visste att jag var tvungen att vara ännu mer misstänksam mot henne.
" Är vi framme snart?" frågade jag Wilma
" Nej," sa hon kort och buttert. Varför var jag tvungen att vara så misstänksam? Jag satte mig ner och såg ut över havet, det var mitt i sommaren men iskallt. Jag öppnade min väska som jag fått av Leo Valdez, den hade plats för varsomhelst. Jag tog ut en vinterjacka, en mössa och ett par vantar.
" Fryser ni?" frågade jag och Wilma skakade på huvudet, men Allt hackade tänder så jag gav henne en vinterjacka och en mössa.
" Hur fick du plats med allt det här?" frågade Ally
" Jo det var ju så kallt förra gången ooo..." sa jag men avbröt mig när Wilma blängde på mig. " Säkert att du inte vill ha en jacka?"

Jag skakade surt på huvudet och fortsatte sedan titta på horisonten. Emma muttrade en svordom på gammalgrekiska.
Jag var arg för att Emma inte litade på mig. Hon trodde fortfarande att jag var Kronos hängiven. Hur skulle jag kunna vara det, när han hade orsakat så mycket smärta? Jag hade varit en idiot när jag varit med honom. På grund av mitt hat mot gudarna. Och juste det-hade inte förändrats ett dugg.
''Kan ni inte bara sluta'' huttrade Ally plötsligt.
Jag vände mig bak mot hen.
''Med vadå Ally?'' frågade Emma.
''Ni beter er som fiender! Hur ska vi kunna döda Kronos om vi är splittrade? Det är det han vill! Så sluta behandla varandra som om ni vore.......någonting avskyvärt!'' Utbrast Ally bestämt.
''Hon svek oss! Hur ska jag någonsin kunna förlåta?!'' skrek Emma och glodde mordiskt på mig.
''Käften Emma!'' Skrek sedan jag och hon såg ut som om hon skulle klippa till mig.

"KÄFTEN BÅDA TVÅ!" skrek jag även om jag mådde dåligt. "Emma du säger att Wilma förrådde oss men om du inte kan lita på Will så förråder du oss också, du ger det Kronos vill, han vill att vi ska bråka. Ni kan tjafsa hur mycket ni vill efter det här uppdraget men inte nu jag vill bli klar med det här jävla uppdraget och sen komma till lägret!" sade jag bestämt och blängde på både Will och Emma som om de hade en chans att säga emot.
De sade inget och fortsatte med det de ville. Jag slutade att spy och var sugen på choklad för min mage var tom, men jag visste att Emma skulle säga till mig så jag lät bli.