[PRS] Dragon Fantasy & Emma07

Loke hade snabbt plockat ihop de få saker han packat upp. Han brukade sällan packa upp när han reste med skepp - han skulle ju ändå packa ned det snart igen. Tor stökade väl till det lite mer, men inte så farligt. Så Loke hade snart sin sjömanssäck klar, drog den över axeln och väntade in brodern innan han gick upp på däck igen. Skeppet hade nu lagt till vid hamnen i Miklagård. Där verkade redan vara full fart, fiskarna hade väl börjat lägga ut och gatuförsäljarna börjat ropa ut sina varor. Han hade varit i Miklagård någon enstaka gång tidigare, men det var många herrans år sedan nu, och verkade hittills vara ganska likt sig. Men han gissade att det skulle ändra sig när de kom ifrån hamnen. Dock hoppades han att den inte växt till sig nämnvärt - i en mindre stad höll sig minnena längre. Han var tämligen säker på att det skulle gå att spåra skeppet, men det skulle bli enklare om någon kom ihåg det och kanske till och med visste vad som hänt. Han gick fram till Eira där hon stod redo, med Tor strax efter sig.
"Är du redo?", frågade han henne då han kom fram till henne.

Eira nickade långsamt och ställde sig i den lilla kö som hade bildats med alla mannar som skulle av. Någonstans började hon tvivla på att detta skulle gå. Det var nu över tre år sedan skeppet avstigit från deras barndomshem och det skulle till Miklagård och åter. Men kanske? Som sagt hon befann sig med två gudar och hon hade tagit sig hit. Hon tackade än en gång sin lyckliga stjärna att de båda gudarna förts i hennes väg. På något vis kände hon att det var ödet, att någon hade planerat det. Hennes misstankar om att deras moder kanske inte var en vanlig människa.
Hennes tankar avbröts då hon klev av båten och nästan krockade samman med en handelsman. Som för henne på ett okänt språk skällde ut henne innan han med vida gester gav sig av. Nog för att hon hade velat kunna detta språk, men hon gissade att det inte var trevliga ord han sa. Hon förde handen mot sitt bröst och rörde lätt vid Tors hammare som var där som för att finna styrka. En kanske konstig sak att göra då hon hade den riktiga Tor bakom sig, men det var något som fanns i henne sedan hennes barndom och gav henne trygghet.
"Jag vet inte hur det är med er. Men jag är både trött och hungrig och skulle vilja ha ett bad. Om någon timma faller mörkret, så det bästa kanske är att börja sökandet imorgon?" frågade hon då hon vände sig mot dem. Dessutom kunde de kanske få ut information från fulla karlar på något värdshus eller så.

Loke drog in alla de nya intrycken, visserligen hade han ju varit där förr men för nästan en mansålders sedan, mycket förändrades. Han betraktade hamnen, som faktiskt var relativt liten. Detta var direkt till deras fördel - om det inte kom dit många skepp var det större risk att de kom ihåg det skepp som dem letade efter. Förhoppningsvis skulle det dessutom finnas något slags sjöfartsregister eller liknande över utgående och inkommande skepp.
"Precis, vi skulle ändå inte hinna någonvart idag. Vi borde leta upp något värdshus, gärna nära hamnen - har vi tur kan vi kanske lyckas snappa upp något där", svarade han Eira samtidigt som han började se sig omkring efter något som tydde på ett värdshus. Om de valde ett i hamnen skulle de flesta vara sjömän, vilket gjorde att risken blev större att någon skulle komma ihåg det skepp de letade efter. Dessutom var värdshusen i baren ofta bland de billigare, dit män gick för att supa sig fulla billigt - och fulla män var enklare att få ur saker.

"Har ni varit här förr?" frågar Eira och tränger sig fram mellan några köpmän. Myllret, dofterna och trängseln gjorde henne nästan yr. Hon hade inte varit på ett ställe som detta, hon skulle aldrig tillåtits att göra det. Både hennes far och make ansåg att hon skulle vara hemma och inte ut på sådana resor. Hennes far var nu död, men honom hade hon aldrig haft problem med. Hennes make önskade hon död och att hon skulle få göra det själv. Det var mord hon hade i tankarna, men för henne gjorde det inget hon var kvinna och hur det än var skulle hon komma till Hel då hon dog.
Nu var det viktiga att hjälpa de levande, hennes älskade bror.
De gick längst hamnen för att finna på ett passande värdshus och ett passande värdshus fann dem. Det hördes på lång väg innan de ens kom dit, skrålande röster höres och ljuset sken från ett hus där många män kom och gick från de flesta något stadie av druckenhet.
"Här är det." log Eira snett mot dem, hon hade aldrig varit på ett liknande ställe förr och detta gjorde henne nervös. Många människor kunde innebära att hon kunde bli avslöjad. Fast kanske inte? Nu ville hon ha ett bad, mat och några stop öl innan hon kröp i säng. Hon hade saknat allt det medans de var på skeppet. Sedan skulle de åter leta efter hennes bror, kanske de skulle höra något här? Det var en handelsstad trots allt.

Loke nickade.
"Jag har varit här några gånger förut, men den senaste måste ha varit för lite mer än en mansålder sedan", svarade han henne, samtidigt som de gick längs hamnen. Han log till då de fann värdshuset.
"Bra. Bli inte för full nu", retades han genast med sin bror med ett flin. Tor var den utav de båda som gärna tog sig ett rus ibland, något som alltid roat Loke, och han hade alltid retat Tor för det. Han började gå in på värdshuset.

(Vildvittra )

(Sorry har haft mycket för mig, var till London i helgen och så )

Eira nickade, då var det ingen som kände igen dem i alla fall. De kom in i värdshuset där en storvuxen kvinna stod vid disken. Eira gick fram med en av sina mest charmanta leenden mot henne.
"Hej där min sköna, du råkar inte ha något rum över till oss?" frågar hon och blinkar mot henne, varpå hon ser en rodnad skjuta upp på kvinnans kinder och hon börjar sedan fumla med en bok för att kolla upp rum åt dem.
Eira vänder sig sedan mot Tor och Loke.
"Om ni tänker dela sängar med några vackra damer tänker jag ta ett eget rum." säger hon lågt till dem. Innan hon åter vänder sig mot kvinnan för att även beställa badvatten, mat och tvätt åt dem medans hon väntar på rum åt dem.

(Tänker att de kan misstänka mer och mer viken hennes mor kan vara (Freja) Dock vet inte Eira om det, använder mer sin charmanta övertalande sida utan att hon tänker på det/ eller för att få ut saker av det som nu.)

(Ingen fara, vad kul )

Loke betraktade bara tyst och lät Eira beställa rum, vilket hon gjorde ganska skickligt. Han log sedan till då Eira talade med dem.
"Mig behöver du inte oroa dig för", svarade han skickade vidare frågan till Tor. De hade en del gånger varit ute på krogar och värdshus för att samla information, och Loke tillbringade hellre tiden med fiskare och andra och fick dem att prata istället för med kvinnorna - visst, dem kunde också ha information ibland, men mer sällan än männen, och ofta något förvridet av ryktet. Det kunde visserligen det vara annars också.

(Ok )

"Om det faller mig så, går jag till kvinnans bädd." flinar Tor och Eira nickar åt dem innan hon åter vänder sig mot kvinnan. Hon flörtar lätt med henne medans de diskuterar priset som Eira prutar ner bara för att hon kan. Sedan får hon nycklarna till rummet samt beviljan att gå till värdshusets badhus, få kläderna tvättade och varmt mål mat.
Eira var inte riktigt nöjd, hur skulle hon kunna gå in i badhuset? Där fanns det andra män som skulle se henne.
Kvinnan går sedan före dem och visar till deras rum. När hon väl gått dumpar Eira all sin packning på en av sängarna och vänder sig mot dem.
"Hur ska jag göra? I badhuset finns en man och kvinnoavdelning. Går jag på någon av dem avslöjar jag mig." suckade hon, hon ville så gärna bli ren.

Loke log litet, såg sedan något roat på medan Eira talade med kvinnan. Hon var skicklig, man kunde inte säga något annat. Hennes sätt att tala med och förföra kvinnan började påminna honom om Freja. Det fick honom att dra tillbaka tankarna till det samtal de haft innan de rest iväg, men han hade alldeles för lite bevis för det. Många kunde vara bra på att övertalning utan att ha fått det nånstans ifrån, man lärde sig mycket av att vara ute på vägarna. Visserligen liknade det, men det var för lte bevis.. Han slog bort tanken för stunden då de kom in i rummet och Eira talade. Han funderade kort innan han svarade henne.
"Du kan gå bland männen. Jag ordnar så att de inte märker något", svarade han henne sedan. Det var lätt att lägga upp en illusion på någon, han hade tränat så mycket på det att det för honom inte var svårare än att klä på sig.

Eira nickar långsamt och ger Loke en blick som säger Sviker du mig nu har jag ihjäl dig.. Rent praktiskt skulle det naturligtvis inte gå. Han var en gud och inte hon, dessutom skulle det vara hon som blev dödad. Det hon höll på med, utgöra sig för att vara man, var förenat med döden. Men Loke hade inte svikit henne innan, han hade varit trogen. Men hon visste hur han var, det visste hon. Varför han inte gjort något mot henne förvånade henne än mer.
"Det låter bra, tack så mycket." säger hon slutligen och börjar rota i sin packning för att få fram nya kläder. Hon ser ur ögonvrån Tor göra detsamma. Hon var nervös det var hon, att möta pirater ute på sjön hade inte tillnärmelsevis varit så som detta.
Sedan gjorde de sig klara och gick ner till badstugan. Värmen slog emot dem och de blev visade till ett rum där de kunde klä av sig och hoppa ner i en badtunna för att göra sig ren och sedan ta sig till bastun. Imman stod om dem och överallt fanns det nakna män, det hela något överväldigande för Eira som fortfarande stod med kläderna på. Hon hade inte varit på en liknande plats förr.