ÖPPET fantasy-roll

Will log, men var lite besvärad av uppmärksamheten.
"Jag… alltså", suckade hon och fingrade på de brända hårtopparna. "Jag vet inte riktigt." Ho kastade en blick på Zia. "Du kanske har någon idé?" frågade hon halvtrollet.

Endromeda följde wills exempel och vände blicken mot Zia. Zia kändes smart och stridslyster och iallafall borde kunna komma på en plan.

Zia såg på dem alla som om de väntade på hennes order och förslag. Visserligen var hon, vad hon trodde äldst här, men hade hon bäst förslag?
"Tja, vi har väl alla mer eller mindre bra väderkorn och bör kunna spåra upp ekorren. Gör vi det skulle vi kunna få svar på många frågor, som vad vi gör här. Vi kanske får ledtrådar efter vägen vad vi sedan kan göra." hon vänder sig mot dem särskilt Endromeda som hade bra väderkorn och Rozzo som också kunde ha det och kunde ta sig fram i himmelen och i träden.
"Vad ni ska veta innan vi går så har jag en svaghet för guld och saker som glimmar, så som alla troll. Det kan få mig helt ur balans." började hon, hon var rädd att hon skulle kunna svika dem alla för guld. Inte så att hon medvetet gjord det, men då hade hon bara guldet för blicken.

Will nickade. I gamla folksagor farmor berättade, hade en handlat om troll som älskade juveler och guld. I hemlighet kunde hon inte låta bli att tänka på att Zia var som en skata och det ryckte i Wills mungipor.
"Jag håller med", sade hon och återtog sitt pokerface. "Särskilt Endromeda och Rozzo."

Gargog kände på sig att han behövde veta vad "gänget" gjorde.
"Ritzu? Skicka en ren eller något. Inte hjärntvättad! Men sätt en kamera i ena ögat.

Efter ett långt tag så kom Ritzu.
"Renen är skickad, dem bör se den när som helst!" sa Ritzu.
"Skepnadsbytaren kan väl inte förvandla sig till ren och prata med den?" frågade Gargog oroligt.
"Den är ju förtrollad sir" sa Ritzu och hoppade glatt iväg.
"Bra..." suckade Gargog och log.

"Okej. Och som ni alla säkert redan vet i förväg måste ni överge mig tillfälligt vid fullmåne. Jag menar det." Hon visste hur farlig hon blev under fullmåne. Hon glömde bort vem hon var och vad hon gjorde och drogs till en ända sak; Blod. Efter förvandlingen brukade hon vakna upp med blod överallt. Antingen från sig själv eller från någon annan "Du Rozzo. Kan du gå tillbaka till en annan skepnad med bättre luktsinne?" Hon ryckte till som i en impuls. Hon vände sig sakta och ljudlöst om och satte ett finger för läpparna för att teckna åt dem att vara tysta. Hon spejade ut mot skogen. Vad det än var så hade det gömt sig. Endromeda hörde något igen. Hon smög fram sakta och ljudlöst. När hon kom närmare slungades en doft mot henne. En hjort eller en ren. Hon smög sig ändå lite närmare. Då rörde det sig i en av buskarna. Där var den. Endromeda tog sats och gjorde ett utfall mot busken. Det var en ren, här nere? Hon hoppade på den och tog ett grepp om dess horn. Renen fick panik och började försöka kasta av henne men hon stog kvar. Hon drog iväg med den mot de andra. Renen hade börjat bli vildare. Den hopade och stångades. "Lite hjälp tack?" Den stångades igen. "Jag vet inte hur länge till jag klarar det här!" Hennes händer hade börjat glida av hornen. Skulle den komma loss skulle renen vara borta, kanske för alltid.

Rozzo såg vad som hände och förvandlade sig till en ren. Han försökte lugna ner renen. Det gick ganska bra men den stod mest på stället och trampade. Han bestämde sig för att prata med renen.
--Talar med renen-- (Har fått tillstånd av RoffePoffe att "styra" renen)
"Ta det lugnt!" sa Rozzo fast så att renen förstod.
"Ta bort den här!" sa renen och stod stilla för att Endromeda skulle av.
"Vad gör du här?" frågade Rozzo renen.
"Jag vet inte..." sa renen chockat.
"Varför är skogen så tom?" sa Rozzo.
"Magiker. Dem tog dem! En ekorre gjorde något med mitt öga innan jag blev förd hit." sa renen och tittade in i Rozzos ögon. Han såg var det var. Högra ögat var en kamera.
"Det är en fälla..." sa Rozzo så att alla förstod.
"Vad sa du?" frågade renen?
"Det är en fälla. Du, åt vilket håll kom du ifrån?" frågade Rozzo.
"Exakt riktningen bakom mig!" sa renen.
"Vad ska vi göra med dig då?" undrade Rozzo oroligt.
"Låt mig springa iväg! Rakt fram! Snälla" sa renen otåligt. Rozzo visste inte vad han skulle göra men nu visste han vart dem skulle.
"Spring, så fort du kan." sa Rozzo och såg när renen sprang iväg.
"Tack!" ropade renen.

Han förvandlade sig till en människa igen.
"Kom igen! Vi har ingen tid att förlora." sa Rozzo och ställde sig i riktingen renen kom från.

Endromeda släppte renen. "Ska vi följa efter den?" Endromeda viskade snabbt. Om det är en fälla ville hon inte avslöja dem. Hon gick lite närmare Rozzo och lutade sig framåt för att ta imot hans svar.

"Nej. Vi ska hitåt!" sa Rozzo glatt. "Just det. Dem vet nog att vi kommer, renen hade en kamera i ena ögat..." sa han och tittade ner i marken.
"När vi kommer fram... Vad ska vi göra då? ÅÅÅ! Detta är bara så misslyckat! Jag är misslyckad..." sa Rozzo och satte sig ner. Han tyckte att allt, exakt allt var hans fel. Han fick bara en så total vändning inombords. Han var ju glad och ville gå och rädda djuren med dem andra men nu... Nu ville han bara försvinna. Han ville bara ge upp.

Zia knäböjer vid Rozzo och stryker honom sakta över ryggen.
"Så ja, så ja." tröstade hon och log svagt mot honom.
"Det är inte alls ditt fel, inte något. Du pratade precis med en ren och lät oss komma närmre vad detta handlar om." sa hon mjukt och ställde sig upp. Hon räckte fram honom handen för att dra upp honom på fötter.
"Kom här, nu ska vi se ar renen kommer ifrån och vem som försöker spionera på oss."