HP-roll [PRS]

När jag vaknade var klockan runt tio och det förvånade mig att Jade inte hoppat på mig och skrikit åt mig att vakna. Det förvånade mig också att Jade inte heller hade satt på musik eller att kaffekokaren var på i köket, men jag tänkte inte mer på det när jag reste mig upp ur sängen med en gäspning. Först föll mina ögon på spegeln i rummet; ögonen var ovanligt klara för att vara på morgonen (Eller "tidig förmiddag", vad man nu väljer att kalla det) och håret stod åt alla håll - precis som vanligt.
Nästa sak jag lade märke till var att täcket låg i en hög på golvet och att kudden låg i mitt armveck, vilket fick mig att genast undra vad jag hade drömt förra natten eller om Jade kommit in i mitt rum.
Tanken var faktiskt rätt obehaglig.
Jag reste mig upp ur den alltför bekväma sängen och när den kyliga luften slog emot mina bara armar ångrade jag mig direkt. Jag plockade upp täcket från golvet men lät kudden vara på samma plats den varit på när jag vaknat eftersom att jag inte orkade bädda ordentligt (trots att mamma säkert skulle få damp).
Ärligt så längtade jag tills jag fyllde sjutton.
Med tunga steg gick jag fram mot min garderob och när jag nådde den drog jag ut ett par byxor och en tröja som jag snabbt bytte om till.
Jag menar, du kan inte ha på dig exakt vad som helst när du har gäster hemma.
Jag stängde dörren till mittkrypin innan jag klampade nerför trappan och in i vardagsrummet - jag var inte ett dugg hungrig och det enda ljudet som bevisade att det fanns någon annan i huset var att tv:n var på.
När jag tillsist kom in i vardagsrummet fick jag nästan en chock av att se Jade sitta ihopkrupen i soffan med blekt ansikte och ihopdragna ögonbryn (men det värsta var att hon kollade på någon klyschig kärleksfilm) och innan jag hann fråga något mer svarade hon surt (som om hon läste mina tankar)
"De har åkt hem Jaden."

Moster Bellatrix var en lång, smal och blek kvinna precis som min egen mor. Men olikheterna visade sig i en stark kontrast så som att hennes hår var tjockare och ovårdat, hennes kinder var näst intill ihåliga och hennes tänder var gula. Fast vad hade man väntat sig efter att ha suttit fjorton år inlåst i Azkaban? Hon var iförd i en av mammas klänningar och stod nu med ett slugt leende och glodde på mig. Draco hade blicken sänkt ned i golvet och verkade vara rädd för att öppna munnen.
"Violet! Men vilken vacker kvinna du växt upp och blivit." Kraxade kvinnan och lade huvudet på sne.
Jag öppnade munnen med ut kom inget annat än ett skakigt anndetag.
"Se så, är det såhär man behandlar sin gamle moster efter 14 år? hmm? Komsi..." Hennes röst var gnällig men gled ut ur hennes strupe som en sång.
Försiktigt utböt jag en blick med min mor som nickade näst intill osynligt och jag lade på mig ett fejkat leende.
"Moster, så roligt att ha dig hemma...får jag fråga... hur?" Jag stapplade fram till henne och kramade känslolöst om hennes midja.
Hon purrade nöjt och strök mitt hår varefter hon tog tag i mina axlar och kollade ned på mig med ett krokigt leende.
"Han är tillbaka..." Viskade hon med tårar i ögonen och jag förstod vem det var hon syftade på.
"Jag vet moster, jag vet." Viskade jag tillbaka.
"Det var han, det var mästaren som befriade mig... han har minsann inte glömt bort mig..." Hennes röst lät likt en kråkas kraxande igen och jag kände hur blodet sakta lämnade mitt huvud och lämnade mina kinder kalla.
"M...men kommer inte ministeriet misstänka oss?" Frågade jag vagt och såg upp på min far med en ängslig blick.
Bellatrix tjoade till och skrattade sedan hånfullt då hon drog fram sin trollstav och viftade till sig dagens The Daily Prophet.
På framsidan fanns ett collage med välkända ansikten. Moster, Dolohov och Rockwood bland annat och rubriken löd: MASSRYMNING FRÅN AZKABAN. Jag slog snabbt upp inslaget i tidningen och läste.
"Idioterna misstänker att det är min och Cissys korkade kusin som ligger bakom det hela." Bella skrattade till igen.
Mycket riktigt. På ena uppslaget fanns en stor bild på en man med stripigt hår, mörka ringar under ögonen och han skrattade mordiskt och hysteriskt med en galen blick som genomborrade mina. Sirius Black.

"Lucius, besök mig så fort du löst situationen med vakterna utanför mysteri bla...bla...bla departementet, får vi tag på profetian så kommer hans förtroende åter ligga i våra händer...Vi får inte misslyckas." Bellatrix snappade åt sig en liten klase med vindruvor från vardagsrumsbordet.
"Inte inför barnen Bella!" Fräste mor och hytte med ett varnande finger mot sin syster.
"Profetia?" Draco öppnade munnen för första gången och nyfikenheten undgick inte att besöka mina tankar heller.
"Asch, inget att bry sig om kära barn..." Bellatrix sade detta ljudligt utan att släppa blicken från Narcissa.
"Ännu..." Muttrade hon sedan och jag utböt en blick med Draco som såg minst lika förrvirrad ut som jag kände mig.
Far knep ihop munnen som ett streck när han slog sig ned i sin favortifotölj.
"Jag löser det Bella." Yttrade han sig och sträckte sig efter sina läsglasögon.
"Perfekt, tack för gästfriheten kära syster, nu måste jag försöka leta reda på Grårygg den byrackan. Han sitter väl i något skrymsle i Svartvändargränden och häver i sig whiskey." Suckade moster och drock en regnkappa över axlarna.
"Jag måste veta vart du tar vägen om jag ska kunna hitta dig." Far kollade över glasögonen med höjda ögonbryn.
"Jag tror att Severus har sparkat ut Slingersvans för tillfället så jag tar nog över hans rum." Bellatrix var nu påväg ut i hallen medan hon pratade.

"Gå upp till Andy nu hjärtat... så han inte blir alltför nyfiken och kommer ned." Sa mor med låg röst och jag bet mig i läppen med en suck.
Egentligen ville jag stå kvar och lyssna efter mer information men visste att jag ej hade annat val än att lyda.
Draco försökte också få en anledning till att stanna när mor vände sig mot honom.
"Följ med upp Draco."
"Jag tänkte gå och be husalferna om något att äta." Han backade ett steg mot köket.
"Vi ska äta middag om några minuter, jag är säker på att du klarar väntan tills dess. Se så." Draco suckade också varefter han följde efter mig ut ur rummet mot trappan.
"Hejdå mina små änglar." Sjöng Bellatrix från dörren när hon slugt väntade på att vi skulle försvinna ur synhåll.
Vi gick långsamt upp för trappan och min plan gick i spillror när min bror samtidigt som mig tryckte sig mot väggen bakom hörnet på övervåningen.
"Aouch, flytta på dig." Fräste han med ihopknycklade ögonbryn.
"Nej du flyttar på dig! Dra härifrån!" Väste jag och drog i hans arm i ett misslyckat försök att få bort honom från platsen.
När det inte funkade så morrade jag surt och stegade iväg mot mitt rum där Andy låg på sängen med fötterna på huvudkudden och läste ur en av mina böcker.

De va ett tag sen :]

Jag lade huvudet på sned och höjde på ögonbrynen mot Jade. Min morgontrötta hjärna hade tydligen inte hunnit med att uppfatta att huset var helt tyst jämfört vad det var igår och att syskonen Malfoy (Varav en av dem hade haft tungan i Jades så sent som igår kväll och som skulle gå på någon slags dejt med henne OCHHANHADEENFLICKVÄN - vi pratar om Draco Malfoy) och Andy (Andrew) Westhope varit här.
Jag drog handen genom mitt hår som stod åt minst en miljard olika håll och kvävde en suck.
Min blick landade på Daily Prophet som låg slarvigt slängd på soffbordet.
Mina ögonbryn åkte ner av förvirrning av bilden på förstasidan; en skrikande kvinna med ett smalt, smutsigt ansikte, stora mörka ögon och lockigt brunt hår. Kinderna va rinsjunkna och jag kände knappt igen henne som Bellatrix Lestrange. Jag flyttade blicken från bilden och mina ögonbryn flög upp av huvudrubriken Mass breakout from Azkaban.
”Har du—” började jag, men Jade avbröt mig.
”Eh, ja det har jag. Alla utom sömntutor som du har sett det, pucko”, snäste hon och drog upp knäna mot kroppen.
”Chilla”, fräste jag tillbaka. ”Förresten, hur kunde du veta vad jag skulle säga?”
Min syster fortsatte stirra på tv-skärmen, men det var tydligt att hon himlade med ögonen.
”Tankeläsning, dumhuvud”, grymtade hon och orden var dränkta av sarkasm. ”Jaden, du är bara jäkligt förutsägbar.”
”Och det kommer från dig”, muttrade jag till svar. Innan vårt gräl han fortsätta hasade mamma in i vardagsrummet. Hennes ministerieuniform var skrynklig och hon hade tydliga, mörka ringar under ögonen. Håret, som hade varit uppsatt i en bulle förut, men hårstrån hade fallit ur den och mamma släpade fram sig som en zombie.
”Jobbat hela natten”, svarade hon den outtalade frågan och rösten var lika utmattad som hon såg ut. ”Ministern skickade ett meddelande vid tolv och har jobbat tills nu.” Jag nickade och från Jades hördes bara en grymt som bekräftade att hon hört. Mamma gav Jade en frågande blick, men frågade inget.
"Var är syskonen Malfoy och Andrew?" frågade hon milt och strök några hårslingor ur ansiktet.
Jade fortsatte att stirra på tv:n, så jag fick svara.
"Åkt hem", svarade jag med en axelryckning. Mammas reaktion var inte den jag väntat mig. Skräckslaget for hennes händer till munnen och hennes bruna ögon spärrades upp.
"Merlin!" viskade hon. Förvirrat höjde jag på ögonbrynen mot henne.
"Bellatrix Lestrange är deras moster, Jaden!" utbrast hon.

[Timeskip skolstart]

Efter att Andy åkt hem kämpade jag och Draco tappert i dagar för att försöka lista ut vad vår familj pratat om angående någon profetia och hemlig plan. Vi misslyckades självklart och fick inte fram ett ljud angående ämnet från varken mor eller far. Draco hade till och med försökt manipulera fram ett det från husalferna som självklart inte haft en aning om vad han svamlat om. Tillslut fick vi bara ta steget tillbaka och acceptera att vi var uteslutna ur detta. Eller ja... acceptera det kunde jag INTE. Nu började jag få nästan konstant magknip av att bara tänka på vad som skulle kunna hända min familj om de fick reda på att vi tagit upp kontakten med min förrymda moster eller att ingen mindre än mörkrets herre använde vår herrgård för större möten.
Varken jag eller Draco hade sett en pinal av honom då mor alltid skickade iväg oss i god tid varenda gång herren bokat in möten.

Hur som helst var jag nu påväg ombord på Hogwarts expressen för att ta mig an femte årets vårtermin och jag såg inte ett dugg fram emot det. Att vara en Malfoy lät i andras ord som en lyx, medan det egentligen var en rejäl plåga att bara bära upp namnet och sedan så ska vi inte ens snacka om innebörden. Mor hade inte följt oss längre än den stora trappan utanför Kings Cross stationen så vi fick själva snava igenom väggspärren med all packning och med våra husdjur. Dracos berguv Thorin hoade missnöjt över hur vårdslöst hans ägare bar buren och jag hade skogkatten Jinxx i famnen då vi lastade in väskorna i bagageutrymmet. Som vanligt lade vi inte notis till varandra efter att vi gått igenom perrong 9 3/4. Du förstår, vi hade ett rykte att uppehålla.

Jag trampade ombord på tåget och skyndade mig längs med vagnarna för att komma till rätta så snabbt som möjligt.
Helt plötsligt kände jag hur en hand otillåtet tafsade på min ända och jag vände mig snabbt som blixten med brinnande blick för att slå till personen bakom mig. Blaise Zabini fångade min hand i farten med ett brett flin på läpparna.
"Ta det lungt tigern..."
"Zabini jag svär om du lägger en hand på mig ige..." jag morrade ilsket.
"Oj oj nu kör vi med Zabini kortet, då är det seriöst skit. Någon har visst vaknat på fel sida..." Han rynkade ihop ögonbrynen och jag drog ett djupt andetag varefter jag blåste ur mig all irritation.
"Förlåt Blaise, jag är bara sjukt stressad och vill hitta de andra."
Den långa killen flinade och klappade Jinxx på huvudet.
"Vi har förflyttat oss denna resa, vi sitter i en mindre kupé nu. Vi måste prata." Sa han lågmält och nickade åt mig att följa med. Prata? Om vadå? mer hann jag inte fundera på innan Blaise dragit en skjutdörr åt sidan och vinkat in mig i en nästan fullsatt kupé.


"Nej..."
"Nej..." Både jag och Draco suckade besvärat vid åsynen av varandra men drog igen kupédörren bakom mig. Där inne befann sig utöver oss tre, Pansy, Crabbe, Goyle, Theo och Astoria. Jag satte mig bredvid Theo med höjda ögonbryn och släppte taget om Jinxx som tog sig friheten att hoppa över till Dracos knä. Han rynkade snabbt ihop ögonbrynen.
"Ner med dig innan jag gör en pälsmössa av dig!" Fräste han och puttade ner katten som missnöjt hoppade upp i Pansys knä. Hon såg däremot inte ut att ha någon invändning utan kliade Jinxx bakom ena örat.
"Så? Vad gör vi här och inte i Slytherin vagnen?" Undrade jag och studerade Blaise.
"Vi blev meddelade av Umbridge innan jullovet att hon söker trogna elever för att starta en slags patrull vars uppgift är att hålla alla andra elever i schack." Sa Blaise och blev avbruten av Theo.
"Inkvisitorpatrullen."
Jag kollade på Theo nu och sedan tillbaka på de andra.
"Men är inte det exakt den uppgiften som Prefekterna har? Draco du är ju redan Prefekt?" Detta var bara förvirrande för mig.
"Nej, du vet hur Umbridge spikat upp typ hundratals nya regler? Hon och Filch lyckas inte själva se till att alla följer dessa regler och och hon behöver en insats som kan ingripa direkt vid misstanke och meddela henne." Pansy svarade istället och jag kunde inte låta bli att flina åt hur dumt det hela lät.
"Ni menar att Umbridge söker spioner?" Jag flinade när Theo krökte munnen.
"Typ. Hur som helst så tänker vi alla skriva upp oss på listan för att gå med." Sa Blaise. Crabbe och Goyle grymtade nickandes.
"Okej?" Jag drog ut på ordet fortfarande med en frågande min.
"Men är du trög? Vi behöver fler personer från Slytherin så alla platser fylls. Inga inkräktare från andra elevhem ska vara med." Spottade Draco och gnuggade på äpplet han nyss tagit upp ur fickan.
"Med andra ord, vi behöver ha med dig och Andy i gänget." Astoria öppnade munnen för första gången.


Suck. Var de seriösa? Varför skulle jag ägna min dyrbara tid till att slavarbeta för Umbridge när jag istället skulle kunna sova eller plugga upp mina betyg i trolldryckskonst?
"Vad tjänar ni ens på detta?" Jag ryckte till när Jinxx hoppade ned på golvet för att sträcka sig.
"Extra poäng till elevhemmet och säkert en hel del andra förmåner de andra eleverna inte kommer ha. Jag vill se Potters missnöje när Slytherin klår Gryffindor med hästlängder i elevhemstävlingen." Pansy skrattade fake åt Dracos kommentar.
"Snälla Violet? Snällaaa?" Theo lutade huvudet tiggande mot min axel och jag puttade bort honom med ett flin.
"Ja ja, men jag kan inte garantera att Andy går med på något." Svarade jag kort och lutade mig tillbaka.
"Enkelt. Vi tvingar honom." Crabbe knöt sin hand hotfullt i knät och jag himlade med ögonen.
"Du får väl släppa loss lite och ge honom en belöning. Muta honom, om du förstår vad jag menar." Blaise ryckte flörtigt med ögonbrynen.
"ZABINI!"

Såfort vi kommit till Kings Cross dök Lilith upp och Jade försvann iväg med sin bästa vän till en tom kupé för att få prata ostört. Om vilket ämne var ganska självklart.
Mamma och pappa hade inte stannat kvar lika länge som vanligt och under dens senaste tiden hade de pågrund av den ökade arbetsmängden fått blekare hy, mörka ringar under ögonen. Det kunde hända att de satt och viskade med varandra när de trott att jag och Jade inte var där. De la sig såfort de kom hem och pratade inte lika mycket som förut.
Två händer täckte mina ögon och Anthonys tillgjort pipiga röst frågade "Gissa vem?"
Jag himlade med ögonen och mina ögonfransar nuddade Anthonys sträva händer.
"Anthony, du har inte smort in händerna va?" frågade jag och en besviken suck hördes från den tilltalade personen och jag kunde se igen.
Ett flin spelade på mina läppar och vi skyndade oss in i Hogwartsexpressen.
Ravenclaws vagn var tyst förutom ett gäng som satt och pluggade inför GET-proven, bland dem Padma Patil och Michael.
Atmosfären var spänd och några av de yngre eleverna var likbleka. När vi klev in i vagnen vändes flera skräckslagna huvuden mot oss, som om vi var dödsätare.
Kanske hade morfar rätt. Ravenclaware kunde vara alltför trångsynta och vissa kunde inte handla i sådana här tillfällen eftersom att det var bortom all logik att Voldemort fortfarande levde.
"Har du hört?" viskade Padma såfort vi satt oss ner mittemot dem.
"vadå?" frågade Anthony. "Om massflykten från Azkaban? ja."
Padma skakade på huvudet och det glänsande, mörka håret slängdes runt hennes huvud.
"Nej, men att Umbridge har skapat nån... jag vet inte, typ patrull."
"Inkvisitorspatrullen", sade Michael och när man såg närmare på honom såg man att håret var ovårdat och långt.

Efter sju långa timmar rullade vi in i Hogsmeade och jag trängdes som vanligt med klasskamraterna och de andra årskurserna för att ta mig ut på perrongen. På håll såg jag Jaden och Corner med några andra Ravenclaw elever röra sig mot bagageutrymmena och jag slopade med axlarna och dolde mig själv bakom Blaise som var lång. Det sista jag behövde nu var att bli utfrågad angående vad som inträffade efter jul. Har jag berättat om min exceptionella förmåga att gömma mig för andra?
"Violet!"
Okej, exceptionell kanske var att ta i...
Andy kom halvt springande mot mig och jag klistrade på ett lätt leende och lät mig omfamnas av honom.
"Hur är det? Jag har försökt få tag på dig sedan jag lämnade ert hem sist? Undviker du mig?" Han såg lätt förtvivlad ut vilket fick mina skuldkänslor att poppa högljutt inom mig.
"Nej nej såklart inte!" Nu ljög jag igen.
Men sanningen var att jag hade undvikit honom också sedan dess då jag visste att han skulle ha tusen frågor angående min familj och de senaste händelserna som stått i tidningen.
"Du ser lite blek ut vad är det frågan om?" Jag lyfte ena handen och strök den längs hans porslins kind. Han drog ett rosslande andetag och kollade på mig med de mest ledsna valpliknande ögonen jag någonsin sett.
"Min far är borta. Ministeriet har letat efter honom sedan en vecka tillbaka och det enda spåret de har är hans fickur som de hittade på en bakgata." Han svalde hårt och blinkade bort tårarna i ögonen.

I chock öppnade jag munnen och stängde den igen. Vem skulle vilja göra Mr. Westhope illa?
"M...men har de inga misstankar om vad som kan ha hänt?" Frågade jag pafft.
"De tror det har med du-vet-vems anhängare att göra." Andy sänkte ilsket rösten och jag kollade mig snabbt omkring.
"Åh Andy...Förlåt att jag inte har hört av mig men jag har varit hemifrån senaste veckan och hjälpt mor." Ännu en lögn, attans.
Jag lade armarna runt hans hals i en lång kram då jag inte kunde förmå mig att ljuga honom i ansiktet och sedan kyssa honom.
"De kommer hitta honom ska du se, och skulle de inte det så kommer jag personligen ta saken i egna händer." Jag korsade armarna bestämt och han gav mig ett sorgset leende av uppskattning innan vi tillsammans hämtade bagaget.
"Jag behöver prata med dig efter middagen ikväll, fjärde korridoren i fängelsehålan?" Han pratade lågt medan han räckte mig kattburen som jag schasade in Jinxx i. Jag nickade godkännande och tog emot min stora väska.

"Akta på dig, då!" fräste en ilsken röst bakom mig och jag knuffades ut på perrongen vid Hogsmeade. En tjej i min ålder med grön slips och ljust hår trängde sig förbi mig och det var troligtvis hon som var ägaren till rösten.
"Det är inte direkt bråttom eller så", snäste jag tillbaks och hon kastade en mörk blick över axeln mot mig.
Jag ryckte på axlarna och hoppade åt sidan för att inte bli omkullknuffad av eleverna som vällde ut ur tåget.
"Jaden!" flämtade Mikael och armbågade en yngre Hufflare i sidan för att komma fram till mig. Hans slips hängd löst runt halsen och strax efter honom släntrade Anthony och Terry. Mjuka, vita snöflingor lade sig som ett vitt täcke över oss tills de smälte till vatten.
Lite längre ifrån var det någon som tjöt av lycka och jag var, likt de flesta andra elever, tvungen att vända mig om för att se vad som pågick.
Samma tjej som hade ett surt temperament hade kastat armarna runt Draco Malfoy och de stod mun mot mun precis framför hopen av elever som skingrats och samlats runt dem i små skaror.
"Ursäkta."
Jades röst dröp av syra när hon trängde sig förbi dem med Lilith bakom sig, som också passade på att ge Draco blickar som hade kunnat mörda.
Jag skyndade mig mot samma håll Jade försvunnit åt och lade knappt märke till att Michael, Terry och Anthony försvunnit.
Min systers näsa var ilsket röd och hon torkade sig med jämna mellanrum i ögonvrån med en tygnäsduk Lilith gett henne.
"Hur är det?" frågade jag försiktigt när vi satte oss i en vagn.
"Vad tror du?" Lilith svarade istället för Jade och hon hade höjt ögonbrynen på ett ilsket sätt mot mig.
"Toppen", snörvlade Jade och snöt sig i näsduken med ett högt, efterföljande trumpetljud. Hon drog sedan in luft i lungorna och tvingade axlarna att slappna av och andhämtningen att lugna sig. Hennes ögon var fortfarande rödgråtna och det var inte ofta man såg henne gråta, så det kändes obekant.
"Kan jag göra något?" frågade jag och drog upp uggleburen på sätet så att Apollo slapp glida runt.
"Nej", svarade Jade. "Det behövs inte. Det går.. bra."
En stel tystnad vällde upp i vagnen ända tills vi kom fram.

Middagen var som vanligt enastående men denna termin var det svårare än någonsin att njuta av den på samma sätt som tidigare. Andy satt bredvid och petade runt med gaffeln i maten medan jag själv långsamt åt och kollade mig omkring. Dumbledore satt framme vid lärarbordet som vanligt och såg ut att predika om något för professor McGonagall som nickade allvarligt tillbaka. Umbridge smuttade på sin dryck medan hon kastade sylvassa blickar utöver elevskaran (blicken fastnade under längre perioder över Gryffindor, Ravenclaw och Hufflepuff borden.) Jag började själv spana runt om i salen och något i mig fick det att kännas som om skolan klumpat ihop sig och höll sig så långt borta från Slytherin som möjligt. Kanske var det bara jag som var paranoid? Kanske var det mig de undvek? Min hjärna hann inte med mer självförakt innan jag fick en strykning över kinden och jag vaknade till liv.
"Ska du ha efterrätt eller vill du gå och prata en stund?" Andy hade gett upp sitt petande och lagt ned gaffeln på bordet. Jag gjorde detsamma och nickade långsamt.
"Ja... gärna. " Svarade jag hest och vi reste oss samtidigt vilket drog åt sig blickar från klasskamraterna som snart återgick till sitt ätande och stimmande. Vi passerade Hufflepuff-bordet och även om jag inte lyssnade runt med flit så lyckades jag snappa upp en viskning.
"Tror du Malfoys släppte ut Lestrange?"
Min mage snörde sig obehagligt runt men jag höll blicken och min till synes stolthet upprätt och fortsatte ut från stora salen.


"Hur är det fatt?" Andy kollade på mig medan vi gick mot trapporna som ledde ned till fängelsehålorna.
jag började nu kallsvettas och försökte att inte drabbas av panik när frustrationen slog till.
"Okej, ut med det Andy. Jag vet vad du vill fråga mig redan." Väste jag och Andy stannade en sekund men fortsatte ikapp mina snabba steg.
"Violet...min pappa är försvunnen och det händer i samma veva som Bellatrix Lestrange, din moster, flyr från Azkaban. Det säkraste trollkarlsfängelset. Jag måste fråga dig... "
Jag stannade till och vände mig om så hastigt att håret piskade honom i ansiktet.
"Tror du att vi hjälpte henne fly? Tror du att vi är skurkarna? Tror du det på fullaste allvar?" Jag kände tårar pricka sig i ögonen.
Andy kollade hjälplöst ned i golvet med lätt öppen mun och svalde sedan hårt.
"Hela skolan tror att vi hade något med massflykten att göra och jag trodde för en sekund, EN SEKUND, att du var annorlunda!" Min röst skar sig och jag fortsatte nedför den sista trappan med tårar sipprande nedför kinderna.
"Violet!" Flämtade Andy bakom och skyndade efter.
Tillslut fick han tag i min ena hand och bromsade in mig.
"Förlåt mig! Jag borde veta bättre! Jag vet att du aldrig skulle såra mig och aldrig ljuga för mig! Snälla förlåt!" Han pratade snabbt och gav mig en bedjande blick av panik.
Jag drog ett skakigt andetag och snörvlade en sista gång innan jag kunde möta hans ögon.
"Även om det skulle vara min moster som är skurken så vet jag ingenting om det. Jag har inte träffat min henne sedan innan hon åkte in i Azkaban och jag var bara barnet." Mumlade jag och Andy nickade snabbt och drog in mig i en kram.
"Jag vet, förlåt... Jag antar att jag blev desperat."
"Det är okej..." Svarade jag lågt.


"Neeej..." Stönade jag och kollade irriterat upp i taket.
"Vad nu?"
"Jag glömde mitt schema och trolldrycksbok uppe i matsalen... följer du med och hämtar?" Frågade jag irriterat och Andy nickade snabbt.
Vi skyndade tillbaka uppför alla trappor och skulle precis runda hörnet till trappan som ledde ned till stora salen när jag hörde ett välbekant namn.
"Jaden! Vänta en sekund! Förlåt!"
Jag drog tag i Andys klädnad och dolde oss bakom en gammal rustning för att tjuvlyssna.
"Hur kunde ni?!" Jadens upprörda röst ekade högt och han blev hyschad av sin vän.
"Snälla prata inte så högt... Jag är ledsen... Jag ville berätta för dig om Dumbledores Armé men eftersom hela skolan sett att du och Jade umgåtts med Malfoys så fick jag strikta order av Harry att hålla det hemligt för er!" Jag lyckades urskilja den andra rösten som Corner, en av Jadens närmsta kumpaner.
"Sen när lyder hela skolan Harrys order? Litar ni inte på mig?!" Jaden viskade aggressivt.
"Jaden jag är säker på att vi kan övertala Harry till att låta dig gå med!" Corner försökte peppa honom.
"Jag vill inte vara med i det där skräpet!" Fräste han tillbaka.
"Jaden lyssna på mig! Harry såg du-vet-vem återuppstå och ingen går säker längre. Vi får inte lära oss någonting nyttigt av paddfejset och du behöver också kunna skydda dig! Sluta upp med att vara tjurskallig och följ med, låt mig övertala honom!" Hans vän tappade nu tålamodet.
Jag kämpade för att inte andas för högt eller röra mig.
"Okej då, sluta tjata..." Jaden och Corner rusade förbi oss utan att märka något för att ta sig uppför trapporna.

Vad hade vi nyss hört?! Dumbledores Armé? Vad tusan var det frågan om?

Varför hade inte Michael sagt något?
Även om Potter inte litade på mig hade jag förväntat mig att Michael skulle göra det. Minst sagt.
Anthony då? Vi hade nästan alltid varit bästa vänner och jag misstänkte att han också var med i "Dumbledore's Armé" som de kallade sig.
"Du ska vara glad att du är Ravenclaware", muttrade jag, och min röst ekade ensamt i de tomma korridorerna.
Ett nervöst skratt sipprade fram mellan Michael's läppar och han sneglade försiktigt åt mitt håll.
"Vadådå? Du kan ju inte direkt ge mig straffkommendering eller dra bort poäng utan anledning", svarade han.
Med en enkel axelryckning från mitt håll fortsatte vi framåt i korridorerna.
"Jag kommer ju på något, det vet du", sade jag sakligt och drog bort en mörkbrun hårlock ur ansiktet. Mitt hår hade blivit lite längre än förut och på något konstigt sätt mörkare - inte för att jag brydde mig (fast jo, det gjorde jag) men ändå. "Förresten, när har ni nästa... möte?" frågade jag.
Michael tog sig en snabb titt i korridoren för att bekräfta att ingen opassande person var i närheten innan han öppnade munnen igen.
"Troligtvis nästa tisdag", bekräftade han och tog två steg i taget uppför trappan till Ravenclawtornet (som jag knappt märkt att vi var framme vid).
Jag bestämde mig för att en enkel axelryckning räckte till svar och sprang efter Michael.
"Som jag är förblir jag. Är jag ung så förblir jag det, är jag gammal så förblir jag det. Vem är jag?" Den melodiska kvinnorösten fick mig att av förvåning snubbla till och slå i knät i det sista trappsteget och med konstig röst svarade jag
"Porträttet?"
"Fyndigt svarat" prat-sjöng kvinnan och dörren till vårt uppehållsrum svängde upp.
"Jaden!" var det första jag hörde när jag klev in i det cirkulära rummet. Innan min hjärna ens hann reagera hade Aleisha lagt armarna om min nacke och benen om min midja och jag staplade till, bakåt, men ramlade inte.
"Öh, hej" fick jag fram, men det var lite svårt att säga så mycket mer när man hade svart hår i nästan hela ansiktet.
Jag hade ändå inte så mycket att säga, jag hade inte saknat Aleisha särskilt mycket eller så (å andra sidan hade jag inte haft så mycket tid att sakna någon förutom kanske en viss tjej i Slytherin), så egentligen var det väl bara en fördel.
"Åh förlåt!" sade tjejen och släppte greppet om mig (men inte före hon kysst mig på munnen), fast hon såg inte ut som om hon var särskilt ångerfull. "Du har blivit snyggare", kommenterade hon och med ett fnitter försvann hon bort till sina vänner.
"Hur var det?" frågade Michael med ett flin. Den jäveln hade stått med händerna i fickorna och stirrat på oss hela tiden och hur jag än försökte kunde jag inte vara arg på Michael längre.
Han var fortfarande samma retsamma idiot som förut och med ett snett leende svarade jag
"överrumplande", vilket fick oss båda att skratta.

Först när jag satte foten i den välbekanta sovsalen jag delade med Anthony, Michael och Terry insåg jag hur trött jag var.
Inte fysiskt, direkt, men mentalt. För många tankar på samma gång rusade runt i huvudet - som vildhästar i en cowboyfilm, men rörigare.
Hur tunga ögonen än var och hur trött jag än kände mig somnade jag inte förrän klockan två den natten - eller morgonen - och då drömde jag inte välbehagliga drömmar.

Jag mötte Andys blick med rynkade ögonbryn men sade inte något på några sekunder för att försäkra mig om att Ravenclawarna försvunnit nog långt bort.
"Dumbledores Armé?" Mumlade Andy och jag bet mig i läppen medan hjärnan arbetade så hårt att det kändes som om rök skulle sippra ur öronen.
"Theo kommer dö när han hör om detta..." Fortsatte han med ett flin och kastade sig ut från väggen.
"Nej, schh! Säg inget till någon ännu... Vi kanske kan ha användning av den här informationen så småning om." Sa jag lågmält och gav honom ett slugt leende varefter vi fortsatte nedför trappan och in i stora salen. Andy sken upp lite.
"Jaden är vår insider. Ellerhur?" Mumlade han medan vi gick längs Hufflepuff bordet för att komma till Slytherins matbord.
"Mhm, han vet bara inte om det ännu." Jag svarade tyst och i sista sekund innan Blaise med graciöst svassade fram med munnen fortfarande fylld med efterrätt. Han sträckte fram mitt schema och boken.
"Du glömde dessa blondie..." Sluddrade han och stannade en sekund framför oss när jag tog emot sakerna med en misstrogen min.
"Tack pajnylle."
Han flinade bara.
"Såå, har du pratat med Westhope om det där?" Frågade han och jag bet mig i tungan av frustration. Ja, nu var jag ju tvungen att göra det direkt uppenbarligen eftersom du inte kunde hålla tyst.
"Pratat med mig om vadå?" Undrade Andy och vände sig mot mig.
Stora salen började sakta tömmas på folk och jag sneglade lätt upp med blicken mot lärarbordet där jag fick ögonkontakt med min gudfar. Severus Snape, lika mörkklädd som vanligt och med vaxartad hy. Jag slet bort blicken.
"Följer du med oss till uppehållsrummet?" Frågade jag Zabini som ryckte på axlarna och nickade konfirmerande.
"Du förstår Westhope, meningen var att Violet skulle ge sig själv lite för dig så du ville överväga det här erbjudandet. Men så sexig som jag själv är så kan jag väl ställa upp istället för henne." Han lade armen om Andys axlar och de började gå mot porten igen.
Jag himlade med ögonen och skakade på huvudet. Pucko.
"Ja, dina meloner är verkligen tilltalande." Sjöng jag bakom dem och trampade Zabini på hälen med flit för att han skulle snava.
"Mer tilltalande än dina." Svarade han.
Jag lipade åt honom och han lipade tillbaka.

"Inkvisitor patrullen... Är du seriös nu?" Andy flinade skadeglatt mot Zabini och jag kollade förnöjt på killarna och gav Blaise en min som sade vad var det jag sa?.
Vi stannade framför väggen nere i fängelsehålan.
"Kom igen kompis, vi behöver dig..." Flämtade Zabini och försökte ge Andy valpögon.
"Emeraldorm" Sa jag högt och väggen formade sig till en liten port.