rollspelare & wolfy prs

Nico hade nästan förväntat sig att höra något sådant här med tanke på brevet hon fått och hur snabbt hon ursäktat sig från sällskapet. Inga soliga nyheter precis men det här var inget som angick någon av gästerna än så han behöll samma leende på läpparna medan han fortsatte dansen, tyckte att musiken kunde tystna snart så de kunde ta ärendet vidare till hans föräldrar.
"Jag beklagar verkligen." Hon var i en väldigt tuff position.

Estelle önskade verkligen att det inte skulle bli en röra, utan att hans föräldrar smidigt skulle säga ja och att hon skulle sitta på nästa fartyg till Skottland. Hon log mot prinsen och kramade lätt om hans hand.
"Tack." Hon menade det verkligen, det var snällt av honom att ens visa omtanke och hon uppskattade det mycket.

Då musiken äntligen tystnade bugade han sig för att tacka för dansen, flätade samman deras fingrar för att sedan ta med henne till hans föräldrar som satt på varsin tronstol. Det var nog bäst att de blev uppdaterade om situationen så fort som möjligt så att hon kom iväg till sitt hemland. De kunde ju ändå inte motstå att låta henne åka hem?

"Ers majestäter." sade Estelle respektfullt när de stod vid hans föräldrar. Hon blev lite irriterad av att behöva fråga om lov att åka till sitt hemland, men hon kunde inte skita i det riktigt så hon log vänligt och bad om att få prata med dem i ett lite privatare rum. Hon ville inte att alla skulle veta att Skottland för tillfället var svagt. Hon kände inte hur hennes grepp om Nicos hand blev hårdare, var för nervös. Hon följde kungaparet till ett rum och sneglade mot prinsen. "Tror du att dom kommer låta mig åka?" viskade hon och kollade på honom med stora ögon.

”Jag ser ingen anledning till varför de inte skulle låta dig göra det,” viskade han tyst tillbaka innan han följde efter sina föräldrar till ett rum där de skulle kunna diskutera ostört. Han gav hennes hand en uppmuntrande kram innan han släppte taget om den, tänkte bara ingripa om kungen eller drottningen av någon underlig anledning var emot idéen om att låta Estelle åka tillbaka hem för en tid.

Hon nickade lite och log mot honom, kändes bra att iallafall ha hans stöd även fast det kanske inte vägde särskilt mycket. Hon vände blicken mot kungaparet och log svagt.
"Jag behöver åka hem, min far är döende." Det var ju den främsta anledningen till varför hon ville åka hem. Visst hade hennes far aldrig varit en särskilt varm person då han endast lyckats få ett barn med hennes mor, och det hade varit en flicka men hon ville inte missa hans sista stund i livet.

Drottningen ville givetvis läsa brevet som varit addresserat till prinsessan angående hennes fars tillstånd, precis som om hon tvivlade på att Estelles ord var trovärdiga om de inte på något sätt kunde backas upp.
”Sedan kan vi ju naturligtvis ordna en hemfärd för dig snarast möjligt,” log drottningen med ett litet leende och knäppte händerna framför sig.

"Brevet innehåller även annan info som tyvärr inte är för någon annans ögon än mina. Jag vill sitta på ett fartyg mot Skottland senast imorgon kväll och med Frankrikes suveränitet i vår värld borde det vara möjligt, Ers Majestät." Hon hade blicken på kungen istället, antog att hon enklare fick igenom sin vilja med honom än med drottningen. "Tänk på det, Ni skickar iväg en prinsessa men får tillbaka en drottning." lade hon till och log vänligt.

"Då åker du väl ingenstans då. Hur ska jag kunna ta ditt ord på allvar? Det kanske bara är en undanflykt för att ta dig ur din förlovning med min son?" Drottningen höjde på ett ögonbryn. Kungen såg ointresserad ut, för honom spelade det ingen roll om Estelle åkte eller inte men han tyckte att hans fru kunde ha sista ordet för den här gången och lät henne därav sköta diskussionen också.

"Om jag ville ut från förlovningen skulle jag säga det rakt ut, vilket jag kommer göra om Ni inte ger mig tillåtelse att åka." Hon kunde inte mena mer allvar. Om det stod mellan en allians och hennes egna krona skulle hon alltid ta sin krona först. Någon bitter drottning, utan makt utan sin make dessutom, skulle absolut inte stå i vägen för hennes rättfärdiga makt.