Rollspelare & Hufflepuffisen prs

Innan James hann reagera hade hon redan traskat in i rättssalen. Han skyndade efter men såg att hon redan hade gått fram till Sams advokat. Och vad skulle han göra egentligen? Säga högt inför alla att han inte ville att hon skulle vittna? Då skulle Sam definitivt misstolka det. Eller säga att hon inte fick ljuga för rätten? Då skulle hennes rykte åka på en smäll. Han suckade istället och stod kvar på några meters avstånd och betraktade henne. Han försökte tyda Sams advokats minspel för att förstå hur hela idén mottogs.

Nora gick tillbaka till James efter en stund och log svagt mot honom. Hon hade inte erbjudit sig att vittna utan mest sagt att hon kunde hjälpa till med fallet och smörat in sig en roll i det hela.
"Du kan få träffa Sam om en stund." sade hon och kysste hans kind innan hon satte sig ner på bänken igen.

James nickade och följde efter henne till åhörarbänken. "Tack" sa han lågt men intensivt. Hon var så fullkomligt underbar. Han skulle verkligen göra vad som helst för hennes skull och var överlycklig över att han var ute.

Nora log mot honom och kysste mjukt hans kind igen innan hon vände blicken till domaren som fortsatte det hela. Det dröjde inte alls länge förrän de kom fram till att skjuta fram domen några veckor, då Sam hade pengarna till att betala för borgen så skulle han få gå hem.

När rättegången var slut för tillfället, så James tog Noras hand och började gå ut. Han var glad och lite stolt över att han suttit hela rättegången och inte flytt ut till bilen när han fick veta att det var Sams rättegång som hon hade tagit honom till.

Nora flätade samman deras fingrar och fuktade sina läppar. Hon lutade kinden mot hans axel och log lite för sig själv.
"Hur känns det? Är du okej?" undrade hon och smekte hans arm. Det var sällan såna fall blev framskjutna, man beslutade oftast domen direkt men någon i juryn måste ha sagt emot resten.

Hand i hand med Nora började James gå ut.
"Jag vet inte riktigt" sa han ärligt. "Det konstigt att bara sitta och lyssna och inte kunna göra något."
För sig själv undrade han stilla om det fanns något sätt att påverka juryns beslut och lovade sig själv att han så fort han var ensam skulle kolla upp om det fanns någon jurymedlem som lätt föll för mutor eller som man kunde hota till att säga emot domen.

Hon nickade lite och lutade kinden mot hans axel innan hon stannade framför bilen.
"Vill du köra?" undrade hon och smekte hans armar innan hon lutade sig mot dörren. Nora hade inte större lust att köra och antog att James var sugen då han inte fått köra bil på ett tag.

James nickade och log. Han hade inte kört bil på länge, så det skulle vara skönt att äntligen få gasa på ordentligt. Han tog upp nycklarna från fickan, öppnade bilen och hoppade in i förarsätet.
Det första som hände när han skulle starta och börja köra iväg var givetvis ett motorstopp. "Typiskt" muttrade han innan han gasade ordentligt och kom iväg. Vilken frihetskänsla det var!

Nora log svagt och smekte hans nacke, hade världens tålamod när det kom till honom. Hon sa inget utan log bara stort när han fick igång bilen och körde som vanligt.
”Vi behöver inte åka hem direkt.” Sade hon sedan och kysste hans kind.